Johanna Skinnari, Brå – ”Vi är mycket kritiska till hur expertmetoden använts för att bedöma omfattningen av fusk”
Johanna Skinnari, Foto: Oliver French
Johanna Skinnari, utredare på Brå, Brottsförebyggande rådet, är mycket kritisk till hur resultaten från expertmetoden tolkats för att ge exakta bedömningar av omfattningen av fusk i tex personlig assistans. Det är fel sätt att använda sig av expertmetoden menar hon.
Omfattningen av brottsligheten inom assistans har varit en omdebatterad fråga. Brå gör inga egna skattningar, säger Johanna Skinnari.
– Vi jobbar mer kvalitativt än kvantitativt, vi undersöker brotten och ser hur man kan komma åt dem.
FUT-Delegation angav höga skattningar av fusk
Rapporten Vad kostar felen? från FUT-Delegationen som kom 2007 anger däremot exakta siffror för assistansfusk och menade att 10,9 % av all utbetald assistansersättning berodde på fusk och felaktiga utbetalningar. Susanne Billums utredning om fusk i assistansersättning som kom 2012 byggde till stor del på samma siffror.
FUT-Delegationen använde sig av den sk expertmetoden, expert elicitation, för att bedöma omfattningen av fusket. I expertmetoden samlar man, i brist på mer omfattande mörkertalsstudier, personer med erfarenhet inom kontrollverksamheten. De personerna bedömer sedan tillsammans storleken på och omfattningen på fusket.
Brå kritiska i remissvaret till FUT-Delegationen
Brå var mycket kritiska i sitt remissvar till FUT-Delegationes rapport Vad kostar felen? anger exakta bedömningar av fusk med hjälp av expertmetoden. Brå menar att expertmetoden är bra att använda kvalitativt för att visa brister i handläggning och kontroll. Den fungerar dock sämre i att ta fram kvantitativa uppgifter om fuskets omfattning enligt Johanna Skinnari.
– Då blir resultatet i bästa fall sammanvägda rimlighetsbedömningar men i sämsta fall rena gissningar. Att samla alla som kan något om fusk få sitta och knåda och diskutera är mycket bra, men att tvinga dem att fördela 100 procent sannolikhet på olika storleksbedömningar av fusk är helt fel. Då lägger man kanske 50 % sannolikhet på att fusket är 7 % och 25 % sannolikhet på vardera 6 och 8 %. Sedan slår man ihop allas bedömningar till ett medelvärde med en decimal.
Ger sken av att säga sanningen
Att kvalitativ metod på detta sätt kan – när siffrorna tas ur sitt sammanhang - enligt Johanna Skinnari ge sken av en mycket ambitiös mörkertalsundersökning med olika nationalekonomiska beräkningar, men i verkligheten är den inte det.
– Jag minns att kurvan vid skattningar för någon förmån såg ut som en kamel med två pucklar när experterna inte var överens, och då hamnade slutvärdet på en siffra som ingen egentligen trodde på.
Kan sådana bedömningar påverkas av tidsandan i samhället, vilket bland annat Björn Johnson, statsvetare vid Malmö Högskola, hävdar?
– Absolut, det finns dessutom mycket som talar för att den som arbetar med fusk sätter en hög siffra och den som aldrig varit i kontakt med fusk sätter en låg siffra. Jag tror att om man följer detta över tid så följer antalet fuskare den politiska situationen snarare än antalet ärenden hos Polisen.
Det låter mycket godtyckligt…
– Ja, och risken med sådana siffror är att de får eget liv. Kommer det en siffra på tex 12 % fusk i en statlig utredning så är det helt plötsligt 12 % fusk.
Johanna Skinnari anser att andelen fusk är tämligen ointressant i en förmån så länge man hittar de enskilda ärenden där miljonbelopp har gått ut fel. Det viktiga i detta läge är rimligen att bekämpa brottsligheten och få bort oseriösa aktörer från marknaden.
– Det blir mest en akademisk fråga om felet är 3 eller 12 procent när man genom en brottsutredning kan avbryta sådana grova brott och kanske få tillbaka pengar, säger Johanna Skinnari.
Johanna Skinnari intervjuades av Kenneth Westberg 2014-03-14
Vidare läsning
Brå:s remissvar till FUT-Delegationens rapport Vad kostar felen?