läs skrivbordsversionen istället

ISF intervjuas om brister i bedömningen av föräldraansvar

Det är för stora skillnader i Försäkringskassans bedömning av föräldraansvar när minderåriga prövas för assistansersättning. Enligt projektledaren Mirjam Wentzel på ISF, Inspektionen för socialförsäkringen, styr handläggarnas egna erfarenheter ofta bedömningen.
ISF vill att en ny utredning ska göra tydligare vad föräldraansvar innebär och föreslår att man utgår från WHO:s klassifikationssystem ICF-CY.

Enhetlig bedömning saknas

Föräldraansvaret är det som vårdnadshavare är ansvarig att hjälpa sitt barn med, oavsett om det har assistansersättning eller inte. När ett barn beviljas tid för grundläggande och andra personliga behov dras tid för föräldraansvar bort. I rapporten Vad är normalt? - föräldraansvaret i assistansersättningen har ISF studerat 378 ärenden och intervjuat tio handläggare på Försäkringskassan. Projektledaren Mirjam Wentzel säger att bedömningen av föräldraansvaret skiljer sig åt för mycket på olika lokala Försäkringscentra.
– Det vi framför allt sett är att det saknas en enhetlig handläggning av föräldraansvar på Försäkringskassan. Dels finns inga tydliga instruktioner för hur bedömningen ska göras, dels finns det olika metoder i hur bedömningen redovisas i utredningen.
Hur kan de se ut?
– Det finns grovt sett två olika sätt att redovisa hur föräldraansvaret dras av, det ena är att man gör ett allmänt avdrag på x antal timmar från det grundläggande behovet.
Som ett schablonavdrag…
– Ja, det är i alla fall redovisat så, sedan finns det en metod där man drar av föräldraansvar för varje enskilt grundläggande behov. Oavsett vilken metod man använt är det vanligt att man inte redovisar tid utan bara skriver att föräldraansvaret dragits av.

Handläggarens egna erfarenheter avgör ofta

Att det saknas en likartad bedömning leder ofta till att det blir upp till den enskilda handläggaren att lösa situationen säger Mirjam Wentzel.
– Handläggaren kan då själv få avgöra tex i vilken ålder ett barn normalt inte behöver ha blöjor, det behöver visserligen inte bli fel men det kan bli olika bedömningar.
En sak som ofta skiljer sig åt är enligt Mirjam Wentzel när handläggaren räknar föräldraansvar för andra personliga behov när ett barn är mellan 12 till 16 år.
– Här kan det skilja sig åt om man bedömer att skjutsning till fritidsaktiviteter är föräldraansvar eller inte. Eftersom det saknas riktlinjer, bygger besluten inte sällan på handläggarans egna erfareneter.

ISF säger inte var gränsen ska gå

Mirjam Wentzel vill inte ta ställning till var gränsen ska gå för det normala föräldraansvaret.
– Det har vi varken uppdrag eller kompetens att ha åsikter om. Vi säger däremot att det måste definieras och att regeringen bör utreda begreppet, gärna med hjälp av experter inom barns utveckling.
Bör gränserna för föräldraansvaret definieras i lagstiftning?
– Exakt hur det ska göras säger vi inget om, men det bör i vilket fall som helst göras tydligt i Försäkringskassans vägledning. Det är upp till lagstiftaren och Försäkringskassan att avgöra hur detta ska göras tydligt.

Domstolarna sätter vissa gränser

I Försäkringskassans vägledning sid 129-132 finns det några exempel på förvaltningsrättsdomar som berör föräldraansvar, men de är inte tillräckliga säger Mirjam Wentzel.
– Det finns några domar från Högsta förvaltningsdomstolen och några kammarrättsdomar, men de ganska begränsade och rör mest fall där behovet är så stort att föräldraansvaret inte blir aktuellt. Den dom som fått störst genomslag säger att föräldraansvar inte ska räknas av för grundläggande behov efter att barnet fyllt 12 år.
Är det bra att förvaltningsdomstolarna trots allt får ett sådant inflytande över gränserna för föräldraansvaret?
– Vi har ingen åsikt om det sker via lagstiftning, domstolar eller Försäkringskassan. Det viktiga är att handläggarna har tillräckligt stöd i bedömningen.

Föreslår att ICF-CY ska definiera föräldraansvaret

ISF anser att frågan om vad som är normalt föräldraansvar ska utredas av regeringen och föreslår att man utgår från klassifikationssystemet ICF-CY där barn klassificeras från spädbarnstid till 17 års ålder.
– Det är WHOs klassifikationssystem för barns funktionstillstånd, där funktion struktureras för att synliggöra hur barn fungerar i sin miljö och vilka behov barnet har.
Kan alla barn passas in vad som bedöms som normalt? Barn kan ju ha mycket olika behov, vissa har blöjor längre än andra…
– ICF talar inte om vad som är normalt, utan om hur funktionsnedsättning påverkar hur barnet fungerar i sin miljö. Visst är alla barn olika och har olika behov oavsett om de har en funktionsnedsättning eller inte. Det finns inga helt normala barn, därför blir den här bedömningen svår.
Kan det inte bli problem för enskilda barn som inte passar i ett standardiserat system?
– ICF-CY utgår inte från att barnet ska passa in, utan är ett stöd för att se vilka behov barnet har på grund av sin funktionsnedsättning.

RBU ifrågasätter föräldraansvaret

RBU, Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar, ifrågasätter att man överhuvudtaget använder begreppet föräldraansvar på det sätt som görs idag. De menar att föräldraansvar främst är att be om samhällets stöd och hävdar att många föräldrar som söker hjälp idag slås ner i skorna med argumentet att de ska ta sitt föräldraansvar. Mirjam Wentzel vill inte kommentera detta.
– Det är inget vi vill uttala oss om, vi har visat att föräldraansvaret bedöms olika i olika delar av landet och vill att regeringen ska utreda lagstiftningen kring föräldraansvaret, säger Mirjam Wentzel.

Mirjam Wentzel intervjuades av Kenneth Westberg 2014-05-07

Vidare läsning

ISF: Vad är normalt? - föräldraansvaret i assistansersättningen

Skicka sidan till: