Wenche Willumsen – ”Jag sörjer att vår kamp aldrig tar slut”
Wenche Willumsen
Både Vilhelm Ekensteen, IfA, och Wenche Willumsen, DHR, anser att den låga schablonhöjningen på 1,05 % utarmar assistansen. Och även om regeringen dragit tillbaka förslaget att schablonbeloppet inte ska gälla ett år i taget och kunna ändras vid tex en ”kris” känner sig Wenche Willumsen inte trygg.
Schablonbeloppet höjs med bara 1,05 %
När budgeten för 2017 presenterades framgick det att schablonbeloppet höjs med bara 1,05 procent. Detta trots att regeringen så sent som våras skrev in i § 5 i Förordningen om assistansersättning att schablonbeloppet ska höjas med 1,4 %, något de redan då fick kritik för från såväl funktionshinderrörelse som politisk opposition. Det framgår redan i förordningen att 1,4 % nu ersätts med 1.05 %.
Seriösa anordnare på bristningsgränsen
Vilhelm Ekensteen, Ordförande i IfA, intressegruppen för assistansberättigad och Wenche Willumsen, rättighetspolitisk ombudsman på DHR reagerar hårt. Vilhelm Ekensteen säger att anordnarna, som redan ”kippar efter luft för att överleva” nu får det etter värre.
– Det är känt att seriösa goda assistansverksamheter som sedan länge hört till kärnan av goda anordnare står vid bristningsgränsen, eller redan har passerat den, när det gäller den ekonomiska påfrestningen. Regeringen markerar en likgiltig inställning för denna utveckling.
Wenche Willumsen befarar att grundtanken med LSS går förlorad.
– Kanske blir det bara de stora aktörerna kvar och då har reformen tagits ifrån oss användare. Om det är en kommun eller ett gigantiskt multinationellt bolag som levererar assistans kan kvitta eftersom den direkta kontrollen över assistansen då inte är i våra händer, vilket var det revolutionerande i assistansreformen.
Långt ifrån att leva som andra
Vilhelm Ekensteen anser att den allvarligaste konsekvensen blir svårigheten att behålla och rekrytera kvalificerade assistenter.
– Man ska komma ihåg att vi ofta har assistans för att vi har komplicerade behov. Om ”vem som helst, bara någon kommer” ska gälla, då saknar vi inte bara den assistentkompetens som möjliggör för oss att överleva mer än bara fysiskt, utan det uppstår även säkerhetsrisker. Det innebär att vi är långt ifrån att leva som andra.
Möjlighet sänka schablonbeloppet vid kris
Vilhelm Ekensteen
Ytterligare något som regeringen fått mycket kritik för, bland annat av Bengt Westerberg i en intervju i Assistanskoll och en debatt i Almedalen är att de i en promemoria till ett lagförslag velat få mandat att ändra schablonbeloppet vid en ”krissituation”. I budgeten har dock regeringen valt att inte ändra på att schablonbeloppet ska gälla ett år i taget.
Wenche Willumsen säger dock att det ”måste finnas en tanke bakom den tidigare skrivningen och den tanken signalerar ett synsätt som är oroande”.
– All verksamhet som styrs av politiska beslut vilar på osäker grund. Allt kan förändras med nya beslut och med ett penndrag vispa undan det som vi ser som rättigheter.
Vad tror du händer härnäst? Regeringen talar om att införa ett nytt ersättningssystem innan LSS-utredningen är klar…
– Ärligt talat, vem vet? Frågar man departementet numera så svarar de ”frågan är under beredning” och så vet man inget mer.
Differentierat schablonbelopp bara för att spara?
Regeringen vill även kunna ha olika schablonbelopp för olika grupper av assistansberättigade. Å ena sidan anser Wenche Willumsen att ett differentierat schablonbelopp är förståeligt men i så fall måste bedömningen göras individuellt och inte gruppvis.
– Generellt är det svårt att öka något som minskats - vi vet vad vi har men vi vet inte vad vi får. Kommer vi att ha kvar vår assistans på likvärdiga villkor, individuellt sett, eller är det bara ett sätt att dra ner kostnaderna?
Besvikna på regeringen
Wenche Willumsen anser att utvecklingen inte bara beror på nuvarande regering.
– Tidigare har kostnaderna för personlig assistans hanterats under det gemensamma taket för funktionshinderpolitiska åtgärder – man har tagit lite här och lagt lite där och fått det att se ut som utveckling. Oavsett styre. När det gäller våra frågor är politiken alltid rörande överens. Sedan är det enstaka individer som stöder oss och några partier som tydligare profilerar funktionshinderpolitiken, men i realiteten gör det ingen skillnad.
Hur är stämningen bland era medlemmar?
– Vi är alltid oroliga när det slits och rycks i de pengar som ska finansiera insatser som ska göra våra livsvillkor jämförbara med andras. Och det har varit mycket av den varan på senare år oavsett vilka som regerat, säger Wenche Willumsen.
Vilhelm Ekensteen däremot säger att han hade andra förväntningar på regeringen Löfven/Fridolin.
– Den deklaration de gav efter valet 2014 pekade i en helt annan riktning än vad vi ser idag.
Sörjer att vår kamp aldrig tar slut
Wenche Willumsen, som har arbetat ”inom rörelsen” runt 35 år, säger att det känns lite tungt när hon ser tillbaka på sitt yrkesliv. Hon tycker att resultatet blivit ett steg framåt och två bakåt.
– En gång var våra erfarenheter av att leva med funktionsnedsättning respekterade och tagna på allvar. Numer känns det som vår verklighet inte tas på allvar- allt verkar räknas i ”kronor och ören”. Tragiskt.
Samtidigt säger hon att kampen för den skull inte varit överflödig och det gäller att inte tappa sugen, utan tvärtom att kämpa ännu hårdare. Hon säger också att hon är glad att se nya personer ta upp striden.
– Det känns lite trösterikt, samtidigt som jag sörjer att vår kamp aldrig tar slut, säger Wenche Willumsen.