Almedalen 2016 - ”Avvecklingen av assistansen sker inte längre i smyg”

Madeleine Harby Samuelsson
Madeleine Harby Samuelsson

Bengt Westerberg inledde KFO.s seminarium om ekonomin i assistansbranschen med att säga att det som förut såg ut som en smygavveckling av assistansen nu blivit uppenbart. Det blev en stundtals het debatt där regeringsrepresentanten Madeleine Harby Samuelsson ofta hade svårt att freda sig och inte sällan uttalade orden ”jag hör vad ni säger”.

På måndagseftermiddagen i Almedalsveckan anordnade KFO ett seminarium med titeln: Hur ska seriösa assistansanordnare kunna bedriva verksamhet när ersättningsnivån är i botten? I panelen stod bland andra Bengt Westerberg, f.d. socialminister och partiledare för Liberalerna och Madeleine Harby Samuelson, statssekreterare hos barn-, äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér.

Regeringen öppen om att skära ner i assistansen

Bengt Westerberg som nyligen gett ut rapporten Personlig assistans – hotad frihetsreform? fick inleda med vad han syftar på när han talar om en smygavveckling av assistansen. Han förklarade att det skett en hel del förändringar som aldrig varit föremål för någon debatt under de senaste åren och som därför kan ses som om de gjorts i smyg. Men det har ändrats nu, säger han:
– Sedan rapporten publicerades har regeringen börjat tala i klartext och i direktiven i den nya LSS-utredningen säger man öppet att assistansen ska skäras ned. Så det är inte lika mycket smyg nu som det var när jag skrev rapporten.

”Ansvar för budgeten”

Hanna Kauppi påtalar att regeringen låst uppräkningen av assistansersättningen till 1,4 procent per år. Detta samtidigt som löneutvecklingen för assistenterna sannolikt blir 2,2 procent. Madeleine Harby Samuelson svarar att det måste sättas in i ett större sammanhang, att det handlar om hela funktionshinderpolitiken.
– Personlig assistans är en viktig del i ett större sammanhang. Vi vill jobba för ett universellt utformat samhälle, att man ska göra rätt från början. Vi måste undanröja hinder av fysisk karaktär, ha de insatser som behövs, och alltid motarbeta den diskriminering som tyvärr alltid lurar om hörnet.
Hon säger också att Myndigheten för delaktighet lämnat underlag som visar att utvecklingen går alldeles för långsamt.
– Därför måste vi göra ytterligare skärpningar för att driva på politiken.
Men hur har man kommit fram till 1,4 procent, undrade Hanna Kauppi? Madeleine Harby Samuelsson svarar att ”möjligheterna skiftar över tid”.
– Det är ju så att på sista raden måste regeringen alltid, i sin helhet, ta ansvar för sin budget. Så det är klart att de ekonomiska delarna också kommer att spela in.

Felräkningar bakom den låga uppräkningen

Bengt Westerberg
Bengt Westerberg

Hanna Kauppi och Bengt Westerberg hävdar att det ligger felberäkningar bakom uppräkningen. Bengt Westerberg menar att de låg rätt 2013, samtidigt som det i den statliga utredningen Förändrad assistansersättning – en översyn av ersättningssystemet, som kom året därpå, hävdades att schablonbeloppet då var för högt. Men enligt Bengt Westerberg hade man i den beräkningen inte tagit hänsyn till att assistenterna också kostar genom till exempel handledning utbildning, uppsägning och introduktion.
– Om man räknar man upp ersättningen mindre än lönekostnaderna innebär det en urholkning av assistansersättningen, säger Bengt Westerberg.
Madeleine Harby Samuelsson, försvarar regeringen:
– Det är ändå så att det i den uträkningen finns en del som täcker de kostnaderna. Det är också möjligt, absolut inte för alla men för många företag, att använda delar av sina medel till ganska omfattande reklam och sådant, så det är klart att det inte är för lite pengar i systemet.
En kvinna i publiken kommenterar uttalandet:
– Hur kan man nå fram till de assistansberättigade om man inte får informera om att man finns? Ni talar om reklam som är som vore det något omoraliskt. Hur tänker ni kring det här?
– Det beror på hur mycket och på vilket sätt och hur stor del av sin budget man använder till det. Det är självklart att vi förstår att man vill informera om sin verksamhet. Men valet av kanaler och nivåer varierar mellan olika företag, svarar Madeleine Harby Samuelsson.

Inte möjligt att effektivisera

Bengt Westerberg menar att ”tekniken” att ge en något lägre kompensation än vad som motsvarar kostnadsökningarna, till exempel till myndigheter, har regeringar använt länge, för att tvinga fram besparingar. Det har också varit möjligt, eftersom en myndighet alltid har en effektiviseringspotential, men det fungerar inte i en sådan här bransch, säger han.
– Det finns praktiskt taget inget att effektivisera. Det går inte att bedriva personlig assistans snabbare eller fortare. Det kan inte leda till något annat än urholkning av assistansen.
Madeleine Harby Samuelsson svarar:
– Vi menar att det finns en överbyggnad som sannolikt går att göra effektivare, kanske introduktionen eller utbildningar och sådant.

Kan inte höja priserna

I panelen stod även två representanter för arbetsgivarorganisationerna, Inga-Karin Fryklund, förbundsdirektör, Vårdföretagarna och Petter Skogar, förbundsdirektör, Arbetsgivarföreningen KFO, som båda gav en dramatisk bild av situationen för assistansanordnarna. Inga-Karin Fryklund påtalade den stora oron som finns i branschen och att ”mycket händer redan nu” – till exempel att kvalitetsarbetet i form av ordentliga introduktioner, handledning etc. måste dras in.
– Det som händer nu är riktigt riktig allvarligt, det är inte bara snack. Det går inte att dra runt det. Och på det kommer övergången till efterskottsbetalning i höst som kommer att bli spiken i kistan för många anordnare.
Petter Skogar påtalar det speciella för assistansbranschen:
– Till skillnad från andra branscher så är hela lönebetalningsförmågan helt beroende av politiska beslut, det vill säga assistansersättningen. Vi har inga möjligheter att höja våra priser. Jag känner Kommunal så pass väl så jag vet att det kommer att kräva samma löneökningar på det här området som på andra. Det innebär ytterligare avveckling på den här reformen.

Risk att företag överger kollektivavtalsmodellen

Petter Skogar menar att risken är stor att flera assistansföretag i desperation kommer att överge kollektivavtalsmodellen.
– Drivs assistansersättningen ner alltför långt kommer man vara tvungen att minska kostnaden någon annanstans. Lämnar man kollektivavtalsmodellen så innebär det minst sex procents kostnadsbesparing genom att man till exempel slipper betala tjänstepensioner och försäkringar åt sina anställda.
Inga-Karin Fryklund fortsätter:
– Ja, det är anmärkningsvärt att den här regeringen driver fram ett kollektivavtalslöst tillstånd. Det gynnar de oseriösa eftersom de lever utanför systemet på ett helt annat sätt. Är det verkligen det den här regeringen vill?

Underutnyttjande tidigare

Bakom ambitionen om att sänka kostnaderna i personlig assistans ligger att antalet assistansberättigade vuxit och att antalet timmar per assistansberättigad i snitt har blivit fler. Försäkringskassan och regeringen nämner ofta fusk och överutnyttjande som en orsak. Bengt Westerberg tror snarare att det är anpassning till de verkliga behoven.
– Det är mer realistiskt att tala om att vi hade ett underutnyttjande tidigare än att tala om att vi har ett överutnyttjande idag. Det är möjligt att min analys är fel, men det som oroar mig är att regeringen, utan att göra någon som helst analys, vill motverka det man kallar överutnyttjande innan man vet om det över huvud taget finns. Man vänder på ordningen: först vidtar man åtgärder och sedan vill man göra en analys. Jag tycker inte att en regering får gå så irrationellt till väga.

Bostadsanpassning istället för personlig assistans

För att försöka förklara varför regeringen utgår ifrån att det finns ett överutnyttjade av personlig assistans tar Madeleine Harby Samuelsson upp ett fall om en person som ville ha möjlighet till bostadsanpassning bland annat för att kunna stänga sin egen balkongdörr. Föst blev svaret nej eftersom det fanns personliga assistenter som kunde öppna och stänga dörren. Domen överklagades och i nästa instans gavs personen rätt till bostadsanpassning.
– Det visar när det ibland blir feltänkt. För det är klart att den här personen genom att kunna öppna och stänga dörren på egen hand fick ytterligare en frihet. Så jag tror att ibland går vi vilse och har därför nekat till t.ex. bostadsanpassning som inte är till fromma för brukaren.

Osäkerhet om direktivens innehåll

Hanna Kauppi håller fast vid ämnet och undrar om det verkligen är klokt att spara på assistansen innan man ens vet om det går. Hon hänvisar till vad som står i direktiven i den nya LSS-utredningen. Men Madeleine Harby Samuelsson vill inte först kännas vid vad som står där.
– Den här utredningen har, likt andra statliga utredningar, också i uppdrag att de förslag som arbetas fram ska finansieras inom området.
– Men man ska ta från just assistansen, säger Hanna Kauppi.
– Det är LSS som utreds och alla delar inom LSS ingår i utredningen, säger Madeleine Harby Samuelsson.
– Men man ska använda utrymmet som besparingarna inom assistansen till att finansiera de andra reformerna. Vi har väl inte tolkat direktiven fel?
– Det kan komma att vara så, säger Madeleine Harby Samuelsson.
Bengt Westerberg rycker in:
– Inte ”kan komma att vara”, det är ett uppdrag till utredaren. Det är till och med så att ni nöjer er inte med att besparingarna på assistansen ska finansiera reformerna på andra områden. Utan ni vill, som det står i direktiven därutöver ”skära ner assistansen av statsfinansiella skäl”. Och gör man det av statsfinansiella skäl då handlar det inte om några miljoner utan då handlar det om många miljarder. Så det är ingen tvekan om att det står i direktiven att det ska göras mycket drastiska nedskärningar av assistansen. Och på den punkten tycker jag att regeringen ska ändra sig.
– Vi har precis tillsatt den här utredningen och de har just påbörjat sitt arbete. Och det är så att de här direktiven är de hon kommer att jobba efter. Och det kommer att innebära att hon kommer att leta efter effektiviseringar, rationaliseringar och besparingsåtgärder, ja, säger Madeleine Harby Samuelsson.
– Det är det som är problemet, säger Bengt Westerberg.
Hanna Kauppi hänvisade till FN-konventionen för personer med funktionsnedsättning:
– Det är klart att besparingarna naturligtvis kommer att få konsekvenser för assistansberättigade. Vad tänker du om det?
– Det är viktigt att också de andra insatserna i LSS får det utrymme som de behöver. Det är en helhetsgenomlysning av hela LSS, svarade Madeleine Harby Samuelsson.

Ordväxling om förslag att kunna sänka ersättningen i ett krisläge

Vad alla i panelen verkar nöjda med är att regeringen ska se över möjligheterna till ett differentierat timbelopp, att den assistansberättigades behov ska avgöra hur stor assistansersättningen blir. Men ett annat förslag i samma promemoria begär regeringen att få möjlighet att ändra timbeloppet när det skulle behövas, till exempel i en nationell krissituation. Bengt Westerberg anser att förslaget ska slopas.
– Det skapar en total osäkerhet för de som bedriver assistans. Att plötsligt sänka assistansersättningen kommer naturligtvis att slå väldigt hårt mot de assistansberättigade men också mot kommunerna som kommer att bli tvingade att ta över ansvaret när assistansbolagen inte klarar det. Det förslaget måste stoppas.
Madeleine Harby Samuelsson svarade:
– Det är naturligtvis så att vi tycker att det ska vara så långsiktiga och förutsägbara spelregler som möjligt. Men man kan aldrig veta vad som uppkommer, men det finns absolut inte någon ambition att besluta med kort framförhållning. Att kunna differentiera schablonen är den viktiga delen av förslaget.
Bengt Westerberg:
– Men det är den andra delen vi pratar om nu. När det var flyktingkris senast så var faktiskt finansministern ute och talade om att vi skulle finanserera flyktingmottagande bland annat med neddragningar av assistansersättningen. Hade hon redan haft det här instrumentet i sin hand är jag ganska säker på att hon skulle ha utnyttjat det.
Madeleine Harby Samuelsson svarar att deras ambition” absolut inte är att använda det i den typen av uppkomna situationer” utan att det ska till än mer allvarliga händelser.
– Vi vill kunna ha möjlighet till det utifrån det omvärdsläge som gäller nu och det ska till mycket seriösa faktorer. Och vi tänker inte göra något i mörker, säger hon.
– Ni begär ändå mandat att kunna ändra under löpande år och så säger du att ni inte har planer på att göra det, är det inte lika bra att stryka det förslaget då, säger Bengt Westerberg?
– Jag förstår det du framför och jag tar det givetvis med mig, säger Madeleine Harby Samuelsson.

Efterskottsutbetalning

När efterskottsbetalning av assistansersättning kommer på tal hamnar fokus på sättet det genomförs. Hanna Kauppi säger att det saknas konsekvensanalys och Inga-Karin Fryklund tror att det är ytterligare något som kommer att gynna oseriösa företag.
– De tidsgränser Försäkringskassan satt upp är helt omöjliga att hålla eftersom man på så kort tid ska ha in underskrifter. Det är inte ett testat system och det känns väldigt ålderdomligt att skicka papper som ska skrivas under fram och tillbaka och man måste veta att postgången funkar som den ska. Man kan inte göra så stora förändringar utan att ha koll på att det verkligen fungerar. De som kommer att klara det bäst är de som skapat sig höga vinster och de som fuskar.
När det gäller de personer som har förhöjt belopp så säger Madeleine Harby Samuelsson att de ”bereder ett förslag” att ge möjlighet att sprida ut kostnaden på sex månader.
– Vi är verkligen medvetna om det problemet. Men jag kan inte här och nu säga vad förslaget kommer att innebära eftersom det inte är helt färdigt men vi jobbar för högtryck för att se vad vi kan ta fram.

Tänker inte avveckla assistansen

När Hanna Kauppi avslutningsvis lät Madeleine Harby Samuelsson få möjligheten att skicka en hälsning till assistansberättigade svarade hon först med att tacka för att hon blivit inbjuden. Hon fortsatte:
– Det är klart att jag också tar intryck och tar med det vi sagt här idag tillbaka till regeringen. För vi ska inte avveckla assistansen, absolut inte.

Text: Erik Tillander

Skicka sidan till: