Sophie Karlsson, IfA – ”Partiernas agerande kommer nu att visa var de står”
Vad partierna lovat innan valet saknar betydelse om deras agerande inte svarar upp till vad de utlovat. Deras agerande kommer nu att visa hur de ser på LSS, säger Sophie Karlsson som vill se statligt huvudmannaskap och lagändringar för grundläggande behov. Hon anser även att politiker bör stå upp för rättighetslagstiftningen när den ifrågasätts i medierna.
– En tvekan kring lagens existens är ett ifrågasättande av mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning.
Partiernas agerande kommer nu att visa var de står
Kort före valet sade Socialdemokraterna att de vill tillföra mer pengar och verka för lagändringar i personlig assistans. Övriga riksdagspartier hakade på och har svarat på frågor till Assistanskoll med löften om lagändringar, mer pengar och statligt huvudmannaskap. Sophie Karlsson, verksamhetsansvarig på IfA - Intressegruppen för assistansberättigade, tycker dock att partiernas löften innan valet egentligen saknar betydelse.
– Frågan har ingen större betydelse förrän partierna visar med agerande att de ord de uttrycker till stöd för LSS blir verklighet. Det finns en rad åtgärder som behöver vidtas för att restaurera assistansreformen.
Hur kommer IfA att följa upp det partierna sagt innan valet?
– Vi har fastslagit vårt valmanifest och arbetar vidare med vårt intressepolitiska påverkansarbete gentemot de politiska företrädarna formellt och informellt. Vi förväntar oss ett ansvarstagande av den riksdag och den regering som tar vid.
Statligt huvudmannaskap enda garantin
På Assistanskoll säger de flesta partier att de vill ha eller lutar åt ett statligt huvudmannaskap för personlig assistans. För Sophie Karlsson är detta enda alternativet som garanterar att assistansberättigade inte behandlas olika beroende på var man bor.
– Om kommunen är huvudman och inte prioriterar den personliga assistansen kan assistansberättigades beslut påverkas till det sämre, vilket också är en erfarenhet som assistansberättigade har.
Vill se en rad lagändringar
De flesta partier vill se en lagändring där andning och sondmatning garanteras som grundläggande behov, men det räcker inte menar Sophie Karlsson som presenterar en lista på vad IfA anser behöver göras.
- Grundläggande behov ska ses i sin helhet och inte delas upp i fragment. Bedömningen ska återställas till hur den var innan den sk måltidsdomen 2009, där enbart sk integritetsnära delar av grundläggande behov räknas som grund för assistansersättning.
- Sondmatning är ett annat sätt att äta och ska som sådant ingå i de grundläggande behoven.
- Andning ska ingå i de grundläggande behoven. Om det krävs ny lagstiftning för att hantera eventuella ansvarsfrågor mellan hälso– och sjukvården och LSS bör regering och riksdag hantera det skyndsamt.
- Det ska inte krävas psykisk funktionsnedsättning för att annan hjälp som kräver ingående kunskap ska vara grundläggande behov.
- Det grundläggande behovet ”kommunikation” ska inte kräva ingående kunskap. Att både kunna ta emot och ge korrekt information ska omfattas.
Alla partier bör delta i en överenskommelse
Det behövs enligt Sophie Karlsson en bred överenskommelse om LSS med en stark förankring hos samtliga partier för att skapa trygghet.
– Om denna förankring inte finns är det risk att våra demokratiska val vart fjärde år blir en ny omprövningssituation kring möjligheten att leva i full delaktighet för personer med svåra funktionsnedsättningar.
”Det finns ingen ekonomisk gräns i LSS”
De flesta partier säger sig vilja skjuta till mer pengar. Sophie Karlsson menar att LSS är en rättighetslagstiftning som saknar en ekonomisk gräns.
– Behoven måste vara det som styr. Om man omfattas av LSS och har behov av den insats man söker så ska insatsen beviljas i den utsträckning som behövs, utan att det ska vara en fråga om ekonomi.
Den assistansberättigade ska avgöra hur mycket assistans som behövs
Sophie anser att kombinationen av LSS mål att uppnå goda levnadsvillkor och möjlighet att leva som andra tillsammans med krav på assistansberättigades självbestämmande och inflytande medför omfattande rättigheter.
– Den assistansberättigade ska avgöra hur denne vill leva sitt liv och vad som är goda levnadsvillkor för just den personen och hur mycket personlig assistans som behövs för att kunna leva på det sätt som personen vill. Den subjektiva värderingen måste därför ha avgörande betydelse vid prövningen av rätten till och omfattningen av personlig assistans.
LSS har ifrågasatts
Den senaste tiden har dagens utformning av LSS som rättighetslagstiftning ifrågasatts av tex Micael Kallin, Kvartal: Assistansersättningen – ett slukhål i statsbudgeten, 23 juli och Anna Dahlberg, Expressen Assistansen är den nya migrationsfrågan i debatten 1 sep och Widar Andersson, Folkbladet: Frihet för många miljarder, 26 juli. Det har talats tex om behovet av ett tak för hur mycket assistans som ska kunna beviljas och att en liten grupp personer får för stor del av resurserna. Sophie Karlsson ser detta som mycket oroande.
– Det är beklämmande att vissa människor inte står upp för de mänskliga rättigheterna och inte förstår livsvillkoren för personer med funktionsnedsättning.
Micael Kallin för tex fram argumentet att personer med funktionsnedsättning som inte beviljas LSS och personlig assistans får alldeles för lite stöd i jämförelse med de som får LSS och assistans. Vad anser du om det?
– Det handlar inte om att ställa grupper mot varandra och bevilja vissa personer mer. De olika insatserna och lagarna finns till för att tillgodose olika behov, vissa för att kompensera merkostnader, andra för att tillhandahålla praktiskt stöd. Sammantaget ska personens behov tillgodoses genom de insatser som beviljas och därmed ha möjlighet att leva som vilken medborgare som helst i samhället.
Finns det problem här och hur borde det isåfall åtgärdas?
– Det finns glapp mellan olika insatser och dessutom behöver de olika insatserna ses över och stärkas så att de verkligen tillgodoser de behov som finns för att alla ska kunna leva jämlikt och med full delaktighet.
Partierna bör stå upp för och försvara LSS
IfA anser att de olika partierna bör stå upp för de som omfattas av lagstiftningen och se till att lagen fungerar på det sätt som är tänkt.
– Utöver det så ska de med självklarhet stå upp för lagen om den blir ifrågasatt av andra. En tvekan kring lagens existens är ett ifrågasättande av mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning, säger Sophie Karlsson.