läs skrivbordsversionen istället

Andra utläckta utkastet från LSS-utredningen

Statligt huvudmannaskap. Personlig assistans ska inte beviljas till barn under 16 år. En schablon på 15 tim/vecka för dagligt liv i hemmet, inköp, träning och fritidsaktiviteter. Lägre schablonbelopp när anhöriga arbetar som assistenter. Assistanskoll har sett delar av ett andra utkastet från LSS-utredningen som leds av Gunilla Malmborg och som ska vara klar 15 dec 2018.

Läs och jämför med LSS-utredningens första utläckta utkast som blev känt i februari i år

Läs och jämför med Assistansutredningen som lade liknande förslag redan 1995.

Förslagen i korthet (längre ner visas citat från det utläckta utkastet)


All text nedan i kursiv stil är direkta citat
från ett utkast av utredningen 2 okt 2018.

Allmänt om utredningens förslag och dess effekt för stat och kommun

Citat: Vi föreslår ett antal förändringar som vi bedömer kommer bidra till att insatsen personlig assistans fortsätter vara långsiktigt ekonomiskt hållbar. Effekterna av förslagen beskrivs närmare längre fram i detta kapitel. Ett förslag är ett samlat huvudmannaskap för insatsen personlig assistans som vi bedömer underlättar enhetliga bedömningar och en minskad osäkerhet för de som ansöker om och beviljas insatsen. En enda huvudman ökar även möjligheten till en kostnadseffektiv administration. Ett annat förslag som på sikt bör kunna verka återhållande på antalet beviljade timmar för andra personliga behov är schablonen på 15 timmar per vecka för behov som rör aktiviteterna dagligt liv i hemmet, inköp, träning och fritidsaktiviteter. Vi lämnar även förslag som ökar träffsäkerheten i ersättningen för personlig assistans, vilket bland annat minskar statens kostnader. De nya LSS-insatser som vi föreslår kan slutligen bidra till långsiktig ekonomisk hållbarhet eftersom de ger personer med behov av stödinsatser mer ändamålsenliga sådana. Ju bättre ändamålsenlighet desto större möjlighet att tillgodose behoven på ett kostnadseffektivt sätt.

Vi bedömer totalt att kostnaden för kommunsektorn ökar med totalt 500 miljoner kronor netto när såväl effekten i form av minskade kostnader inom andra kommunal insatser och förändringar av statsbidraget har beaktats. Nettoeffekten för statens kostnader är en kostnadsminskning med cirka 500 miljoner kronor. Totalt sett är alltså kostnadseffekten mycket nära plus-minus-noll.

Staten bör vara ensam huvudman för personlig assistans

Citat: På så sätt ökar möjligheterna för likvärdiga beslut om insatsen och därigenom också förutsägbarhet och rättssäkerhet för dem som har behov av stödet. Försäkringskassan får genom förslaget ökade administrationskostnader och kommunerna lägre, men eftersom förändringen innebär att ansökningar om personlig assistans inte längre kommer att utredas av två olika myndigheter minskar den totala kostnaden. Beroende på hur omfattande detta dubbelarbete är, kommer övergången från ett delat huvudmannaskap till ett samlat huvudmannaskap att frigöra resurser som istället kan användas för annat.

En annan önskvärd konsekvens av ett samlat huvudmannaskap är att den som har eller ansöker om insatsen personlig assistans endast behöver ansöka om stödet hos en myndighet och då löper mindre risk att hamna i kläm mellan två huvudmän. Det blir också enklare för enskilda att förstå hur systemet fungerar.

Personlig assistans ska inte beviljas till barn under 16 år. De bör istället få en ny LSS- insats: ”omvårdnad och stöd för barn”

Citat: Av dem som har assistansersättning (15 055 personer) beräknas 14 procent (2 080 personer) beviljas insatsen personligt stöd till barn.
Med de utgångspunkter för vad personlig assistans bör vara och de viktiga särdrag för insatsen som vi lagt fast ovan menar vi att det finns skäl att överväga om personlig assistans är en ändamålsenlig insats för barn, som ofta har stora omvårdnadsbehov, eller om det finns skäl att tillgodose deras behov av stöd på något annat sätt. Den ursprungliga idén med personlig assistans var att öka delaktigheten i samhällslivet och ge den enskilde större inflytande över sitt liv och möjlighet att styra över det stöd han eller hon var i behov av för att nå detta. De behov av stöd som barn har, och som också beskrevs i de ursprungliga förarbetena, är i stor utsträckning av ett annat slag och innebär till stor del olika omvårdnadsåtgärder, även om barn självklart också har behov av stöd som gör det möjligt att vara delaktig i olika aktiviteter.

För barn som omfattas av LSS måste det finnas stöd som säkerställer att de som har mycket stora behov av omvårdnad kan bo med sina föräldrar och få ett stöd av god kvalitet. Att kunna ställa krav på kompetens, både om barn och unga och om funktionsnedsättningen, är av största vikt och också något som efterfrågas av föräldrar till barn med behov av sådant stöd. I våra allmänna överväganden i kapitel 8 har vi lyft fram vikten av att se barn i behov av stöd och deras familjer och hur de kan få ett samordnat och bra stöd för att ge hela familjen ett liv som fungerar. En viktig del i ett sådant stöd är att ge barn med stora omvårdnadsbehov tillgång till ett kvalificerat och bra stöd i hemmet.

Det är dock också viktigt att barn får stöd som bidrar till utveckling och frigörelse och som främjar delaktighet i samhällslivet. Barn ska därför erbjudas ett väl sammanhållet stöd för samtliga behov. Vi menar att den utformning som personlig assistans har, både i dag och enligt våra förslag, inte möter de komplexa behov som barn med mycket stora funktionsnedsättningar har. Det behövs en mer ändamålsenlig insats för barn med stora behov av stöd. Vi föreslår därför att behovet av stöd ska bedömas med utgångspunkt från de särskilda omständigheter som gäller för barn med behov av omfattande stöd och deras familjer och stödet ska ges genom en särskild insats i LSS, ”personligt stöd till barn”. Vi menar att barn med stora behov av stöd, men också omvårdnad, på så sätt kan få en insats som är bättre anpassad till de behoven och kan bidra till en bättre situation för hela familjen.

Enligt vår mening är det naturligt att personlig assistans kan ta vid när barn kan förväntas klara sig på egen hand i stor utsträckning och också har förutsättningar att själv leda och kontrollera sin assistans genom inflytande över vem som ger stödet och dess innehåll.
Skolplikten upphör i och med slutförandet av nionde klass, det år man fyller 16 år. Då inträffar också ett antal andra förändringar, det är möjligt att bli en del av arbetslivet genom att ha ett normalt, riskfritt arbete omfattande 40 timmar i veckan. Det är också möjligt att starta egen firma, med förmyndarens samtycke, och den som fyllt 16 år får själv får anmäla flyttning.
Studiebidrag ersätter barnbidraget vid 16 års ålder.

Enbart praktiska hjälpbehov ska inte ge rätt till assistans. Assistans ska inte ges till stöd som förutsätter ”ingående kunskaper” (femte grundläggande behovet), tex aktiv tillsyn. Istället ska stöd ges via en ny LSS-insats: ”Stöd som förutsätter ingående kunskaper om den som får stödet”

Citat: Av dem som har assistansersättning (15 055 personer) beräknas ........sex procent (1 038 personer) insatsen stöd för behov som förutsätter ingående kunskaper om den enskilde.
Vi anser att vilka behov som ska vara en förutsättning för personlig assistans även i fortsättningen ska utgå från socialtjänstens ansvarsområde. Regleringen bör därför utgå från behov av praktisk hjälp med hygien, klä sig och klä av sig, inta måltider eller kommunicera med andra, de behov som varit utgångspunkten för utformningen av insatsen som ett ickeprofessionellt personligt stöd. Utgångspunkten för den avgränsning som gjorts i LSS är att definiera vilka som ska ha rätt till personlig assistans. Eftersom även andra behov än de som anges som en förutsättning för rätten till personlig assistans normalt anses vara grundläggande för att människor ska kunna leva bör termen grundläggande behov inte användas i lagen.

En annan del i det grundläggande behovet ”annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den enskilde” är aktiv tillsyn för att förmå den enskilde att själv utföra något av de grundläggande behoven. Frågan är om detta behov bör tillgodoses inom ramen för personlig assistans eller om det bör mötas med annat stöd? Även om det finns en stark koppling till övriga grundläggande behov är det en annan form av insats än faktisk hjälp med hygien, att äta, klä sig och klä av sig och kommunicera med andra. Det är stöd som kan kräva särskild kompetens och där det inte alltid är lämpligt att det är den enskilde som avgör och på vilket sätt stödet ska lämnas. Vi anser därför att även denna del av behovet av annan hjälp som kräver ingående kunskap om den enskilde bör ligga utanför den personliga assistansen.

Aktiv tillsyn är en form av stöd som inte på ett självklart sätt speglar den beskrivning av huvuddragen i personlig assistans som vi angett ovan. Utvecklingen av personlig assistans har här svarat mot ett behov som till stor del är en följd av psykiatrireformen, vilken gett personer med psykiska funktionsnedsättningar möjlighet att leva som andra ute i samhället med olika former av stöd. Den del av personlig assistans som svarar mot behovet av aktiv tillsyn för Vård och omsorg om personer med nedsatt beslutsförmåga, personer med psykiska funktionsnedsättningar innehåller också aktiviteter och moment som ställer krav på kompetens, både hos den som ger stödet och den organisation som tillhandahåller det. Uppföljning och tillsyn behövs för att garantera och säkerställa att den enskilde får ett lämpligt och anpassat stöd av god kvalitet. Vi anser därför att personer med behov av sådant stöd bör få sitt stöd på annat sätt än genom personlig assistans.

Citat: Det är svårt att med någon större säkerhet bedöma hur många som kommer att önska och beviljas insatsen. Det handlar i första hand om personer som idag har andra LSS-insatser och/eller insatser med stöd i SoL som istället ansöker om och beviljas denna insats. Eftersom vi föreslår att insatsen personlig service och boendestöd ska omfatta bland annat det som i dag ingår i insatsen ledsagarservice och eftersom någon särskild insats för enbart ledsagarservice inte längre ska finnas i LSS, så kan antas att åtminstone de 7 701 personer som år 2017 hade ledsagarservice söker och beviljas insatsen. Det är troligt att det därutöver tillkommer personer som inte haft några insatser tidigare. Hur många är dock svårt att prognosticera.

Eftersom denna insats till stor del avlastar eller ersätter andra insatser som kommunerna tillhandahåller idag, är vår bedömning att införandet inte kommer att innebära någon nettokostnadsökning för kommunerna. Kommunernas kostnader ökar till följd av insatsen men de minskar ungefär lika mycket till följd av att efterfrågan på andra insatser minskar. Vår uppskattning är att i storleksordningen 7 000 – 10 000 personer kommer att beviljas insatsen personlig service och boendestöd (givet situationen 2017). Eftersom vårt förslag bland annat innebär en viss utvidgning av vilket stöd mottagarna av dagens ledsagarservice kommer att kunna få inom ramen för denna insats, uppskattar vi att kommunernas kostnader kommer att öka med i storleksordningen 120 miljoner kronor

Om de nya LSS-insatserna

Citat: Vår bedömning är att dessa nya insatser kommer att vara mer ändamålsenliga än personlig assistans och att det därmed handlar om konsekvenser som innebär positiva förändringar för dem som är i behov av sådant stöd och deras anhöriga. Ändamålsenligheten handlar bland annat om att de nya insatserna bättre kommer att säkerställa att personalen har tillräcklig kompetens. Ökad insyn ger möjligheter till uppföljning och bättre kvalitet i insatserna. När insatserna tillgodoser fler skapas förutsättningar för ett samlat stöd för den enskilde och dennes familj. Den fulla friheten att välja utförare och bestämma över hur stödet ska ges kommer dock inte längre att finnas kvar även om den enskildes inflytande över de nya stödformerna är stort.

Inför en schablon på 15 tim/vecka som beviljas för andra personliga behov som avser dagligt liv i hemmet, inköp, träning och fritidsaktiviteter

Citat: Den ökning av antalet timmar som skett har i hög grad avsett andra personliga behov. Ett alternativ för att minska antalet timmar för personlig assistans är därför en starkare reglering av vilka andra personliga behov insatsen ska vara till för, att närmare och tydligare ange under vilken tid och för vad personlig assistans ska kunna beviljas. På så vis blir det tydligare vad man kan få personlig assistans för vilket bidrar till en ökad förutsägbarhet för dem som har behov av stöd.

Vi föreslår således att stöd för andra personliga behov för sådana aktiviteter som dagligt liv i hemmet, inköp, träning och fritidsaktiviteter i första hand ska beräknas genom en schablon. Vilken storlek bör då en sådan schablon ha? En schablon måste vara tillräckligt stor för att merparten av de som berörs anser att den täcker deras behov men den kan inte heller vara så stor att alltför många får fler timmar än de har behov av. En jämförelse, som dock inte är helt enkel att genomföra, skulle kunna göras med den genomsnittliga tid vi i Sverige lägger på sådana aktiviteter. Av SCB:s tidsanvändningsundersökning framgår hur mycket tid befolkningen i genomsnitt lägger på olika aktiviteter, bl.a. hemarbete, fritidsaktiviteter och s.k. fri tid där TV-tittande är en stor del. Av den framgår att kvinnor lägger i genomsnitt 4 timmar på hemarbete per dag medan män lägger 3 timmar 15 minuter på motsvarande aktiviteter. Ungefär 5 timmar per dygn i genomsnitt ägnar sig kvinnor och män, i åldern 20–64 år, åt olika former av fritidsaktiviteter Den fria tiden utgörs till störst del av aktiviteterna TV och radio, social samvaro och hobbyer. Det gäller för både kvinnor och män även om det skiljer en del mellan könen. Exempelvis ägnar kvinnor i genomsnitt 1 timme och 40 minuter per dag åt den passiva aktiviteten att titta på TV, något som män ägnar i genomsnitt två timmar per dag åt. Att utgå från cirka två timmar per dag i genomsnitt för sådana aktiviteter framstår som rimligt. Vi anser därför att den som har rätt till personlig assistans ska beviljas 15 timmar per vecka för andra personliga behov som avser dagligt liv i hemmet, inköp, träning och fritidsaktiviteter i form av en schablon.


M
an kan tänka sig olika sätt att tydligare reglera för vilka andra personliga behov som personlig assistans ska beviljas för och i vilken omfattning. Allt från att ange vilka aktiviteter som ska ge rätt till stöd till att ett visst antal timmar för vissa angivna aktiviteter alltid ska ingå i den personliga assistansen. Att schablonisera rätten till stöd har flera fördelar, det förenklar bl.a. bedömningen och ökar förutsägbarheten. Det finns också nackdelar med schabloner då de alltid i några fall kommer att innebära att en del personer får mer stöd än de behöver men också att en del personer ibland inte kan få fullt ut det antal timmar som han eller hon anser sig ha behov av. Det ligger i sakens natur att en schablon inte ger exakt ”rättvisa” i varje enskilt fall. Det handlar om en avvägning mellan ”rättvisa” och enkelhet/hanterbarhet som kan få acceptans bland dem som berörs. Att tillämpa en schablon innebär också att delvis frångå den princip om en individuell prövning av behovet som är utgångspunkten i LSS.

För andra personliga behov som är knutna till arbete och studier måste alltid en beräkning ske av det faktiska behovet. Möjligheten att arbeta och studera var en viktig utgångspunkt för tillskapandet av den personliga assistansen och det stödet måste enligt vår mening även i fortsättningen vara en del av insatsen. Detsamma gäller för aktiviteter för att delta i samhällslivet t.ex. inom politiken och deltagande i intresseorganisationer. När det gäller egenvård har vi behandlat den frågan närmare ovan och intagit den ståndpunkten att det är aktiviteter som kan ingå i personlig assistans. För den som beviljas insatsen bör egenvård kunna vara en del av andra personliga behov. Med hänsyn till att detta är fråga om behov där omfattningen varierar mycket, en del har behov av omfattande dagligt stöd medan andra har behov som uppstår ett fåtal gånger, kanske bara en gång i veckan, bör stöd för egenvård inte ingå i en schablon. Utgångspunkten bör vara att det utifrån den bedömning som hälso- och sjukvårdspersonal gör av huruvida en åtgärd kan utföras som egenvård eller inte framgår vilket behovet av stöd är och dess omfattning.

Ett absolut tak för andra personliga behov bör inte införas

Citat: En annan möjlig begränsning av antalet timmar, eller i vart fall att säkerställa en rimlig utgångspunkt för hur mycket stöd som kan fås inom ramen för personlig assistans, är att ange ett tak för hur många timmar en person kan beviljas för andra personliga behov. Om en person skulle ha behov av stöd under all vaken tid skulle det innebära 112 timmar per vecka. Det är dock svårt att sätta någon gräns för andra personliga behov då personer även har stöd för praktisk hjälp med personlig hygien, måltider, att klä av och på sig och att kommunicera med andra i varierande utsträckning. Det finns också svårigheter med en sådan reglering med hänsyn till dem som har behov av dubbel assistans. Vi ser därför inte någon möjlighet att ange ett visst antal timmar som tak för andra personliga behov.

Personlig assistans ska vara till för behov av integritetskänslig karaktär

Citat: Under utredningsarbetet har det i olika sammanhang framförts att utredningen bör föreslå att den begränsning gentemot vad som tidigare gällt för bedömningen av vad som ska ses som grundläggande behov som den nämnda domen sägs ha inneburit bör undanröjas. Det fanns dock redan före 2009 inom Försäkringskassan skillnader i tillämpningen beroende på olika tolkning av vad som skulle anses vara grundläggande behov och det kan därför inte sägas finnas något som kan anses vara en självklar återgång till vad som tidigare gällt. Tolkningen av vad som avsågs i förarbetena var olika vid de lokala försäkringscentren innan Regeringsrätten avgjorde frågan.

Det avgörande för våra överväganden är som tidigare nämnts personlig assistans även i framtiden ska vara förbehållen personer som på grund av stora och varaktiga funktionsnedsättningar behöver individuellt anpassade stödinsatser i vardagliga situationer av mycket privat och personlig karaktär. Tanken är då densamma som den varit sedan reformen infördes, att insatsen skulle vara till för den som har ett särskilt intresse av att kunna bestämma vem som ska ge sådan hjälp och hur den ska ges. Bedömningsprocessen handlar då om att kunna avgöra vem som har sådana behov som gör att man ska få ett stort inflytande över vem som ger stödet. Vad som upplevs som integritetskänsligt varierar förstås från person till men det finns trots allt en skillnad om bedömningen gäller att ta på sig underkläder eller ytterkläder eller att få hjälp med att dela sin smörgås eller bli matad med den. Vi anser att insatsen personlig assistans ska vara till för dem som har behov av praktisk hjälp av personlig och integritetskänslig art.

Enbart 93, 5 % av schablonbeloppet ska betalas ut när anhöriga (som delar hushållsgemenskap) är assistenter

Citat: Ett förslag som påverkar kostnaderna – men inte antalet assistansberättigade eller antalet beviljade timmar – är förslaget att assistanstimmar som utförs av en assistent som delar hushållsgemenskap med den som får stödet ersätts med ett lägre belopp än övriga assistanstimmar. Givet att inte förslaget medför några förändringar av andelen assistanstimmar som utförs av dem som lever i hushållsgemenskap med den som får stödet så kommer förslaget minska statens kostnader för assistansersättningen med cirka 441 mnkr. Enligt Försäkringskassan utförs 28 procent av alla assistanstimmar som avser assistansberättigade äldre än 15 år av anhöriga. Bland dessa finns också anhöriga som inte delar hushållsgemenskap med den som får assistans, men vi har ingen bättre uppgift att utgå ifrån och har därför valt att använd denna andel i beräkningen.

Fotnot: 15 106 pers.*106 t/v*52 v*291 kr/t*0,28*0,065=441 mnkr. Där 0,28 speglar andelen timmar som enligt FK utförs av anhöriga och där 0,065 motsvarar den lägre kostnaden för assistent som delar hushållsgemenskap med den assistansberättigade.

Citat: Förslaget att schablonersättningen inte längre ska anses kompensera för Ob-ersättning innebär att alla timmar ersätts med lägre belopp än tidigare, men att anordnarna därutöver får ersättning för eventuella Ob-ersättningar. Schablonen innehåller idag en kompensation för Ob-ersättning som är tänkt att motsvara en genomsnittlig sådan. Om man antar att nuvarande schablon också kompenserar för detta i genomsnitt, så kommer förslaget innebära att den kostnadssänkning som i ett första skede inträffar när schablonen sänks med 19 kronor, motsvaras av de tillägg som anordnarna kommer att beviljas när de påvisar sina faktiska Ob-ersättningar. Givet situationen 2017 skulle därmed utbetalningarna minska med drygt 1,8 miljarder kronor till följd av att Ob-delen tas bort från schablonen, men i stället skulle Försäkringskassan betala ut lika mycket till de anordnare som visar att de betalat Ob-ersättningar till sina anställda. Hur det kommer att se ut i praktiken är inte möjligt att prognosticera men vår bedömning är att nettoeffekten kommer att bli neutral. Skulle det visa sig att de redovisade Ob-ersättningar som Försäkringskassan betalar utöver schablonen överstiger kostnadsminskningen, så kan det vara ett tecken på att tidigare antaganden om hur stora Ob-ersättningar som anordnarna betalat ut underskattats. En sådan differens kan beaktas vid kommande schablonjusteringar. Det kan även vara en signal till Försäkringskassan att öka ansträngningen att kvalitetssäkra den tidredovisning som kompensationen baseras på, om man misstänker att felaktig redovisning är en förklaring till differensen.

Dubbelassistans ska beviljas endast om anpassning och hjälpmedel inte täcker behovet

Citat: Med hänsyn till den stora ökning av antalet timmar för personlig assistans när det gäller behovet av två assistenter, men även fler, åt gången anser vi att det finns skäl att införa någon form av begränsning för sådant stöd. Om den enskilde överhuvudtaget inte skulle ha möjlighet till stöd av mer än en assistent åt gången skulle detta innebära att många personer med personlig assistans inte längre skulle få ett stöd som bidrar till ett självständigt liv och delaktighet i samhällslivet. Vi anser därför att det även fortsättningsvis måste finnas möjlighet för den som har behov av stöd av mer än en assistent för vissa aktiviteter att få detta. När det gäller behov av stöd som skulle kunna mötas med en anpassning av bostaden eller med hjälpmedel delar vi den bedömning som LSSkommittén gjorde att det finns tillräckliga skäl att göra avkall på den princip som ger rätt till stöd så länge det inte tillgodoses på annat sätt. För att ha rätt till stöd av mer än en assistent bör det därför stå klart att dessa behov inte kan tillgodoses genom en anpassning av bostaden eller genom hjälpmedel enligt hälso- och sjukvårdslagen. Vi föreslår därför att rätt till personlig assistans som ska utföras av fler än en person endast ska föreligga i den mån behovet inte kan tillgodoses på annat sätt, genom att bostaden anpassas eller genom användning av hjälpmedel.

Egenvårdsinsatser, men inte medicinsk tillsyn, ska kunna ges som personlig assistans

Citat: När det gäller hälso- och sjukvårdsåtgärder i form av egenvård finns möjlighet att den enskilde kan utföra sådana åtgärder med stöd av t.ex. en personlig assistent och det finns också en reglering som tar sikte på att sådana aktiviteter ska kunna ges inom ramen för personlig assistans på ett säkert sätt. För den enskilde med rätt till personlig assistans är det också av stor betydelse att kunna få stöd även med sådana hälso- och sjukvårdsåtgärder som bedöms kunna utföras som egenvård. Mot bakgrund av att Socialstyrelsen avser att vidta ytterligare åtgärder för att säkerställa att reglerna om hälso- och sjukvårdens beslut om och uppföljning av egenvård vid bl.a. personlig assistans efterlevs, måste de risker och problem som förknippats med denna del av den personliga assistansen anses vara väl omhändertagna. Vi anser därför att sådant stöd även i framtiden bör kunna utgöra en del av den personliga assistansen.

Det kan enligt vår mening ifrågasättas om personlig assistans är en ändamålsenlig insats för den som enbart har behov av stöd för hälso- och sjukvårdsåtgärder, även om de kan utföras som egenvård. Att bedömningen av huruvida en åtgärd kan utföras som egenvård alltid ska omprövas vid behov, t.ex. vid förändringar av vem som ger stödet innebär att en sådan insats inte kommer att ha den kontinuitet som är en viktig del i personlig assistans. En sådan koppling mellan behovet av stöd och vem som arbetar som personlig assistent gör att insatsen inte kan beviljas långsiktigt. Vi anser mot bakgrund av svårigheten med en långsiktig insats för sådant stöd, där ett avprofessionaliserat stöd inte heller i alla delar framstår som ändamålsenligt, inte att s.k. medicinsk tillsyn bör vara ett behov som ger rätt till insatsen personlig assistans. Om enbart medicinsk tillsyn, hälso- och sjukvårdsåtgärder i form av egenvård, ska kunna ge rätt till personlig assistans innebär det också att fler personer än i dag skulle få rätt till insatsen och det är därför inte heller något som kan sägas vara i överensstämmelse med våra direktiv.

Assistans ska kunna beviljas till personer som behöver stöd via god man

Citat: Målen för insatserna i LSS är att främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet och verksamheten ska vara grundad på respekt för den enskildes självbestämmanderätt och integritet. Bland dem med god man har forskning visat att personer med kognitiva funktionsnedsättningar med personlig assistans upplever högre grad av självständighet än de som har andra insatser enligt LSS. Detta innebär att personlig assistans även för personer som har behov av stöd av god man kan ge ökad självständighet, en viktig del av intentionerna vid införandet av insatsen. Även när den enskilde får hjälp och stöd att välja assistenter, bestämma när och hur de ska utföra assistansen och att följa upp att det stöd som ges är av god kvalitet kan insatsen främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet och den enskildes självbestämmanderätt och integritet kan vara utgångspunkten. Vi anser därför att personlig assistans kan vara en ändamålsenlig insats även för personer som inte utan stöd kan definiera det faktiska innehållet i insatsen.

Åldersgränsen på 65 år ska vara kvar

Citat: Innebär en åldersgräns för rätten till personlig assistans diskriminering på grund av ålder? En utgångspunkt för förbudet mot åldersdiskriminering är att den särbehandling på grund av ålder som föreskrivs genom åldersgränser i lag är noggrant avvägd, såväl vad gäller syfte som lämplighet och nödvändighet. Det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället och motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller annan omständighet som gäller den enskilde som person. Åldersgränser i lag blir föremål för riksdagens ställningstagande och de beslut riksdagen fattar är uttryck för vägval och centrala prioriteringar i politiska, rättsliga, ekonomiska och inte minst praktiska hänseenden.

Vi anser därför att det i och för sig är möjligt med en åldersgräns för rätten till personlig assistans. En sådan begränsning innebär att den som har personlig assistans i stället får annat stöd och därför kan komma att stå inför en stor omställning i samband med att han eller hon uppnår den ålder då rätt till personlig assistans inte längre föreligger. Vi anser inte att en sådan försämring i levnadsförutsättningarna för enskilda med behov av personlig assistans bör införas. Mot bakgrund av att vi lever allt längre och i stor utsträckning är aktiva i samhällslivet även högre upp i åldrarna kan det finnas skäl att överväga om även personer över 65 år bör ha möjlighet att få ett utökat stöd i form av personlig assistans. Vi anser dock att det inte finns stöd i våra direktiv för att överväga en sådan förändring som innebär ökade kostnader för insatsen.

Skicka sidan till: