läs skrivbordsversionen istället

Jonas Franksson, ordförande i STIL – ”Min assistans halverades i senaste beslutet”

STIL:s nya ordförande, Jonas Franksson, ser sitt senaste assistansbeslut som ett tecken på en återgång till det synsätt som rådde före LSS-reformen, att han ses som patient och inte som en medborgare.
– Det anses viktigt att jag får mat, kläder på kroppen och tid för träning medan möjlighet till föräldraskap eller att arbeta ses som en lyx.

Nu ordförande i STIL

Efter att ha varit på väg bort från det politiska arbetet med personlig assistans har nu Jonas Franksson återvänt till STIL, och det med besked. Vid årsmötet 25 maj blev han vald till STIL:s ordförande.
– Jag gav upp för två år sedan. Då pågick LSS-utredningen och Regnér satt på socialdepartementet och det kändes som att vad man än gjorde så blev det bara värre. Men sedan vände det under valrörelsen under 2018 och sedan dess har det hänt mycket med det politiska klimatet så det har blivit roligt att jobba igen.

Överleva ses som goda levnadsvillkor

Men under våren fick Jonas Franksson personligen ett chockbesked – ett nytt assistansbeslut som innebär en halvering av hans personliga assistans. Kommunen hade tagit bort allt som inte är grundläggande behov och behov i hemmet, förutom träning. Det nya beslutet, säger Jonas Franksson, handlar om att överleva och inte att leva.
– Att överleva anses nuförtiden som goda levnadsvillkor. Hela intentionen med lagstiftningen är borta.

”Trevligt möte”

Jonas Franksson hade redan tidigare fått sin assistans nedskuren då kommunen 2013 tog en tredjedel av timmarna vilket resulterade i att han bara kunde arbeta fyra dagar i veckan. Sedan dess har hans beslut inte ändrats nämnvärt. Men inför årets omprövning hade han fått en ny handläggare och mötet blev lite annorlunda jämfört med hur det varit tidigare. Förutom den nya handläggaren så fanns också ytterligare en person i rummet, som senare skulle visa sig vara enhetschefen.
– Mötet var ”trevligt”. De log, nickade och fällde positiva kommentarer, säger Jonas Franksson.
Men när beslutet kom så visade det sig att de halverat hans tid för personlig assistans. Han känner det som att de avsiktligt manipulerat honom.
– Jag var snäll och trevlig och gav dem vissa öppningar. Det känns nästan som man blivit förhörd för ett brott och att varje lucka i resonemanget blivit använt för att klämma åt mig.

Nästan ingen assistans på jobbet

Den största förändringen är att han knappt får någon assistans för arbetet. Jonas Franksson jobbar heltid och har tidigare haft 8 timmar/vecka. Av dessa återstår nu 1 timme, uppdelat i några minuter här och några minuter där.
– Det är som att assistenten ska materialiseras ur ingenting och sedan försvinna på samma sätt. Det går ju inte alls att schemalägga.

Färdtjänst ”för Jonas eget bästa”

En häpnadsväckande formulering i beslutet handlar om Jonas Frankssons arbetsresor. Jonas åker helst kollektivt till och från jobbet eftersom det, med tanke på alla möten, går smidigare och att han på det sättet spar tid. Tiden för assistans för hans arbetsresor tas nu bort och för hans ”eget bästa” ska han nu i stället åka färdtjänst . I beslutet står ”Det framgår av utredningen att transporterna i tunnelbanan å ena sidan ökar Jonas självständighet i vardagen men innebär kyla som även kan påverka arbetsdagen negativt. För att tillgodose det behovet finns en annan speciellt utformad insats i form av färdtjänst”.
– Så oerhört paternalistiskt! Att plötsligt argumentera utifrån ”mitt eget bästa”. Vilka tjänar på det? Färdtjänsten kostar ju också pengar så det blir ju ingen samhällsbesparing.

Tillbakagång till föråldrat synsätt

Jonas Franksson tycker att hela beslutet andas ”den medicinska modellen” – den syn på personer med funktionsnedsättning som fanns innan LSS-reformen där de sågs mer som patienter än som en medborgare. Något som han tycker understryker den bilden är att han, lite överraskande, fått tid för träning.
– Det anses viktigt att jag får mat, kläder på kroppen och tid för träning medan möjlighet till föräldraskap eller att arbeta ses som en lyx. Det var den här synen som fanns på oss innan assistansen kom 1989.

Signaler från rikspolitiken

Jonas Franksson utgår från att beslutet handlar om att spara i kommunens budget, något han på sätt och vis kan förstå med tanke på den kostnadsövervältring som skett från stat till kommun de senaste åren.
– De tar alla chanser, säger han.
Men han menar att det också bottnar i den gamla fusk och överutnyttjandedebatten och även på de senaste årens nerskärningar på riksplanet som han menar skickat signaler till både myndigheter och kommuner. Det har blivit legitimt att spara på personer med funktionsnedsättningar.
– Det har gett oerhört tydliga signaler om att det här inte är så himla viktigt och att det går att spara pengar på oss. ”Vi alla som har assistans överutnyttjar systemet, vi gör det bara genom att leva våra liv och inte acceptera att inte bara överleva”.

Vet ännu inte hur konsekvenserna blir

Vilka konsekvenser beslutet kommer att få vet han ännu inte, mer än att de kommer att bli stora för honom och hans familj.
– Jag vet inte om det kommer att fungera över huvud taget. Min fru har fått gå in och kompensera för de nedskärningar vi haft tidigare så det är ju mycket hon som får ta smällen. Sådana här saker kan ju förstöra förhållanden... Nu förväntar de sig tydligen att jag också ska använda mig av min 14-åriga dotter som gratisarbetande assistent.

Stor psykisk påfrestning

Just nu har ändå Jonas Franksson goda förhoppningar att få rätt till sist.
– Det här beslutet är så totalt emot intentionerna i lagstiftningen så jag måste få rätt i en överklagan tänker jag.
Det är samtidigt en väldigt stor psykologisk påfrestning säger Jonas Franksson, vilket han anser borde vara något man tar ansvar för när man fattar sådana här beslut.
– Till och med Susanne Billum, som var den som person genomdrev de här hemska förändringarna, sa ju i Assistanskoll att det här borde inte gälla vid omprövningarna utan bara vid nyansökningar för att personer ska inte förlora det de redan har fått. Det är inte försvarbart ur ett hälso- och psykologisk perspektiv.

Ger kraft att arbeta för andra

Det enda positiva som Jonas Franksson ser med beslutet är att han själv får erfara det han under senaste åren sett så många andra gå igenom. Och att han som journalist, ordförande i STIL och med det kontaktnät han har kan utgöra ett bra vittnesmål.
– Om jag kan vittna och prata om det här och förändra situationen för någon annan så kanske det i slutänden är ett pris som är värt att betala. Man får bli lite religiös i det här.
Jonas Franksson anser att saken i grund och botten gäller alla eftersom han ser personlig assistans som en trygghetsförsäkring.
– Vem som helst kan gå ut och bli påkörd av en buss eller nåt och då är det viktigt att den fungerar. Det ger mig någonstans kraft att arbeta för andra.

Just nu i förnekelsefas

Från början var det tänkt att de nya beslutet skulle gälla retroaktivt från 1 april men Jonas Franksson ringde och informerade om att de inte hade rätt till det enligt förvaltningslagen så nu gäller beslutet från 1 augusti. Därtill har Jonas Franksson en garanti från STIL på tre månader så beslutet kommer inte att slå igenom förrän den 1 november. Han säger att han fortfarande befinner sig i en sorts förnekelsefas.
– Nu inför sommaren tänker jag att sommaren är oääändligt lång och november eoooner framåt i tiden, avslutar Jonas Franksson.

Jonas Franksson intervjuades av Erik Tillander 2019-06-11

Skicka sidan till: