Mikael Klein, Funktionsrätt Sverige - ”Kan bli ett bakslag för den statliga assistansen”
Regeringens promemoria om andning och sondmatning väcker oro i funktionsrättsrörelsen. Mikael Klein, Funktionsrätt Sverige, är förvånad över att regeringens stödpartier ställt sig bakom den.
– Om de här skrivningarna klubbas och blir gällande lag riskerar vi ta ett allvarligt steg bakåt i att upprätthålla LSS intentioner.
I regeringens promemoria om andning och sondmatning föreslås det att orden mycket privat och integritetskänslig karaktär, för första gången ska skrivas in i lagtexten för att definiera de grundläggande behov som berättigar till assistansersättning. Hittills har begreppet bara använts i Försäkringskassans och högsta Förvaltningsdomstolens hårt kritiserade rättspraxis.
– I och med att man skriver in detta i lag cementeras nuvarande rättstillämpning som hindrat så många från att få sina rättigheter enligt LSS, säger Mikael Klein, intressepolitisk chef, Funktionsrätt Sverige.
"Mer restriktiva bedömningar"
Genom de nya skrivningarna anser han att regeringen ger Försäkringskassan rätt och att det i sin tur riskerar att leda till än mer restriktiva bedömningar.
– Hur många timmar i veckan kan man komma upp till om man utgår från de moment som är av privat och integritetskänslig karaktär? Är det någon som kan komma upp i tjugo timmar? Det finns en oro att det här är en spik i kistan på åtminstone statlig assistansersättning.
Allvarligt steg bakåt
Promemorian är regeringens andra försök att svara upp till riksdagens tillkännagivande december 2018 att regeringen måste se till att andning och sondmatning ska betraktas som grundläggande behov. Under våren kom ett första förslag men det kritiserades hårt eftersom inte hela momentet av andning och sondmatning skulle betraktas som grundläggande behov. Nu ifrågasätts alltså även det andra förslaget.
– Om de här skrivningarna klubbas och blir gällande lag riskerar vi ta ett allvarligt steg bakåt när det gäller att upprätthålla LSS intentioner. Jag tror inte heller att den här promemorian svarar upp mot tillkännagivandet riksdagen gav, säger Mikael Klein.
”Ingen skärpning av praxis” säger Hallengren
För att beräkna om en person har rätt till assistansersättning använder Försäkringskassan sedan 2007 en praxis som säger att behovet ska vara av ”mycket privat och integritetskänslig karaktär” (från början ”av mycket personlig karaktär”). Mikael Klein säger att bara den tid i minuter och sekunder som assistenten har handen på den assistanssökandes hud räknas när det avgörs om en person har de 20 timmar grundläggande behov/vecka för att beviljas assistansersättning. En dom 2009 i Högsta förvaltningsdomstolen (dåvarande Regeringsrätten) fastställde denna praxis som kritiserats hårt eftersom den inte ser till helheten av behoven.
I en intervju med Assistanskoll förra veckan sade Lena Hallengren att man ”inte kan göra undantag från något som inte finns i lagen” och att lagförslaget i promemorian ”inte innebär en skärpning av praxis”. Hon sade också att regeringen inte har några planer på att göra likadant med andra grundläggande behov utan alltså tvärtom skriva in i lagtexten att de ska vara "av mycket privat och integritetskänslig karaktär".
Hur är din reaktion på hennes uttalande?
– Hallengren kan möjligtvis ha rätt i att gällande praxis måste skrivas in för att undantag ska göras för andning och sondmatning, men vi är inte övertygade om det. Vill man säkra att hela momentet för andning och sondmatning ska räknas, borde det räcka med att skriva in just det, utan att befästa praxis för övriga grundläggande behov.
Stick i stäv med lagens intentioner
För att beskriva bakgrunden till det som händer nu måste man enligt Mikael Klein gå tillbaka till förarbetena från Propositionen 1992/93:159. På sid 64 står det att "Assistansen skall vara förbehållen krävande eller i olika avseenden komplicerade situationer, i regel av mycket personlig karaktär". De orden har Försäkringskassan senare tolkat för att dela in grundläggande behov i integritetsnära och icke integritetsnära delar. Men tolkningen är helt felaktig menar Mikael Klein.
– I förarbetena talas det om att det i dessa situationer behövs en insats som personlig assistans som den enskilde kan styra över. Att tolka skrivningen som ett kriterium går stick i stäv med resten av förarbetena och lagens intentioner.
Fortsatt vid bedömning av ”normalt föräldraansvar”
Mikael Klein är även kritisk mot det som i promemorian betraktas som normalt föräldraansvar. Funktionsrättsrörelsen har länge varit kritisk till att det ansvaret har varit allt för stort. Denna, enligt Mikael Klein, vida tolkning av föräldraansvaret blir nu indirekt inskriven i LSS.
– I promemorian står att just när det gäller andning och sondmatning ska inte normalt föräldraansvar beaktas, det ska inte vara en anledning att bedöma hjälpbehovet mindre. Men genom att skriva in det så tydliggör man att i alla övriga bedömningar av personlig assistans så ska det normala, och mycket vida, föräldraansvaret dras ifrån barnets assistanstimmar. Även här cementerar man den rättspraxis som finns och risken är att ytterligare ansvar läggs på föräldrar till barn med funktionsnedsättningar.
”Kommer inte att lugna kritiken om att barn far illa”
I januariavtalet mellan (S), Mp), (C) och (L) finns en skrivning om att utreda och snäva in tolkningen av normalt föräldraansvar.
– Det är en ambition som vi välkomnat eftersom den praktiska uttolkningen är på tok för vid idag. Föräldrar till barn med funktionsnedsättningar förväntas ta ett mycket större ansvar än vad som kan betraktas som normalt jämfört med andra föräldrar. Men vår farhåga är att man med den här promemorian går ett steg bakåt och ställer sig bakom den nuvarande rättstillämpningen.
Så det här förslaget kommer inte att få bort ordet ”barn” från löpsedlarna?
– Nej, har man tänkt sig att lugna kritiken om att barn far illa har man inte läst hela författningsförslaget.
I själva verket en besparing
I promemorians konsekvensanalys finns en beräkning att man bedömer kostnaderna för förslaget till 262 miljoner kr. Men Mikael Klein menar att det tvärtom kommer att bli besparingar.
– Staten har sparat miljarder på assistansersättningen sedan 2015 genom den restriktiva rättspraxisen. Att cementera denna rättspraxis öppnar upp för ytterligare snävare tolkningar som på sikt blir ytterligare begränsningar och besparingar.
LSS-flyktingar
Flera studier, bland annat från Socialstyrelsen om kommunala riktlinjer, visar att de som får avslag på statlig assistansersättning inte får motsvarande hjälp i form av assistans personlig assistans i kommunerna. Mikael Klein tar här upp ett nytt fenomen – LSS-flyktingar.
– Kommunerna skiljer sig mycket åt i sin tolkning av rättspraxis och lagstiftning. Det har uppstått ett fenomen med LSS-flyktingar inom landet - att man flyttar och bosätter sig i en annan kommun för att få rättigheter och behov tillgodosedda som man inte fått det i sin tidigare hemkommun. Det är en realitet redan idag. Det visar också hur långt ifrån lagens intentioner vi har hamnat i tillämpningen.
Dessutom är risken, menar Mikael Klein, att de nya skrivningarna i LSS också sprider sig ut i kommunerna och kommer att ge många kommuner än mer argument att spara pengar på LSS.
– Vi får många signaler om kommuner som helt enkelt går utanför lagen och bestämmer sig för att inte tillämpa vissa LSS-insatser.
Den politiska viljan saknas
Det som förvånar Mikael Klein mest är att alla fyra partier i januariöverenskommelsen ställer sig bakom regeringens förslag.
– Det borde finnas en medvetenhet om riskerna med att skriva in integritetskänslig karaktär och gällande praxis kring föräldraansvar i lagtext. Jag är oerhört förvånad över att den här promemorian har blivit godkänd av alla.
Vad borde de ha gjort istället?
– De borde motverkat tolkningen av domen 2009 och istället lagstifta om att grundläggande behov ska räknas i sin helhet oavsett vilket grundläggande behov det rör sig om, svarar Mikael Klein och fortsätter:
– Jag tror det är där skon klämmer, den politiska viljan finns inte. För även om det finns en kraftig opinion mot de besparingar som gjorts, inte minst på barn och deras familjer, är man inte är beredd att ta kostnaderna för att faktiskt återställa LSS intentioner. Man vill behålla besparingarna och inte backa tillbaka så att kostnaderna återställs till hur de var före 2015. Då hamnar man de facto i en försämring av lagtexten.
Vill få Finansdepartementet med sig
Funktionsrätt Sverige tror inte att orsaken till formuleringarna i förslaget främst har med juridik att göra.
– Vi kanske har fel, men att gällande praxis skrivs in i lagtext tror vi inte är juridiskt motiverat, utan att det handlar om en politisk markering för att få Finansdepartementet med sig, säger Mikael Klein.