Karin Flyckt, Socialstyrelsen - ”Dags för regeringen att fatta beslut om lagändring”

Karin FlycktI över hälften av Sveriges kommuner finns lokala riktlinjer som innebär begränsningar av den personliga assistansen. Det framgår av Socialstyrelsens granskning av kommunalt beviljad assistans. Det är en salig röra enligt utredaren Karin Flyckt.
– Man har kommit till vägs ände, nu är det upp till regering och riksdag att fatta beslut och göra en översyn av lagen.

Socialstyrelsen har av regeringen att fått i uppdrag kartlägga och analysera vissa LSS-insatser. För ett par veckor sedan kom den del av rapporten som handlar om personlig assistans - Kartläggning och analys av vissa insatser i LSS - Tilläggsuppdrag avseende insatsen personlig assistans. Syftet med rapporten är bland annat att få kunskap om hur stora insatser kommunerna ger de som förlorat sin assistansersättning från Försäkringskassan.

Lokala riktlinjer

Socialstyrelsens samordnare av funktionshinderfrågor, Karin Flyckt, anser att det mest uppseendeväckande är de olika riktlinjer som finns i cirka hälften av kommunerna.
– I de bästa av världar skulle riktlinjerna handla om att förtydliga lagstiftningen, men så är det inte alltid. Många gånger innebär de en rad begränsningar för de assistansberättigade, bland annat för grundläggande behov. Och när det blir fråga om grundläggande behov är det verkligen en varningsklocka.
Vilka är avgränsningarna konkret?
– Det är en salig röra faktiskt. Det handlar mycket om vilka aktiviteter som assistenter får utföra, till exempel i fråga om hushållsarbete. Det finns begränsningar för hur mycket eller lite som beviljas för semester, i vissa kommuner bara en vecka per år. Vidare begränsningar för ersättning för assistenternas matutlägg, t.ex. 30 kr för cafébesök eller 70 för restaurangbesök. Det handlar om ersättningar för omkostnader, assistans i samband med resor och i vilken mån assistans bör beviljas om det finns andra insatser enligt LSS. Och för assistansberättigade som är förälder finns avgränsningar på vad assistenten ska bistå med när det gäller att ta hand om barnet. Och så vidare.
Hur ser ni på avgränsningarna?
– Jag tycker att det kokas ner till frågan vad det egentligen betyder att leva som andra. För gemene man är ju det självklarheter att ha semester eller gå på café som man vill. Men i grund och botten handlar det om en otydlig lagstiftning.
Syns det skillnader mellan olika grupper?
– Våra rapporter pekar på är att vissa grupper har det svårare än andra: neuropsykiatri, kognitiva funktionsnedsättningar, dövblindhet och grava synnedsättningar. Men för att få veta mer skulle man behöva göra en ytterligare studier där man ställer frågor om olika brukares uppfattning av hur nöjda de är och i vilken utsträckning de har möjlighet till självbestämmande och inflytande osv.

Beviljanden av timmar i kommunerna

Jämfört med de som får assistansersättning från Försäkringskassan så får assistansberättigade i kommunerna generellt färre timmar. Av hela den gruppen sjunker timantalet med 25 procent från 72 till 54 timmar/vecka. Ätter värre är det att det att en grupp inte får några LSS-insatser alls och vad som händer med de personerna har inte rapporten något svar på.
– Vi vet inte vad som hänt med de personerna, det finns det inga uppgifter på. När vi har tittat på den gruppen förut har vi sett att de får stöd via Socialtjänstlagen, så antingen det eller att anhöriga får rycka in. Eller får de inte något stöd alls.
Ska ni följa upp det?
– Ja, det kommer vi nog att titta på mer under en flerårsperiod. Nu sitter vi på väldigt mycket information så först och främst kan vi göra fler analyser, det har vi fortfarande möjligheter till. Sedan följer vi årligen utvecklingen i vår lägesrapportering, där vi lyfter vad som händer i assistansen.

Skillnaderna mellan kommunerna

Sammantaget beskriver Karin Flyckt helhetsbilden som väldigt rörig och att det skiljer sig mycket mellan kommunerna. Ett exempel är att riktlinjerna för assistansen i vissa kommuner kan vara hopbakad med andra LSS-insatser. Ett annat exempel är skillnader mellan hur kommunerna tolkar ny rättspraxis, att riktlinjerna på sina håll inte är uppdaterade och kan vara äldre än lagstiftningen. Det i sin tur har gjort det komplicerat för utredarna att se huruvida avgränsningarna är kopplade till de nya prejudicerande domarna eller kommunernas godtycke. Skillnaderna i fråga om riktlinjer menar Karin Flyckt är så pass stora att det finns stora risker för den enskilde.
– Ja det spretar extremt, säger hon, likvärdigheten inför lagen är definitivt hotad. Att om och hur man får personlig assistans beror på i vilken kommun man bor är helt fel.

Lagen måste förtydligas

Hon menar att det är ofrånkomligt att se över lagen.
– En starkt bidragande orsak till riktlinjerna, begränsningarna och skillnaderna mellan kommunerna är att lagstiftningen är otydlig och ger för stort utrymme för kommunerna att själva tolka den. Lagen är otydlig på så många sätt, man behöver se över och tydliggöra den. Det skulle minska behovet av lokala riktlinjer. Man har kommit till vägs ände, nu är det upp till regering och riksdag att fatta beslut. Man måste gå in och tala om vad som gäller. Det kommer alltid att var skillnader mellan kommunerna men det ska inte vara så här stora och inte inverka negativt för den enskilde.

Personkretsbestämmelsen

Ett exempel där lagstiftningen är i behov av uppdatering är personkretsbestämmelsen. Den behöver enligt Karin Flyckt matcha behoven bättre.
– Det handlar helt enkelt om att LSS har funnits i över tjugo år. Det har hänt saker. Om jag får uttrycka mig lite slarvigt: nya diagnoser har uppstått och därmed nya behov hos olika grupper. Det handlar inte om att vissa grupper inte ska få fortsätta ha LSS utan bara matchas bättre.
Finns det en risk att man missar vissa grupper?
– Det är alltid en risk när man pratar om diagnoser snarare än funktionsnedsättningar och hinder i vardagen. Jag föredrar att inte prata om diagnoser, men två – tre personkretsar grundar sig i diagnoser så det blir ofrånkomligt. Vi ser att det blivit en skevhet, att vissa grupper inte får sina behov tillgodosedda.

Miniminivå för grundläggande behov

Några kommuner har satt en miniminivå för hur många timmar grundläggande behov det ska finnas för att personlig assistans ska beviljas. Även det är något som Karin Flyckt anser i grund och botten handlar om otydlighet i lagen.
– Jag studsade när jag läste det. Mig veterligt finns inget lagstöd för att säga att det finns en nedre gräns, samtidigt som det inte står att det inte får vara någon. Så det är ytterligare ett exempel på hur otydlig lagstiftningen är. Nu gäller det inte så många kommuner men för de som bor i en sådan kommun räcker det. För personer som har grundläggande behov för fyra timmar i en kommun där man har satt en gräns på fem kan det innebära svåra konsekvenser. Vad får de? Hemtjänst?

Lägre timbelopp

När det gäller timbeloppet säger Karin Flyckt att det framför allt är skillnad för personer som fått indragen assistansersättning från Försäkringskassan och gått till kommunerna. Det är 14 procent som har lägre ersättningsnivå än Försäkringskassan.
– Det kanske man kan säga är försumbart men för just de som har lägre timbelopp får det konsekvensen att det blir mindre pengar. Det måste man också titta på i lagöversynen. Det är trots allt en schablon som regeringen fastställer och här sticker det iväg åt olika håll.

Fler överklagande

De som tidigare haft assistansersättning från Försäkringskassan överklagar oftare än andra. I drygt vart fjärde ärende förekommer det att beslut överklagas när det gäller personlig assistans från kommunerna men för de som fått sin assistansersättning från Försäkringskassan indragen och får assistans via kommunen är det 60 procent. Däremot har Socialstyrelsen inte siffrorna på hur många som får rätt vilket Karin Flyckt beklagar.
– Vi har tyvärr inte siffrorna på hur många som får rätt et hade ju varit riktigt intressant. Det är en viktig del av rättighetslagstiftningen – att kunna överklaga – så på så sätt är det naturligtvis bra att den möjligheten utnyttjas. Men samtidigt uppstår frågan varför. Om de här personerna får rätt väldigt ofta handlar det ju bara kommunerna vill segdra processen.

Den nya insatsen boendestöd

I rapporten föreslår man en ny LSS-insats: boendestöd. Det är alltså boendestöd enligt LSS till skillnad mot boendestöd enligt SoL, Socialtjänstlagen, som redan finns. Det ska kunna fungera som ett alternativ till personlig assistans för att tillgodose behov av stöd i det egna
– Den är inte kopplad till den här rapporten utan den förra där vi bland annat fokuserade på bostad med särskild service och det är lite olyckligt att det hamnade i pressmeddelandet om personlig assistans. Förslaget finns med bland det vi samlat om att lagen bör ses över i en slutdiskussion Det kan vara så att en person varken behöver boende med särskild service eller assistans. Då kan det behövas något annat, och det här är inget nytt utan har förslagits i tidigare utredningar. Annars är det boendestöd enligt SoL som gäller och där finns det begränsningar som gör att det inte är så lyckat. Det är inte så att vi vill ersätta assistansen med det, vilket jag läst lite om i mediabruset.
Ja, till exempel Jonas Franksson på STIL anser att den föreslagna insatsen bottnar i ett gammalt synsätt där men bedömer och planerar den sökandes liv istället för att hen själv kan välja vad hen använder timmarna till…
– Ja, visst har Jonas Franksson rätt, men samtidigt så uppfyller inte alla kriterierna för personlig assistans.
I viken mån har brukarrörelsen inblandade i rapporten?
– Det har varit helt avgörande men till just den här delen med assistans blev det inte lika mycket som vi önskat, för det här var verkligen ett snabbt uppdrag. Vi fick det i januari och var tvungna att vara klara i med våra analyser och texter i juni. Men vi har samrått med bland annan STIL och så har vi haft en del dialoger och hämtat in så mycket som det bara har gått.

Det delade huvudmannaskapet knepig fråga

När det talas om olikheter mellan kommunerna brukar ofta det delade huvudmannaskapet komma på tal och många anser att det är den grundläggande orsakerna till problemet. De anser att staten, eller kommunerna, ska ta över hela ansvaret för personlig assistans. Karin Flyckt säger att det inte är en fråga som inte har ingått i uppdraget men hon har ändå ett svar.
– Den frågan är väldigt knepig. Hur man än skär kommer det alltid att hamna människor på vardera sidan. Skulle vi förstatliga hela assistansen har vi en skiljelinje mot resten av LSS-insatserna. Och om vi skulle förstatliga hela LSS då har vi en skiljelinje mot SoL-insatserna. Det blir alltid en skärning. Jag tror personligen inte att ett förstatligande i sig skulle göra det mer enhetligt, det skulle ändå bli skillnader, det finns ju skillnader inom Försäkringskassan också. Det vi framför allt tycker är att lagens ska ses över och förtydligas.
Skulle det hjälpa? Många jurister Assistanskoll intervjuat menar att det emellanåt är rent lagtrots…
– Det riskerar att bli rättsosäkert men lagtrots tyder på en medveten handling och det är svårt att uttala sig om. Jag kan bara spekulera. Avgränsningarna kan mycket väl handla om bristen på resurser men är en också en helt naturlig följd av att var och en av kommunerna får ta över en del av tolkningen av LSS och gör egna riktlinjer. Då spelar det ingen roll hur välmenande de än är, det kommer att sticka iväg åt olika håll.

FN-konventionen inte med i rapporten

Assistanskoll noterar att FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning aldrig nämns i rapporten. Karin Flykt säger att det helt enkelt handlar om tidsbrist.
– Allra bäst hade varit om vi haft tiden att både ta fasta på individperspektivet och anlägga ett konventionsperspektiv på projektet. Båda handlar om rättigheter, men givetvis har konventionen en annan infallsvinkel. Men tiden räckte inte till. Vi brukar ta upp konventionen, framförallt i våra kunskapsstödjande produkter, men just denna gång kom vi till korta, säger Karin Flyckt.

Karin Flyckt intervjuades av Erik Tillander 2015-09-17

Skicka sidan till: