Jonas Franksson, STIL – ”Socialstyrelsen bekräftar vår bild av situationen”
Det är oacceptabelt att kommunerna beviljar 25 % färre timmar, att assistansbeslut tidsbegränsas ett år i taget eller att lokala riktlinjer säger att assistans inte får användas för omvårdnad av assistansanvändares barn. Jonas Franksson kräver lagändringar som grundas i FN: s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.
Socialstyrelsen bekräftar vår bild
Jonas Franksson är relativt nöjd med Socialstyrelsens granskning om den assistans kommunerna beviljar. Han anser att den bekräftar bilden i STIL:s rapport, Innan levde jag, nu existerar jag, av att många av de som förlorat sin assistansersättning inte får det stöd de behöver av kommunerna.
– Socialstyrelsen legitimerar vår bild av hur illa situationen är. Även om den lägger fram det lite å ena sidan o andra sidan så är den kritisk på ett helt annat sätt än rapporten från Inspektionen för Socialförsäkringen (ISF) i höstas.
Tror du att STIL:s rapport har påverkat?
– Ja den visade så tydligt att ISF inte tittade på kvaliteten på kommunernas insatser, utan bara på om det fanns en insats.
Ramaskri om samma sak gjordes med föräldrapenning
Socialstyrelsens rapport visar att de som fått sin assistansersättning ersatt av kommunal assistans i genomsnitt har 25 % färre timmar, vilket motsvarar 54 tim/vecka jämfört med 72 tim/vecka. Jonas Franksson är glad att den siffran kan visas samtidigt som han tycker att Socialstyrelsen är för defensiv i sin analys.
– De säger att det är oklart vad detta beror på. Har man följt utvecklingen vet man att kommunerna ofta försöker komprimera ihop tiden och bara bevilja aktiviteter. Deras LSS bedömningar som ska ge goda levnadsvillkor är alltför lika bedömningar i Socialtjänstlagen (SoL) som ska ge skälig levnadsnivå.
Socialstyrelsen tar heller inte upp att 20 % av de som förlorat sin assistansersättning enligt ISF:s rapport inte har insats från varken SoL eller LSS året efter…
– Det är mycket tråkigt att detta inte undersöks närmare. Jag har mött en del av dessa människor. Det är personer där ibland mycket gamla föräldrar, fått gå in och ge stöd. De här personerna saknar helt resurser för att påverka sin situation.
Jonas Franksson håller även med Thomas Hammarberg om att en begränsning av redan tilldelade rättigheter bryter mot FN: s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som Sverige ratificerat.
– Tänk om du som nyss fått barn plötsligt får veta att nu har vi minskat ner föräldraledigheten med 30 % eller kanske tagit bort den helt. Du har planerat livet efter vad som sades innan men får svaret att det går inte att ta hänsyn till. Det skulle bli ett ramaskri om man gjorde så, men att minska assistanstimmar går utmärkt.
Omprövning varje år ger total otrygghet
Så många som 77 % av kommunerna säger enligt rapporten att de alltid, eller i de flesta fall, tidsbegränsar sina beslut om personlig assistans. Det vanliga är omprövningar varje år säger Jonas Franksson.
– Min assistans omprövas varje år, vilket gör att jag lever i en ständig osäkerhet, där jag inte vet hur mitt liv ser ut efter 1 januari. Ska jag byta handläggare som kanske ger ett annat beslut? Det gör också att jag inte vågar flytta från min stadsdel i Stockholm eftersom jag inte har en aning om vad kommunen eller stadsdelsnämnden jag kommer till har för bedömning.
Det är även svårt att överklaga eftersom det tar så lång tid säger Jonas Franksson.
– När jag överklagade mitt beslut från Försäkringskassan tog det ett år i Förvaltningsrätten och ytterligare ett halvår i överklagandet till kammarrätten. Detta samtidigt som kommunen tar ett nytt beslut varje år.
Blir det meningsfullt att överklaga då?
– Nej och det blir otroligt uttröttande.
Men gör inte Försäkringskassan i praktiken något liknande med sina tvåårsomprövningar, även om det är ett annat ord?
– Jo visst är det så, det har blivit så i och med den nya rättspraxisen sedan 2008. Men omprövningarna sker oftare och utan riktlinjer i kommunerna.
Kommunerna ska inte tillåtas ha sådana riktlinjer
Hälften av kommunerna har enligt Socialstyrelsens rapport egna lokala riktlinjer, tex att assistans beviljas för enbart en veckas semester per år, att utlägg för fika för en assistent får vara max 30 kr eller att en omvårdnad av barn till en person med funktionsnedsättning som huvudregel inte är en syssla för den personliga assistenten. Kommunerna ska inte tillåtas ha sådana riktlinjer, det bryter mot lagstiftningen menar Jonas Franksson.
Vad leder detta till?
– Det blir rena vilda västern, säger Jonas Franksson som tror detta påverkas av fenomen som Jonas Reinholdsson i KommunLex som avslöjades av Kalla Fakta i att åka runt och föreläsa om hur man kan slippa bevilja assistanstimmar.
– I en föreläsning jag tog del av raljerar han över att personer söker om assistans för tex semester och uppmanar handläggare att neka detta.
Sänkta timbelopp slår mot valfriheten
Socialstyrelsens rapport visar även att 14 % av kommunerna betalar ut ett timbelopp/assistanstimme som är lägre än Försäkringskassans schablonbelopp. Ytterligare 12 % betalar ut en ersättning på ett annat sätt än ett timbelopp, tex genom att ersätta så kallade faktiska kostnader.
– Det blir svårare att hålla en bra kvalitet, vilket är förödande. Det blir svårt få en anordnare att ta emot personen och det slår hårt mot omkostnadsbiten så att man inte kan göra något med sin assistans.
Det paradoxala i sammanhanget är att många kommuner inte klarar att driva personlig assistans ens med schablonbeloppet säger Jonas Franksson.
– Att då minska timbeloppen upplever jag som en sorts provokation, där man säger ”vi vill inte att ni har personlig assistans”.
Miniminivå för grundläggande behov
I rapporten visas det också att åtta kommuner sätter en miniminivå (upp till 15 tim/vecka) för hur många timmar grundläggande behov man ska ha för att kunna få personlig assistans. Jonas Franksson anser att detta är helt fel.
– Det är helt på tok att göra så, de hittar på sin egen lagstiftning. Det paradoxala i dagens situation är det kan vara bra att de redovisar vad de håller på med, då har man något att förhålla sig till.
Oroande att det saknas vilja från regeringen
På kort sikt behöver LSS § 9a om grundläggande behov skrivas om så att de ursprungliga intentionerna följs säger Jonas Franksson. Sedan måste man se på helheten med SoL och LSS och se till att lagarna följer FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Han oroas att han inte ser någon vilja från regeringen om vilket håll man ska styra åt.
– Igår såg jag Gustav Fridolin tala om det fria skolvalet, vad som är viktigt och vad som behöver göras, men jag hör inget liknande om att LSS är en viktig lagstiftning, att saker har spårat och att det som sker är oacceptabelt.
Ser du en risk att de grupper som kommer fram i media får mest resurser?
– Visst är politiker mån om att hålla medelklassen på gott humör. Men staten har råd att se till att alla får fullvärdiga liv.
Oroande att FN-konventionen aldrig nämns
Jonas Franksson ser det som mycket anmärkningsvärt att man i Socialstyrelsens rapport inte en enda gång nämner FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som Sverige ratificerat.
– Det visar hur låg status den har. Om inte ens Socialstyrelsen tar med den varför ska då kommunerna titta på den. Att vissa kommuner säger att omvårdnad av barn till den assistansberättigade inte är grund för assistans är ett direkt brott mot konventionen § 23 som handlar om rätten att vara förälder. I den kommande utredningen om personlig assistans som regeringen sagt är på gång måste man ta utgå från FN-konventionen.
Vill se myndighet skild från finansieringen
Det bästa vore om alla kunde gå till tex en ”myndighet för mänskliga rättigheter” anser Jonas Franksson. Den skulle ge en bedömning som följer FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och grundas i personens behov.
– Ett annat alternativ är att detta görs inom en del av Försäkringskassan där bedömningarna grundas på rättigheter och FN-konventionen. Det viktiga är att diskussionen hur mycket stat eller kommun ska betala skiljs tydligare från bedömningarna.
Men är inte redan tanken i lagstiftningen att ekonomin inte ska styra bedömningarna?
– Jo, men det är inte så, om du får nej från Försäkringskassan lämnas du bara över till kommunen och de kan inte påverka kommunens beslut. Kassan kan inte säga att vi bedömde att Jonas hade 18 timmar i grundläggande behov och behöver det och det stödet. Kommunerna tar egna beslut som styrs mer av deras budget.
Boendestöd bygger på ett förlegat synsätt
När vi diskuterar om Socialstyrelsens förslag om att införa LSS-insatsen boendestöd säger Jonas Franksson att han känner sig som Hans Rosling.
– Då har man inte förstått grunden i personlig assistans med kontantstödet, där du själv bestämmer och ansvarar för hur du vill ha din service, när var och hur och av vem saker ska göras.
Jonas Franksson är kritisk till tanken att boendestöd ska vara en insats som bara sker i hemmet och kombineras med tex ledsagning som sker utanför hemmet,
- Detta är en är en gammal lösning som bygger på ett paternalistiskt synsätt. I grunden handlar detta om vem som har makten över insatserna, det är en lösning där kommunala tjänstemän har makten över insatsen.
Finns det en uppfattning att det blir bäst då?
– Det är gamla tankar om att den goda staten tar hand om sina medborgare. Då ses vi som vill ha makten över insatsen som ett slags elitister som vill sköta det själva. I grunden handlar det om maktfördelning. Hos fackförbunden finns starka tankar om att alla ska kunna utbilda sig och klättra i karriärstegen. Då blir det provocerande att säga att vi själva vill utbilda våra assistenter.
Vad anser du om Socialstyrelsen vill se över personkretsarna för diagnoserna neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, kognitiv funktionsnedsättning, grav synnedsättning eller dövblindhet?
– Visst kan det finnas fördelar med att förtydliga eftersom dessa idag hamnat utanför. Men det är samtidigt viktigt att inte ha ett för medicinskt perspektiv utan istället se vad just den individen behöver hjälp med i sitt liv. Annars riskerar många att hamna utanför för att de har en diagnos som inte räknats upp.
Ser en fortsatt roll för kommunerna
På frågan om staten bör ta över ansvaret för personlig assistans helt och hållet svarar Jonas Franksson lite oväntat att kommunerna nog bör ha en fortsatt roll tills vidare.
– Jag tycker fortfarande att staten ska ha huvudansvaret för att människor ska få de assistans de behöver, men det stämmer till eftertanke med SD:s framgångar. Det kanske kommer en situation när staten inte alltid är god. Även hur alliansregeringen hanterade personlig assistans under sitt styre stämmer till eftertanke.
Tidigare har du sagt att assistans bör förstatligas helt och hållet…
– Ja i väntan en behovsbedömning som grundas i FN-konventionen behöver kommunerna fortfarande kunna ge assistans. Det förutsätter dock det att det blir ordning och reda. Kommunerna ska inte kunna göra hipp som happ i förhållande till budgeten. Klarar de inte det måste staten ta hela kostnaden. Det viktiga nu är staten ser till att kommunerna följer lagstiftningen och att FN-konventionen följs. Det får inte vara helt olika villkor beroende på var du bor, säger Jonas Franksson.
Jonas Franksson intervjuades av Kenneth Westberg 2015-09-10
Vidare läsning
FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.