Riitta Leena Karlsson – ”gruppbostäder är nutidens små institutioner”
De gamla institutionerna är stängda men institutionstänkandet lever trots detta kvar i Sverige. Nedskärningar av personlig assistans och ledsagning gör att särskilda boenden såsom gruppbostäder ökar i antal, säger Riitta Leena Karlson.
Independent Living Institute lanserade nyligen skriften Friheten att bestämma med vem, var och hur en vill bo – Avinstitutionalisering /Deinstitutionalization (DI) i Sverige. Den beskriver levnadsförhållanden för personer med funktionsnedsättning på de gamla institutionerna och vad som krävdes för att stänga dessa. Riitta Leena Karlsson, socionom, och tidigare funktionhinderombudsman i Stockholms stad, är en av författarna. Hon säger att institutionstänkandet trots historien inte är dött i Sverige.
– Skriften vill påminna om en tid som aldrig ska få upprepas. Okunskapen om det förflutna visar sig i åsikter som att det skulle vara rationellt att ”samla” personer med funktionsnedsättning i större gemensamma boendelösningar.
Vad är en institution?
Riitta Leena Karlsson definierar en institution som en verksamhet i form av tex boende som är regelstyrd och icke flexibel. Insatserna styrs av regler som inte tar hänsyn till individuella behov hos den som får insatsen.
– Den enskildes möjligheter till inflytande och självbestämmande uteblir. Många med funktionsnedsättning lever under bättre förhållanden idag, men många saknar fortfarande kontroll över delar av sin vardag.
Gamla nedlagda institutioner
Barn, unga och vuxna med intellektuell funktionsnedsättning, psykiatriska sjukdomar, syn–/och eller hörselskador och rörelsehinder levde tidigare i olika typer av institutioner kopplade till boende, omvårdnad och undervisning. Institutionerna kunde heta anstalt, mentalsjukhus, vårdhem, skolhem, internat mm. Dessa institutioner är idag nedlagda, säger Riitta Leena Karlsson.
– Det finns undantag gällande skolverksamhet, som tex riksgymnasier för elever med omfattande rörelsehinder. Frågan är hur många av dessa personer som valt en speciallösning p.g.a. bristande lösningar och stöd på hemortens utbildningar.
Attityder har förändrats
De stora institutionernas avveckling har definitivt påverkat attityder och värderingar positivt, personer med omfattande funktionsnedsättningar har blivit mer synliga i samhället, säger Riitta Leena Karlsson.
– Människor med funktionsnedsättning syns i gatubilden, som grannar och vänner. Barnen i förskolor och skolor möter kamrater med funktionsnedsättning. Vi ser människor med funktionsnedsättning på arbetsplatser, inom idrott, kultur och medier.
CRPD ger rätt att välja boendeform
Artikel 19 i Funktionsrättskonventionen, CRPD, som Sverige ratificerade 4 dec 2008 säger att alla personer med funktionsnedsättning ska ha lika möjligheter som andra att bo i samhället, ha likvärdiga valmöjligheter och en fullständig inkludering.
– Personer med funktionsnedsättning ska ha möjlighet att på samma villkor som andra välja bostadsort och var och med vilka de ska bo, säger Riitta Leena Karlsson.
Vilket stöd ska ges för att uppnå detta?
– Nödvändiga tjänster som behövs inom hemmet/bostaden och i samhället måste fungera. Det personliga stödet måste beviljas och genomföras utifrån individens behov för att boende och inkludering i samhället ska vara möjligt och isolering och segregering ska kunna förhindras.
Gruppbostäder är nutidens små institutioner
Utbyggnad av gruppbostäder och servicebostäder enligt LSS har ökat de senaste åren. Särskilt efterfrågas boenden för vuxna med intellektuell funktionsnedsättning och personer med autism. Boendeformer som gruppbostäder, är nutidens små institutioner, säger Riitta Leena Karlsson.
– Där finns stor risk för institutionsvanor och begränsande regelverk med gemensam personal. Risken för begränsade möjligheter till egna aktiviteter har ökat sedan beviljandet av kontaktperson och ledsagning enligt LSS minskat drastiskt i hela landet. Avslag i anslutning till gruppbostäder motiveras med att i gruppbostäder finns tillgång till gemensam personal.
Brist på assistans ger behov av gruppbostäder
Det har blivit svårare att bli beviljad exempelvis personlig assistans och ledsagning de sista åren. Detta tror Riitta Leena Karlsson har bidragit till utvecklingen att fler måste välja flytt till kollektiva boendeformer istället för ett självständigt boende.
– Jag är övertygad om att sparsamt beviljande av nödvändiga stödinsatser påverkar efterfrågan på särskilda boendeformer. Familjer med barn och unga och även med vuxna familjemedlemmar med funktionsnedsättning beviljas otillräckliga stödinsatser. Krafterna i familjen tar slut och man väljer en institutionsliknande lösning att klara sin situation.
Boendeenheterna riskerar blir större
Riitta Leena Karlsson ser även en risk att storleken på boendeenheterna kommer att öka så att allt fler personer bor i samma enhet.
– Okunskap, historielöshet i kombination med besparingar bidrar till att storleken på boendeenheter riskerar att öka om inte tillsynsmyndigheten noggrant bevakar storleken på boendeformer. Vi måste förhindra utbyggnad av nya institutioner och förhindra upprepning av historiens misstag.
Sverige bryter mot Artikel 19 allmänna kommentar nr 5
CRPD–kommitténs allmänna kommentar nr 5 om Artikel 19 säger att segregerade bostäder med oproportionerligt många personer med funktionsnedsättning som måste dela samma miljö inte ska tillåtas, säger Riitta Leena Karlsson.
– Enligt CRPDs artikel 19 kommentar nr 5 ska INGEN bo på institution. Den allmänna kommentaren är tydlig i personens rätt att bestämma vilka tjänster som behövs och vilka dagliga aktiviteter som man deltar i.
Bryter Sverige mot Artikel 19 och dess allmänna kommentar 5 i CRPD?
– Ja, tyvärr! Boende i särskilda LSS–boendeformer ökar i Sverige. Institutionella stödformer som segregerar personer eller begränsar självbestämmande bryter mot Artikel 19. Detta gäller inte bara stora anstalter utan även mindre gruppbostäder.
Men gruppbostäder behövs för vissa…
Samtidigt är gruppbostäder en boendeform som efterfrågas av många, vilket gör det svårt att kategoriskt fördöma den, säger Riitta Leena Karlsson.
– Enligt min uppfattning behövs boendeformen idag för personer med omfattande behov med bland annat utmanande beteende utan tillgång till personlig assistans. Det kan även handla om personer som har svårt att få tillgång till kompetent personal eller har svårt att hantera personal i eget boende.
Vill se mer personlig assistans och ledsagning
För att bekämpa institutionstänkandet vill Riitta Leena Karlsson sprida kunskap om mänskliga rättigheter och innebörden i Funktionsrättskonventionens artiklar. Hon vill se tillgång till tillgängliga och användbara hyreslägenheter i kombination med tillgång till personlig assistans och andra individuellt anpassade stödinsatser. Tillgång till ledsagning är viktigt för att kunna delta i samhällslivet, kultur-, idrott- och fritidsarrangemang och träffa vänner, nära och kära.
– Man ska kunna leva familjeliv trots ens funktionsnedsättning, säger Riitta Leena Karlsson.
Riitta Leena Karlsson intervjuades av Kenneth Westberg 2022–05–30
Vidare läsning