Bengt Westerberg – ”Flera tusen personer har utestängts från personlig assistans”
ursprungliga LSS-propositionen och
Socialminister när LSS infördes 1994
Ursprunget till den hårda rättspraxisen är att grundläggande behov infördes 1996, och att både S- och M-ledda regeringar har accepterat situationen, säger Bengt Westerberg som vill skärpa lagen.
– ”Grundläggande behov” bör avskaffas och i stället bör man som i den ursprungliga lagen se till de totala behoven.
Grant Thorntons rapport har helt rätt
I ”Den personliga assistansens samhällskostnader” konstaterar konsultföretaget Grant Thornton att personlig assistans är en kostnadseffektiv insats, särskilt vid stora behov och med hänsyn till anhörigas insatser. Bengt Westerberg, socialminister och ansvarig för den ursprungliga LSS-propositionen när reformen infördes 1994 ser rapportens slutsats som riktig.
– Deras studie bekräftar egentligen vad som har framkommit också i flera andra studier. Otillräckliga insatser från stat eller kommun innebär i praktiken att ansvar övervältras på anhöriga. Kostnaderna för det framgår inte i offentliga budgeter, men som Grant Thornton visar kan de i själva verket bli högre.
Om nu Grant Thorntons rapport har rätt, varför finns det då ett sådant tryck att skära på personlig assistans?
– Därför att kostnaderna för personlig assistans syns i statens eller kommunens budget medan kostnaderna för anhörigvård inte gör det. I det senare fallet handlar det om utebliven produktion, uteblivna skatteintäkter, kostnader för sjukskrivning mm. De bokförs inte som kostnader för funktionshinderpolitiken.
S-ledda och M-ledda regeringar har accepterat situationen
Det är ingen tvekan om att LSS tillämpas mer restriktivt än vad som var avsikten när den infördes 1994, till exempel har villkoren för att få assistans snävats in genom rättspraxis, säger Bengt Westerberg.
– Det syns tydligast när personer som har haft assistans trots oförändrade behov har blivit av med den. Målen i lagen, goda levnadsvillkor, att kunna leva som andra mm, glöms ofta bort i hanteringen. Det leder till att många kommuner gör så lite de kan utan att bryta mot lagen.
Vad är orsaken till detta?
– När det gäller assistansen handlar det i grunden om lagändringen från 1996 då begreppet ”grundläggande behov” infördes i lagen (§ 9a). Sedan dröjde det till 2009 innan den slog igenom i domen RÅ 2009:57 från dåvarande Regeringsrätten (nu Högsta Förvaltningsdomstolen) Med några undantag har utvecklingen accepterats av både socialdemokratiskt och moderat ledda regeringar så alla har ett ansvar för att det är som det är.
Flera tusen har utestängts från personlig assistans
Antalet assistansberättigade har minskat från 16 179 i okt 2015 till 13 309 idag. Vid förstagångsansökningar av assistansersättning får idag 76 % avslag. Den hårdare rättspraxisen har alltså lett till att många har blivit av med sin assistans och att en majoritet får nej vid första ansökan, fortsätter Bengt Westerberg.
– I praktiken innebär det att det finns flera tusen personer som rätteligen tillhör LSS personkrets men som är utestängda från den insats de bäst behöver, nämligen personlig assistans. Många får inte heller någon annan insats.
Grundläggande behov bör avskaffas som begrepp
I mars 2022 gjorde Socialutskottet (då KD, L, C, SD, V och MP) ett tillkännagivande om att alla grundläggande behov ska räknas i sin helhet. Det har ännu inte lett till något agerande från någon regering. Tillkännagivandet i mars 2022 har inte behandlats av varken S-ledd eller M-ledd regering. Bengt Westerberg anser dock att det är fel utgångspunkt att försöka reformera de grundläggande behoven.
– Jag är i grunden kritisk till begreppet ”grundläggande behov” såsom det har kommit att definieras i rättspraxis. Det bör avskaffas och i stället bör man som i den ursprungliga lagen se till de totala behoven.
Lagen behöver skärpas
Utgångspunkten vid en lagändring som återställer rätten till assistans bör vara att personlig assistans ska tillhandahållas när det är det bästa sättet att skapa goda levnadsvillkor för någon som har integritetsnära eller stora behov, precis som det står i den ursprungliga LSS-propositionen, säger Bengt Westerberg.
– Ungefär så fungerade det innan den hårdare rättspraxisen började utvecklas från 2009 och framåt.
Hur ska man efter en lagskärpning förhindra att det kommer nya domar i Förvaltningsdomstolarna som snävar in rätten till personlig assistans?
– Det kan man aldrig utesluta, men i så fall får man ändra lagen på nytt. Och glöm inte att den snäva tolkningen inte bara är ett påhitt från domstolarna - det var ett syfte med lagändringen 1996 att insatsen skulle minska i omfattning, säger Bengt Westerberg.