läs skrivbordsversionen istället

Krönika

Thomas Juneborg

Hårdare krav att anmäla ändrade förhållanden skapar rädsla

Thomas Juneborg är assistansanvändare, talesperson för
VIMPA, Vi med personlig assistans i Jönköpings län samt
talesperson för STIL i Jönköping.

Hösten 2017 stoppades Försäkringskassans tvåårsomprövningar av personlig assistans. Undantaget var det som kallades ”väsentligt ändrade förhållanden”. Efterhand har Försäkringskassan tolkat begreppet allt snävare vilket lett till många återupptagna omprövningar och en kraftig ökning i antalet återkrav.

Efter att Försäkringskassans tvåårsomprövningar stoppades 2017 skrevs ett stopp för omprövningar in i Socialförsäkringsbalken kapitel 51. Kommunalt beviljad assistans omfattades inte av omprövningsstoppet. Det finns emellertid ett viktigt undantag från det generella omprövningsstoppet. Omprövningar kunde göras om det finns väsentligt ändrade förhållanden. Vad som är väsentligt ändrade förhållanden preciseras inte närmare i lagtexten. I § 12 står följande:

Rätten till assistansersättning ska omprövas i den utsträckning som denna rätt har minskat i omfattning på grund av väsentligt ändrade förhållanden som är hänförliga till den försäkrade. Lag (2018:122).

13 § En ändring av assistansersättning vid väsentligt ändrade förhållanden ska gälla från och med den månad när anledningen till ändring uppkom.

Det var därmed öppet för tolkningar vad som är ”väsentligt ändrade förhållanden”, en lucka som jag själv uppmärksammade tidigt. Vad gäller definition av begreppet har jag emellertid hört föreläsningar från LSS jurister som har klara besked. Begreppet innebär att det måste ske stora ändringar av stöd och hjälpbehovet för att återupptagna omprövningar ska bli aktuella.

Försäkringskassan har emellertid tolkat § 12 mycket snävare vilket lett till många återupptagna omprövningar och en mycket kraftig ökning i återkrav från 2020. Återkraven ligger nu årligen ungefär i intervallet 420-520 miljoner kr. Källa Assistanskoll.se

Själv tolkade jag ökningen som att Försäkringskassan satte in stora resurser för att komma åt kriminalitet och oegentligheter. När ett stort antal krav på återbetalning överklagades blev utfallet i Förvaltningsdomstolarna många gånger att återkraven ogillades–Försäkringskassans bedömning var felaktig. En stor osäkerhet hos såväl assistansanordnare som assistansberättigade har brett ut sig angående vad som ska räknas som väsentligt ändrade förhållanden. Detta har skapat stor oro hos många.

Viktiga domar om återbetalningar från Högsta Förvaltningsdomstolen

Under senvintern kom hela tre domar från Högsta Förvaltningsdomstolen, Mål nr 1126-23, Mål nr 5394-23 och Mål nr 3513-23, angående anmälningskrav. Jag tycker domarna och slutsatserna är ganska röriga och för att säkerställa att jag uppfattat rätt har jag pratat med Ifa innan jag skrev krönikan. De viktigaste punkterna är:

Det finns viktiga undantag från den allmänna regeln om vem som har ansvaret för återbetalningar. Assistansanordnaren kan t.ex. i avtalet med den assistansberättigade komma överens om att assistansersättningen först betalas ut till berörd person. I sådana fall blir det enbart den assistansberättigade som är betalningsansvarig. Samma sak gäller om Försäkringskassan anser att berörd person begått kriminella handlingar.

Konsekvenser – så ska assistansreformen inte fungera

Många är rädda för att såväl anordnarna som våra personliga assistenter kommer övervaka oss, att vi hamnar i en ”Stasiliknande” livssituation där allt vi gör övervakas och anmäls till Försäkringskassan. Jag tror ändå risken för att det sker är mycket, mycket liten. Assistenterna vill behålla sina jobb och anordnarna sina kunder.

Jag är fortfarande tämligen säker på att vi som är beviljade statlig assistansersättning sitter relativt säkert. Förutsättningen är att vi ligger lågt och inte gör några ändringar i det liv vi lever här och nu. För att undvika återbetalningskrav framöver kommer det vara extremt viktigt att vi verkligen använder alla timmar vi är beviljade under avräkningsperioden var 6-e månad. I annat fall krävs högst sannolikt inte mycket innan Försäkringskassan börjar undersöka varför alla beviljade timmar inte använts med stor risk för både ny omprövning och återkrav.

Det var inte meningen att assistansreformen ska fungera så här. Den personliga assistansen är tänkt att vara ett verktyg för att vi ska kunna liva och styra våra liv som övrig befolkning. Leva som andra, ett självständigt liv och goda levnadsvillkor som det formuleras i LSS § 5-7. Att hela tiden behöva tänka på om något nytt förhållande ska anmälas till Försäkringskassan med oro för såväl indragna timmar som jättelika återkrav är verkligen inte att leva som andra eller ha goda levnadsvillkor. Det har ingenting gemensamt med de ideal som assistansreformen bygger på.

Jag pratar med andra som har personlig assistans som är rädda. Oron handlar om att Försäkringskassan ska hitta en anledning att starta en omprövning som leder till indragna timmar och återbetalningar. Att vi inte vågar pröva nya saker. Vill inte ge personliga detaljer i en krönika men jag kan säga så mycket som att jag är själv mycket rädd för Försäkringskassan. Det är oerhört allvarligt att vi är så rädda för en myndighet vars uppgift är att hjälpa oss.

Frågan är om det ens kan kallas personlig assistans längre om diverse ändringar som egentligen inte rör våra hjälpbehov i livet ska anmälas? Både ja och nej. Ja eftersom vi fortfarande kan göra det vi önskar i vardagslunken enligt Försäkringskassans utredning men definitivt nej om vi tittar på de kriterier för personlig assistans som FN definierar i Funktionsrättskonventionens artikel 19. För enligt nämnda konvention är det solklart – vi ska inte behöva anmäla förändringar som inte markant ändrar det faktiska behovet av hjälp och stöd.

Nu behöver riksdagspolitikerna stiga fram och agera. Menar de allvar med att värna reformen måste snarast ett regelverk sättas upp som mycket tydligt reglerar vad Försäkringskassan kan kräva återkrav på och hur många år bakåt i tiden som pengar kan krävas tillbaka. Återigen ser vi också hur oerhört viktigt det är att vi får nya behovsbedömningar som verkligen ser till hela behovet av hjälp och stöd för att kunna leva som andra, ett självständigt liv och goda levnadsvillkor.

Thomas Juneborg 2025-03-11

Skicka sidan till: