”Brister ska åtgärdas oavsett om assistenten är anhörig eller ej”
Fokus borde ligga på hur man arbetar mot missförhållanden istället för att begränsa anhöriga som personliga assistenter, säger Sophie Karlsson, ordförande i IfA.
– Anhöriga är ibland de enda som kan utföra assistans på vissa besvärliga tider eller vid besvärliga situationer.
Den 22 april presenterade regeringen direktiven till utredningen "Effektivare åtgärder mot välfärdsbrott och ökad förutsebarhet inom personlig assistans". Utredningen ska bland annat utreda begränsningar av hur mycket anhöriga ska kunna arbeta som personliga assistenter. Kritik mot anhöriga som personliga assistenter har kommit upp då och då sedan assistansen infördes på nittiotalet, säger Sophie Karlsson.
– Det vore bra om vi en gång för alla kunde konstatera att anhöriga kan vara de bästa assistenterna och att många assistansberättigade vill ha och ser anhöriga som nödvändiga för en fungerande personlig assistans.
Hur ser du på kritiken mot anhörigassistans?
– Jag tycker inte om ordet anhörigassistans, assistans utförd med bra kvalitet är bra assistans oavsett vem som utför den. Om det finns brister så ska de åtgärdas, oavsett vem som är anställd. Fokus borde sättas mer på hur man kan arbeta mot missförhållanden än att begränsa anhöriga.
”Cyniskt uttalande av ministern”
Socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall sade i en intervju på Assistanskoll att anhörigassistans gör att barn riskerar isoleras från samhället och att de riskerar ses som en inkomst för föräldrarna. Sophie Karlsson tycker hennes inställning är cynisk.
– Hennes svar är cyniskt, jag tror att de allra flesta föräldrar vill sitt barns bästa och inte ser barnet som en inkomstkälla. Samtidigt är det viktigt att arbeta med föräldrarnas roll i assistansen och hur de successivt kan fasas ut som assistenter ju äldre och mer självständigt barnet blir. Detta är en del av kvalitetsarbetet kring barnets assistans.
Vilka följder får det i praktiken om anhörigassistans begränsas till tex en hel, halvtidstjänst eller mindre?
– Ibland kanske det inte finns någon annan assistent än den anhörige som kan utföra assistansen, assistansberättigade riskerar då att delvis bli utan personlig assistans. Eller så skapar det en starkare beroendeställning till de anhöriga, om de utför assistansen av sin goda vilja istället för som anställda.
Anhörigassistans möjliggör
Många assistansberättigade brukar lyfta fördelar som att man känner sig mer bekväm med och litar mer på anhöriga, att anhöriga känner en på ett sätt som andra assistenter inte gör, säger Sophie Karlsson.
– Det lyfts många fler positiva saker än negativa när det gäller personlig assistans som utförs av anhöriga. Anhöriga är ofta de enda som har möjlighet att rycka in och utföra assistans som ligger på vissa besvärliga tider eller vid besvärliga situationer.
Missförhållanden ska naturligtvis åtgärdas
Att det förekommer negativa exempel där missförhållanden uppstått är tragiskt och det måste förstås åtgärdas i de enskilda fallen, säger Sophie Karlsson.
– Många assistansberättigade skulle dock säkert säga att anhöriga förebygger missförhållanden, t ex genom att kunna hoppa in med kort varsel och rädda upp många situationer. Jag tycker att man ska sluta peka ut anhöriga som bovar i dramat och istället se till att arbeta seriöst med att utföra personlig assistans med god kvalitet, säger Sophie Karlsson.