Johanna Andersson, Neuroförbundet – ”Det är en förlust av människor som kan bidra till samhället”
Regeringen behöver återupprätta LSS intentioner så att alla grundläggande behov blir assistansgrundande i sin helhet, säger Johanna Andersson.
– Lena Hallengren försöker hitta kryphål när hon säger att LSS förarbeten ska tolkas som att behov inom assistansen är integritetskänsliga.
Antalet personer med kommunalt beviljad assistans minskade med 8 % eller 431 personer mellan okt 2020 och okt 2021. Samtidigt minskade antalet assistansberättigade med finansiering från Försäkringskassan till en ny bottennivå på 13 574 i mars 2022, en minskning med 2 605 personer sedan oktober 2015. Johanna Andersson, vice ordförande i Neuroförbundet, ser detta som en förlust för hela samhället.
– Jag ser först och främst livsöden. Personer som inte längre kan jobba, träna, uträtta ärenden eller utöva intressen. Människor tvingas till isolering och beroendeskap av anhöriga. Vi borde kommit längre när vi påstår oss värna mänskliga rättigheter.
Inte acceptabelt
Försäkringskassan bedömer att antalet assistansberättigade fortsätter minska till mitten av 2023 då lagändringar utifrån förslagen i Stärkt rätt till assistans får effekt. Detta är inte acceptabelt, säger Johanna Andersson.
– Nedmonteringen har pågått alltför länge och måste brytas omgående.
Hårdare politiskt klimat
Johanna Andersson ser en orsak i den hårda rättspraxisen som utvecklats sedan 2009 och bakom den ser hon ett hårdare klimat i hela samhället.
– Ett hårdare politiskt klimat har gjort det möjligt för kommunerna att bortse från sina skyldigheter. Istället för att värna mänskliga rättigheter har man ifrågasatt dem.
Vad har orsakat det hårdare klimatet?
– Det har pågått under en lång tid, men något särskilt hände i oktober 2015 när dåvarande finansminister Magdalena Andersson sade att besparingar i assistansen kan bekosta flyktingmottagandet.
Satte det tonen?
– Ja, det blev politiskt acceptabelt att inte prioritera detta som en rättighet. Samtidigt kom regeringens regleringsbrev till Försäkringskassan om att bryta utvecklingen av antalet assistanstimmar. Politiker och myndigheter sade på bred front att detta ska vi inte lägga lika mycket resurser på.
Bra men det räcker inte
Regeringen håller precis på att lägga fram två propositioner med lagändringar som ska börja gälla 1 jan 2023. Det kommer att innebära stärkt rätt till assistans för tillsyn, egenvård och ett avsmalnat föräldraansvar. Det mesta pekar också på att Lars Lööws utredning kommer att föreslå ett statligt huvudmannaskap för personlig assistans. Det är bra men räcker inte säger Johanna Andersson.
–Vi behöver återupprätta intentionerna för LSS, främst genom en lagändring så att alla grundläggande behov blir assistansgrundande i sin helhet.
Socialministern nobbar riksdagens tillkännagivande
En riksdagsmajoritet (L, KD, C, V, MP, SD) har krävt att Lars Lööws utredning ska få tilläggsdirektiv just för att utreda en lagändring om att alla grundläggande behov ska bli assistansgrundande. Socialminister Lena Hallengren (S) vill dock inte följa riksdagen och ge detta tilläggsdirektiv. Johanna Andersson är besviken.
– Regeringen gör förbättringar för vissa grupper men på det stora hela fortsätter den hårda rättspraxisen att göra att mycket få personer beviljas assistans.
Regeringen försöker hitta kryphål
Lena Hallengren sade tvärtom i en riksdagsdebatt att LSS förarbeten ska tolkas så att behov i assistans ska vara integritetskänsliga. Med tanke på att Bengt Westerberg som skrev förarbetena sagt att detta är en felaktig tolkning får Johanna Andersson känslan av att regeringen inte vet vad den talar om.
– Jag tycker de som socialdemokrater går emot hela iden om det mänskliga värdet och individens rättigheter när de försöker hitta kryphål för att försvara indelningen av grundläggande behov i integritetsnära delar.
Behovsbedömningarna måste förändras
Johanna Andersson ser det som kränkande för assistansanvändare att leva med dagens minuträkning i utredningar och omprövningar.
– Om en person är inne i LSS personkrets och uppfyller kraven för att utredas för personlig assistans, är det absurt att räkna minuter och säga att detta är grundläggande och detta inte. Det är fel att stycka upp en människas liv, man ska titta på hela människan och hela behovet.
Hur borde bedömningarna göras?
– Det borde vara ett samtal där jag beskriver min vardag och den hjälp jag behöver med hygien, på- och avklädning, i matsituationen osv. Jag borde kunna säga att jag behöver hjälp 1 ½ timme på morgonen i badrummet, det borde räcka så. Frågor som ”kan du äta något som inte tar så lång tid?”, ”du kanske kan äta ett mellanmål istället för två” är ett ifrågasättande som inte är värdigt, säger Johanna Andersson.