Almedalen 2019 – ”Använd artikel 19!”

Ola Linder

På STIL:s seminarium ”Hur kan artikel 19 i funktionsrättskonventionen stärka LSS?” blandades framtidsvisioner med dagsaktuell politik. Jonas Franksson, ordförande i STIL, höll inte med Lena Hallengren om att det är svårt att ändra på lagstiftningen för grundläggande behov.
– Det är lätt att förändra i 9a § i LSS och skriva in att de grundläggande behoven ska ses i sin helhet, sade han.

Just nu är det mycket fokus på Funktionsrättskonventionens artikel 19. Detta mycket på grund av att FN:s funktionsrättskommitté skrivit en allmän kommentar om artikel 19 (som ännu bara finns på engelska). Artikel 19 handlar om rätten till självbestämmande och rätten att kunna delta i samhällsgemenskapen och beskrivs ofta som den artikel som bäst sammanfattar det vi kallar independent living. Independent Living Institute har dessutom under våren startat projektet Artikel 19 som verktyg (som en utveckling av Lagen som verktyg).

”Tydligt sprungen ur personers egen kamp”

Ola Linder, jurist och projektledare i Artikel 19 som verktyg och Susanne Berg, Ordförande i Föreningen Lagen som verktyg och ”frilansande assistansaktivist” har skrivit essän: Grunderna för artikel 19 och Independent Living-ideologin. Almedalsseminariet inleddes med att de två författarna tog plats i panelen och diskuterade artikel 19:s innehåll och bakgrund tillsammans med moderatorn Erika Wermeling, kommunikationschef på STIL. Både Ola Linder och Susanne Berg menar att Funktionsrättskonventionen är unik i den bemärkelsen att den är ”sprungen ur IL-rörelsen” och arbetats fram av personer som själva har funktionsnedsättningar.
– Artikel 19 är så tydligt är sprungen ur personers egen kamp att ta sig ut ifrån institutionerna och bli en del av samhällsgemenskapen som andra och få vara med på det viset man kan och önskar, sade Susanne Berg.

Viktigt att förstå syftet

Susanne Berg

Susanne Berg sade att det var ett privilegium att få möjlighet att samla tankarna och skriva essän.
– Idag lever vi i ett samhälle som går åt motsatt håll och just därför kändes det extra bra att tillsammans med Ola diskutera de här sakerna och sätta de på pränt. Vi borde prata mycket mer om varför rättigheterna finns och om varför personlig assistans blev en rättighet i LSS. Idag tycks vi ha glömt bort det.

Måste bli ett slut på att skriva under utan att ta konsekvenser

Susanne Berg menar att syftet, inte minst med personlig assistans, var att komma bort från institutionerna, inte bara i rumslig bemärkelse utan, som hon sade, ”de institutionaliserade serviceinsatserna”.
– Vi skulle inte ha institutionslösningar men idag tycks vi har vi glömt det och man pratar istället om ”lämpliga insatser”, vad nu det är? Det är i praktiken att någon annan bestämmer vad som är lämpligt och det var ju inte så LSS var tänkt. Det är ett direkt brott mot Artikel 19. Så länge en konvention bara blir en intention eller en vision som man skriver under för att man är övertygad att man är så god att man redan har uppfyllt allting så kommer vi inte så mycket längre. Man kan inte skriva under och säga att man gör ditten eller datten medan man i praktiken istället gör motsatsen. Det krävs en annan politik, en som ser personer med funktionsnedsättning som medborgare i samhället.

Motsatsen till rättigheter – institutionalisering

Ola Linder motsätter sig den allt mer ”tekniska bedömningsprocessen” i LSS, något han också tog upp i Artikel 19 som verktygs reportage om Nora Eklöv. Rättigheterna i LSS är egentligen ”verktyg för att just uppnå ett aktivt medborgarskap”.
– Motsatsen blir just institutionalisering. Om man ser på syftet med assistans och även andra insatser

Erika Wermeling

så är målet att uppfylla den personliga viljan och behoven. Då kan man inte ha den strama och tekniska bedömningsprocess som allt för ofta tillämpas idag, där människor inte får möjlighet kan påverka vad de vill med sitt liv eller medborgarskap. Istället blir det schabloniserade idéer och man hänvisar till rättspraxis utan att ha förståelse för på vilket sätt det skapar begränsningar eller möjligheter på olika sätt. Man måste istället tillbaka till intentionerna.

Val och kontroll

Panelen kom också in på begreppet val och kontroll som tas upp i den allmänna kommentaren om artikel 19. Susanne Berg beskriver val och kontroll som något som personer utan funktionsnedsättning tar för givet i sina liv.
– Vi som lever med normbrytande funktionalitet har blivit förnekade möjligheten att kunna bestämma över vem man är i sitt eget liv. I independent living-rörelsen kallar vi det självbestämmande och det är också det som finns i Artikel 19:s rubrik.

Artikel 19 påminner om vad LSS står för

På Erika Wermelings fråga om hur LSS, den svenska lagen om rätt till stöd och service för personer med funktionsnedsättningar, står sig i förhållande till konventionen så kallade Susanne Berg LSS en ”hybrid” mellan äldre och nyskrivna lagar .
– Från början fanns en del klara skrivningar, framför allt om rätten till personlig assistans, som klart och tydligt pekade på val och kontroll för den gruppen som fick rätt till det. Men vi ska komma ihåg att det inte var alla som fick det. Men idag präglas den mindre och mindre av det på grund av rättsutvecklingen och bedömningen.
Ola Linder menar att Artikel 19 kan fungera som en påminnelse om vad LSS står för.
– När vi ser hur rättstillämpningen blir mer restriktiv och en allt sämre tillgång till rättigheterna kan Artikel 19 verkligen påminna oss vad LSS är till för.

Kapabla att själva bedöma våra behov

Nora Eklöv

Efter halva seminariet tog också Jonas Franksson, ordförande i STIL och Nora Eklöv, generalsekreterare i Förbundet Unga Rörelsehindrade, plats på scen. Detta för att föra in samtalet på hur Artikel 19 kan omsättas i praktiken. Seminariet fick nu mer praktisk "här och nu" prägel. Nora Eklöv tog också hon upp att det finns paragrafer i LSS som speglar delar av artikel 19 men som inte följs. Hon hänvisar till det Ola Linder sade om ”tekniska bedömningar” och att Försäkringskassan och kommunerna regelbundet bryter mot intentionerna lagen utan påföljder. Hennes erfarenhet är att hennes egen bedömning av sina behov helt ignoreras i den kommun hon söker assistans från.
– I LSS står att man ska ha individuella bedömningar men det blir ju inte så. Vi måste ses som kapabla att själva bedöma våra egna behov. Vi gör själva mer korrekta bedömningar än vad handläggarna gör.
Erika Wermeling undrade om det går att hänvisa till begrepp i konventionen i kommunikationen med kommunen eller förvaltningsrätten.
– Nej, jag har använt dem i samtliga överklaganden men varken kommunen eller förvaltningsrätten eller kammarrätten kommenterar det överhuvud taget. Det ignoreras totalt, sade Nora Eklöv.

Grundläggande behov har spårat ur

Jonas Franksson, som i sitt senaste beslut blivit av med hälften av sina assistanstimmar, tog upp de grundläggande behoven som det avgörande problemet just nu.
– Det här systemet med grundläggande behov som vi har haft i tio år nu har fullständigt spårat ur. Nu får nio av tio som söker assistans avslag. De som redan har personlig assistans skyddas av omprövningsstoppet men skulle det försvinna skulle den stora majoriteten också förlora sin assistans. Den sista personen som omprövades innan stoppet gick ifrån 36 timmars grundläggande behov till 6!
Han anser att problemet är en allt mer medicinsk bedömning som utvecklats sedan domen 2009 i regeringsrätten, (idag Högsta förvaltningsdomstolen), som ledde till att enbart integritetsnära delar av de grundläggande behoven måltider, av/påklädning och personlig hygien ger rätt till assistansersättning.
– Man räknar bara den tid då handen är på kroppen vilket innebär att i stort sätt alla som har personlig assistans skulle bli av med den.

Lätt att ändra i 9a §

Jonas Franksson

Jonas Franksson kommenterade ett uttalande från Lena Hallengren där hon beskrivit det som komplicerat och svårt att ändra på de grundläggande behoven och att regeringen planerade att tillsätta en ny utredning om saken. Men Jonas Franksson tror inte att det alls behöver vara svårt.
– Det är lätt att förändra i 9a § i LSS och skriva in att de grundläggande behoven ska ses i en helhet. Fram till 2009, innan domen, sågs de som en helhet. Innan dess fanns inget som kallas för integritetsnära behov som man pratar om idag utan man blev bedömd utifrån en tanke att man ska få leva sitt liv.
Nu hoppas Jonas Franksson att partierna i socialutskottet håller vad de lovat och förändrar lagstiftningen så att grundläggande behov ses som en helhet.
– Där finns en majoritet bland partierna för att göra de här lagändringarna, säger han.

Vad behövs långsiktigt?

Om Sverige ska följa Funktionsrättskonventionen är det viktigaste att det görs en seriös analys av svensk rätt sade Ola Linder.
– Vi måste titta på var det finns gap som behöver fyllas i för att kunna uppfylla konventionen i sin helhet. Där ligger Sverige efter.
Ola Linder sade också att det inte är fel med målparagrafer men att det som ”avgör saker är hårda rättighetsbestämmelser”.
– Det behöver beskrivas så tydligt och rakt som möjligt i lagstiftningen vad människor har rätt till. Då går det till exempel inte för handläggare i kommunerna att missa vad rättigheterna egentligen innebär. Det är inte svårt rättsligt att göra sådana tydliga skrivningar utan det är en fråga om politikerna vill se det.

Göra konventionen till svensk lag?

Det blev också en diskussion huruvida det är en bra idé att göra konventionen till svensk lag. De flesta i panelen var överens om att göra något som tydligare knyter svensk lag till konventionen, att göra den till svensk lag var ett av flera alternativ. Ola Linder menar att det just nu finns strategiska poänger med att avvakta och se hur det går nu när, med start nästa år, barnkonventionen blir svensk lag.
– Vi kan vänta och se hur domstolarna hanterar saken och utvärdera det innan vi börjar arbeta för att göra också funktionsrättskonventionen till svensk lag.

Använd artikel 19!

Till sist påminner Ola Linder, om att allt i grunden handlar om politik och maktförhållanden. Och trots Nora Eklövs erfarenheter uppmanade han alla att använda artikel 19 i sina processer. Han tar upp begreppet fördragskonform tolkning, vilket innebär att inom lagens ordalydelse göra en rättstillämpning som så långt som möjligt genomför rättigheterna enligt konventionerna.
– Det fungerar ibland och ibland inte. Men det är viktigt att fler gör det för att hålla rättigheterna vid liv för domstolarna kommer inte själva ta initiativ att göra det, sade Ola Linder.

Text: Erik Tillander

STIL:s Almedalsseminarium: Hur kan artikel 19 i Funktionsrattskonventionen stärka lss?