läs skrivbordsversionen istället
Det är inte bedömningsinstrumentet utan lagstiftning och regelverk hos myndigheter som avgör vilka behov som ger rätt till assistans och exempelvis om assistans ska ges för tid mellan aktiviteter där den enskilde är i behov av stöd.
Instrumentets roll är att kartlägga individens behov och vara ett metodstöd för handläggaren enligt Lennart Jansson projektledare på IMS, Institutet för metoder i socialt arbete.
Enligt ett regeringsuppdrag ska ett vetenskapligt instrument skapas för bedömning av de behov som berättigar till personlig assistans och den tid som behövs för att åtgärda behoven. Instrumentet ska vara klart att använda mars 2011 och utarbetas av en arbetsgrupp bestående av IMS - Institutet för metoder i socialt arbete, Socialstyrelsen och Försäkringskassan.
Lennart Jansson är projektledare i den arbetsgrupp som utvecklar det instrument som ska bedöma behov av personlig assistans. Han berättar att det snart finns en färdig testversion.
- I början på oktober 2009 ska bedömningsinstrumentet ut på testning på försäkringskassorna, då ska det prövas om frågorna täcker alla områden och om språket är bra. Efter det görs en ny revidering, därefter ytterligare en testning och i mars 2011 ska det vara klart.
Hittills har arbetsgruppen definierat vilka områden som ska ingå för att ge ett bra underlag för bedömning av den enskildes behov och hur man ska kunna ställa personnära frågor utan att de upplevs kränkande för den enskilde.
- I den första testomgången kommer handläggarna att pröva att använda bedömningsinstrumentet under ett antal intervjuer med sökande. Syftet är då att ta reda på om frågorna är rätt utformade eller om det saknas frågor inom något område.
Lennart Jansson anser att det finns en missuppfattning om att instrumentet i sig kommer att avgöra om en person får assistans eller inte.
- Instrumentet säger inte ja eller nej som ett screeninginstrument eller blodprov, det ska istället ta reda på så mycket som möjligt om individens hjälpbehov, kartlägga individens problem med att utföra vissa aktiviteter och lyfta fram personens egen bedömning om hur mycket hjälp han/hon behöver.
Därefter ska, enligt Lennart Jansson, den professionella bedömaren ta vid och andra underlag som exempelvis läkarintyg tillkommer.
- Instrumentet i sig bedömer inte en persons behov, bedömningen kommer alltid att göras av biståndsbedömaren, i mötet med den enskilde.
Lennart Jansson berättar att bedömningsinstrumentet ger underlag för beräkning av tid för aktiviteter där den enskilde är i behov av stöd. Den summerade tiden blir sedan ett underlag för den handläggare som gör bedömningen.
- Instrumentet kommer att säga vilka behov du har, vilka aktiviteter detta innebär och vilken tid de tar, instrumentet tar däremot inte ställning till tiden mellan aktiviteterna eller om det ska finnas en person till förfogande mellan aktiviteterna.
Levererar instrumentet en viss mängd aktiv tid?
- Just det, instrumentet kommer inte heller att skilja på grundläggande och andra personliga behov, eftersom synen på dem kan ändras i lagstiftningen.
Vem avgör om hur mycket passiv tid som ska läggas till den aktiva tiden?
- Vad som i slutänden räknas som grund för rätt till assistans avgörs av lagstiftningen och tolkningen av den. Instrumentet visar vilka behov du har, lagstiftaren eller myndigheterna avgör vilka behov som ska berättiga till assistans, det har inte med instrumentet att göra.
Ska tid för att kunna arbeta eller att utöva föräldraansvar berättiga till assistans?
- Även detta är en fråga för lagstiftaren dvs vilka behov som berättigar till personlig assistans och inget vi har till uppgift att ta ställning till. Däremot tar instrumentet fram en individs behov av att exempelvis kunna arbeta eller utöva föräldraansvar.
LSS-kommittén har bedömt att instrumentet kommer att leda till att antalet assistanstimmar i genomsnitt hamnar på 100 per assistansberättigad och vecka vilket innebär en besparing på 2,1 miljarder. Bland annat Vårdföretagarna och STIL har uttryckt att detta för tankarna till ett beställningsjobb där antalet timmar förutsätts landa på en viss nivå. Lennart Jansson svarar att detta inte finns nämnt i uppdraget till IMS utan att uppdraget är att utforma ett standardiserat bedömningsinstrument som ska ge förutsättningar för en så likformig och rättssäker handläggning som möjligt oavsett vem som gör den och var i landet den görs. Detta kan även innebära att fler behov hos den enskilde tydliggörs.
- Att LSS-kommittén har gjort en bedömning att instrumentet ska spara pengar är en sak. Socialdepartementets uppdrag till oss är att ta fram ett metodstöd för att bedöma behov av stöd av personlig assistans, där sägs det inte att instrumentet ska spara någon viss summa pengar. Återigen, det är lagstiftning och tolkningen av denna som avgör vilka behov som ska berättiga till assistans och vilka kostnader det isåfall medför.
Brukarorganisationerna i referensgruppen som är med i utvecklingen av bedömningsinstrumentet har lämnat en protest till regeringen. De var bland annat kritiska till att de inte fick tillgång till utkastet till instrumentet, och att de då inte fick tid att sätta sig in i hur det var uppbyggt. Lennart Jansson bemöter detta.
- Eftersom instrumentet fanns i en ickefärdig manusupplaga, ville vi inte lämna ut det, utan valde att endast låta det vara tillgängligt under mötet med referensgruppen. Om det skulle börja cirkulera är det svårt att återkalla det, och då kan folk tro folk att det är det färdiga instrumentet.
Hur ser du på att brukarorganisationerna protesterar mot att instrumentet är alltför medicinskt inriktat?
- Vi har valt att utgå från ICF's struktur i vårt arbete med att skapa ett bedömningsinstrument. ICF har arbetats fram inom WHO och är en internationell modell för att beskriva funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa. Jag kan hålla med om att språket i ICF är medicinskt inspirerat, däremot har jag svårt att se att bedömningsinstrumentet som helhet skulle vara särskilt medicinskt inriktat. När det gäller språket är detta en av de saker som kvarstår att bearbeta nu när vi är inne på finjusteringen.
I protesten från brukarorganisationerna sägs det även att behov som berör det femte grundläggande behovet inte tagits med i frågeställningarna?
- Det området finns med i instrumentet, säger Lennart Jansson.
Vidare läsning
Klassifikation av funktionshindertillstånd, funktionshinder och hälsa - ICF
Artiklar på Assistanskoll: skriv till Kenneth, telefon: 070-859 15 44 eller 08-506 22 181. (telefonsvarare finns)
Assistansanordnarnas profiler: skriv till Algren, telefon: 08-506 22 177. (telefonsvarare finns)
Om cookies och personuppgifter på Assistanskoll
Assistanskoll är en tjänst av
Independent Living Institute
Storforsplan 36, 10 tr
123 47 Farsta
Tel. 08-506 22 177.