läs skrivbordsversionen istället

Johanna Skinnari, Brå – ”Det har varit ett enkelt och lönsamt bedrägeri”


Johanna Skinnari, Foto: Oliver French

Samverkan mellan myndigheter har varit nyckeln för att stoppa kriminaliteten i assistans enligt Johanna Skinnari på Brå, Brottsförebyggande rådet. Skatteverket har granskat företagen och assisternas inkomster, Polisen har spanat och telefonavlyssnat. Allt har sedan kunnat jämföras med assistenternas tidrapporter.

Började rullas upp 2010

I januari 2010 kom den första domen i Hallands tingsrätt (B 1964-09), en pappa och en son dömdes till vardera tre års fängelse för att ha fått ut totalt fyra miljoner kronor i assistansersättning mellan 2005-2009 genom att felaktigt påstå att sonen var förlamad. Sonen kom att kallas "Kanindansaren" efter att ha filmats på Liseberg dansande med en kaninfigur, se lokalt reportage i Hallandsposten. Därefter har dom efter dom kommit med liknande fall.

Tre parter inblandade

2011 gav Inspektionen för socialförsäkringen, ISF tillsammans med Brottsförebyggande rådet, Brå, ut rapporten Bidragsbrott och skattebrott - Välfärdens dubbla kriminalitet. Johanna Skinnari, som skrev rapporten tillsammans med kollegorna Klas Marklund och Lars Korsell,säger att brottslighet inom assistans har en sak gemensamt. Assistenterna jobbar inte alls, mindre eller billigare än tidrapporter och löner visar, vilket gör att det blir pengar över.
– Det kan finnas en fasad där löner betalas ut på ett korrekt sätt, men assistenterna lämnar då tillbaka delar av sin lön. Pengarna blir vita och beskattade men de går till andra personer än vad som står på papperet. Pengarna kan fördelas mellan parterna, assistansanordnaren, assistenterna och/eller en brukare som deltar i bedrägeriet. Ibland har det också funnits rådgivare som varit involverade.
Alla de här parterna kan enligt Johanna Skinnari delta i varierande grad.
– Det finns exempel där brukaren och assistenterna tillsammans blåst anordnaren, som alltså inte behöver vara med i bedrägeriet.
I vissa fall har den assistansberättigade angett felaktiga behov och blivit beviljad assistansersättning och oftast anställt sina anhöriga som assistenter säger Johanna Skinnari.
– I andra fall har den assistansberättigade ett behov men det har tillgodosetts av andra personer än de assistenter som redovisar arbetstid. Assistenter som inte arbetar kan i sin tur få en sjukpenninggrundande inkomst som gör att de kan få föräldrapenning, sjukpenning eller kvalificera sig för a-kassa.

Utsatta människor luras

De som utnyttjas i brottsligheten är framför allt assistansberättigade som inte är med på det hela. Andra som utnyttjas är anhöriga och personer som står långt från arbetsmarknaden, ofta utlandsfödda, säger Johanna Skinnari.
– I ett fall arbetade två utlandsfödda föräldrar som assistenter till sitt funktionshindrade barn, de hade en mycket låg lön. Anordnaren skötte alla tolkuppdrag gentemot Försäkringskassan och hade kontroll över deras löner. Föräldrarna tyckte att de hade en bra ersättning för att ta hand om sitt eget barn. Först senare förstod de att de var lurade och att anordnaren gjorde en vinst på uppåt 200 kr per assistanstimme.
Det har enligt Johanna Skinnari även förekommit fall när personer åkt till andra länder och letat upp barn med funktionsnedsättning, tagit hit familjen och skött alla myndighetskontakter.
– Föräldrarna fick jobba för låga löner och exploaterades.
Hur vanligt är detta?
– Det vet jag inte men upptäcksrisken är rimligtvis ganska hög.

Rädsla att konfrontera

Brottsligheten har utretts av Polisen sedan 2010, men Johanna Skinnari menar att den pågått under mycket längre tid.
– I vår rapport Bidragsbrott och skattebrott intervjuade vi flera myndighetspersoner som beskrev betydligt äldre brottsmisstankar. De äldsta fallen vi hörde talas om kom från 90-talet, men då var det svårt att få upp ögonen för det här fusket.
Vad berodde det på?
– Man var rädd för att granska personer som framställer sig som sjuka och hjälpbehövande.
Har det funnits en naivitet?
– Delvis det, men också en rädsla för att rota i detta.

Bidragsfusket var inte ”uppfunnet” på 90-talet

En annan orsak var enligt Johanna Skinnari att ”bidragsfusket” inte var uppfunnet på 90-talet.
– Länge pratade man inte alls om överutnyttjande och brottslighet, sedan slog det över och man gjorde stora skattningar av fusket. Nu känns det som att man hittat en bättre balans, där man försöker identifiera och utreda de grövsta brotten och genom regelförenklingar och information får bort oavsiktliga felaktigheter.

Ett enkelt och lönsamt bedrägeri

Det är ofta samma personer som dyker i olika brottshärvor säger Johanna Skinnari. En assistent kan ha lärt sig brottsupplägget en gång för att sedan bli anordnare i ett annat ärende, och jobba dolt med rådgivning i ett tredje. Hon menar att det har varit ett relativt enkelt och lönsamt bedrägeri.
– Parallellt med detta undersökte vi stora svartarbetshärvor i byggbranschen. Där fanns en helt annan specialisering och betydligt komplexare transaktionsmönster med tex särskilda finansbolag för att få ut pengarna. I assistans behövdes inte det, det räckte med några assistenter som var med på upplägget.
Hur förändrade Bidragsbrottslagen situationen när den kom 2007?
– Den berör bara brukarens avtal med Försäkringskassan, om denne är med på brottet blir det även ett bidragsbrott. Jag skulle dock inte tro att den haft någon större påverkan, myndighetssamverkan är betydligt viktigare.

Samarbete med Skatteverket och Polisen

Att man kommit åt brottsligheten handlar om till stor del om myndighetssamverkan mellan Försäkringskassan, Skatteverket och Polisen säger Johanna Skinnari.
– Det är svårt för Försäkringskassan att ensam upptäcka brottsligheten. De kan kanske se anordnare som dyker upp och att vissa klienter dras till vissa anordnare, men de har inga möjligheter att spana, de har inga hemliga tvångsmedel. För att slå hål på detta behövs Skatteverket som kan granska assistenternas inkomstuppgifter och assistansbolagens bokföring samt Polisen som kan avlyssna telefonsamtal och bedriva spaning.
I de första ärendena som kom i Halmstad 2010 var det enligt Johanna Skinnari några drivande personer på Polisen och Skatteverket som tillsammans lärde sig hur assistans fungerar och hur de kunde hjälpa varandra.
– Detta har sedan kunnat upprepas på olika håll i landet. Assistansfusk är en mycket bra bidragsbrottsform för myndigheter att lära sig att arbeta tillsammans.
Skatteverket har även gjort revision hos anordnare (se Skatteverkets slutrapport och intervju på Assistanskoll om detta) man bedömt haft för låga lönekostnader för assistenter.
– Jag tror aldrig jag sett en så träffsäker revision, man såg felaktigheter i nästa alla de bolag man misstänkt.
Vad skulle du säga om situationen i Södertälje där ledningen för både assistans och hemtjänstföretag är häktade och utreds? Det talas även om att personer på myndigheter deltar i brottsligheten…
– Jag tror inte skillnaden är så mycket brottslighet i Södertälje som myndighetsamverkan. Här drar myndigheter åt samma håll och prioriterar detta. Då är det möjligt att upptäcka sådana brott.

Utlandsfödda upptäcks lättare

När Johanna Skinnari är ute och föreläser får hon ibland frågan vad hon tror det beror på att flera av de som hittills dömts i ärenden med assistansersättning är utlandsfödda.
– Först vill jag säga att vi har även fall med svenskfödda, jag såg en dom senast igår med fyra dömda personer. Men min analys är annars att brott där utlandsfödda är inblandade är betydligt lättare att upptäcka, de möter betydligt fler myndigheter. Sedan har det inte varit personer utan koppling till varandra, det har varit ett nätverk av personer som hittat den här brottsligheten, agerat i stor skala och lärt sig av varandra. När man upptäcker en, går det att nysta upp fler ärenden.
Brottsligheten i vissa ärenden med utlandsfödda också varit grova säger Johanna Skinnari, lönerna har ibland satts till bara några ören per timme och det har förekommit människohandel, hot och repressalier.
– Exploateringen har varit mycket stark, vilket vanligtvis leder till att någon till slut tipsar myndigheterna när de tycker det gått för långt. Det gör att de fall som är kända idag troligen inte representativa för hela den "reella brottsligheten".
Den brottslighet man hittills sett hos svenskfödda personer har enligt Johanna Skinnari snarare handlat om att man överdrivit sitt assistansbehov, och fått ut någon miljon per år att dela på.
– Alla har då vunnit på det och det har inte varit vanligt med hot, repressalier eller konflikter inom den grupp som begått brott.
Det är väl lättare att hävda att man har en funktionsnedsättning om man har en okänd historia i ett annat land?
– Ja, det är svårare att konstruera behov för den med en känd historik. Samtidigt finns det svenskfödda som gjort samma sak genom att konstruera en olycka eller dolt att de återhämtat sig oväntat bra efter en olycka.
Hur ser du på att sajter som Avpixlat utnyttjar att många hittills dömda är utlandsfödda som ett argument att stoppa invandringen?
– Jag gissar att de har en hårt vinklad bevakning. Det är svårt att säga hur det verkligen ser ut eftersom vi inte har hela bilden. Som jag var inne på tidigare är upptäcktsrisken betydligt större när det handlar om ren exploatering och människohandelsliknande upplägg.

Organiserad brottslighet har skapats

Johanna Skinnari anser inte att organiserad brottslighet kommit utifrån och gått in i personlig assistans, istället har bedragare kunnat organisera sig.
– Man har skapat en organiserad brottslighet, det är inte traditionella kriminella som smugglar knark som bestämmer sig för att gå in i assistansbranschen. Det skulle förvåna mig, om du är van att göra affärer med kriminella drömmer du inte om att sköta personlig hygien och få en persons vardag att funka.
Att brottsligheten inom assistans uppstod beror på att möjligeten fanns enligt Johanna Skinnari. Den har också varit relativt lätt att utföra jämfört med annan kriminalitet.
– Problemet för en organiserad brottsling som säljer narkotika är att du inte kan lita på dina kunder. Du kommer att bli lurad och du ska sälja till personer som inte har pengar och som vill köpa på kredit. I assistansbrott har du tvärtom en trygg betalare i staten som betalar när de ska och kanske till och med i förskott.
Det har funnits liknande fenomen i andra försäkringar säger Johanna Skinnari, tex atten hel del kriminella hade sjukpension för att dryga ut inkomster från handel med tobak, alkohol eller narkotika.
– Framför allt personer med osäkra inkomster från kriminalitet hade ett reellt behov av pengar från det allmänna/välfärdssystemen för att klara sig.
Hur har fusket inom assistans pågå så lång tid utan att upptäckas?
– Det har saknats kontrollstationer när personer beviljades assistans, vissa kom in felaktigt med ett läkarintyg och sedan rullade det på i många år utan uppföljning.
Hur har så många kunnat få felaktiga läkarintyg?
– Det tittar vi faktiskt på just nu i utredningen, ”Intyget som dörröppnare till välfärden”. Det är inte heller så lätt för en läkare, du är beroende av vad brukaren eller dennes anhöriga säger. Två personer med identiska skador kan också ha helt olika funktionsnedsättningar, om de har ett intresse att luras kan det vara svårt för en läkare att genomskåda.

Seriösa anordnare tipsar myndigheter

Många härvor har nystats upp med hjälp av tips. I vissa fall kan de vara från anordnare som utnyttjats av en assistentgrupp, säger Johanna Skinnari.
– Anordnare har vänt sig till oss för att få hjälp att skydda sig mot personer som utnyttjar dem som en seriös front för sin verksamhet. Anordnarnas rykte skadas och de kan mista kunder.
Johanna Skinnari berättar att Polisen även får tips från anordnare som varnar för oseriösa aktörer.
– De kanske hört att en fd kund fått tex en platt-tv för att byta anordnare och varnar för den anordnaren.
Det är väl inte olagligt att ge en gåva om man tar det från sin vinst?
– Nej, förutsatt att det bokförs som det ska. Frågan är om det är en gåva eller om syftet är att erbjuda en muta.

Ett eget stuprör

Många brukarorganisationer, tex DHR har tagit kraftigt avstånd från fusket och kriminaliteten inom assistans. De menar att det ger en felaktig bild av personlig assistans.
Finns det en skillnad mellan kriminaliteten och sk vanliga assistansanvändare?
– Ja, det värsta fusket med människohandel och exploatering av människor är ett helt eget stuprör med lite kontakt med övrig assistans. Där ser man assistansverksamheten som ett tacksamt bedrägeri och är inte intresserad av att driva seriös assistans.
Men det finns även en gråzon menar Johanna Skinnari, med personer som har funktionsnedsättningar som anger felaktiga behov när de söker assistanstimmar.
– De ligger närmare de vanliga assistansanvändarna och det är förstås en glidande skala. De här personerna kan få hjälp av jurister i vissa företag med att söka fler timmar och överklaga beslut. Här kan det dock vara svårt för myndigheterna att skilja på om detta bottnar i ett brottsligt uppsåt eller i en omsorg om klienten, både seriösa och oseriösa anordnare kan hjälpa sina klienter att söka fler timmar.

Tror att kulmen är nådd

Det har dock blivit svårare att utföra brottsligheten, spelplanen krymper hela tiden säger Johanna Skinnari. Samverkan mellan myndigheter och regelförändringar med tillståndskrav för assistansanordnarna har bidragit.
– Myndigheterna lär sig också hela tiden vad de ska leta efter. I samverkan mellan Skatteverket och Försäkringskassan har man tex via assistenternas tidrapporter och uppgifter från Skatteverket eller andra myndigheter kunnat se att assistenter varit någon annanstans när de har påståtts arbeta. Vi hade en kvinna som födde barn när hon stod uppsatt som assistent. Andra var i ett annat land när de skulle jobba.
Har vi sett kulmen på detta?
– Jag skulle tro det, i termer av brottslighet. Sedan kommer det säkert att dyka upp fler utredningar ett tag till eftersom myndigheterna lärt sig detta, säger Johanna Skinnari.

Johanna Skinnari intervjuades av Kenneth Westberg 2014-03-20

Vidare läsning

Bidragsbrott och skattebrott - Välfärdens dubbla kriminalitet (2011:12)

Skicka sidan till: