Therese Karlberg, Försäkringskassan – ”Hässleholmsförsöket handlar inte om att leta efter fuskare”
Therese Karlberg tycker rapporteringen om Hässleholmsförsöket varit rörig och att Försäkringskassan brustit i sin kommunikation med funktionshinderorganisationerna. Hon motsätter sig däremot beskrivningen att det skulle handla om att leta efter fuskare i smyg.
– Försäkringskassan har behövt ett bättre medicinskt underlag och alla inblandade har varit väl informerade om detta.
Förnekar att syftet var att avslöja fusk
I ett reportage, Hemligt vårdprojekt, den 5 maj i år skrev Sydsvenskan om det så kallade Hässleholmsförsöket. I reportaget beskrevs hur Försäkringskassan i Skåne anlitat vårdbolaget Bemce som via personal på sjukhuset iakttar personer under 27 timmar. Syftet var, enligt reportaget, att avslöja fusk och Försäkringskassan har av en rad olika orsaker blivit hårt kritiserade bland annat av DHR, Förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder, och IfA, Intressegruppen för assistansberättigade, och även av Funktionshinderforskaren Barbro Lewin i en intervju med Assistanskoll. Men Therese Karlberg menar att projektet inte alls handlat om att hitta fuskare.
– Projektet i Skåne har ingenting med bedrägerier att göra. Det handlar om personer där vi saknat uppgifter och behövt komplettera för att få ett bättre underlag till behovsbedömningen och personerna har därför erbjudits en teambaserad utredning i Hässleholm. På sjukhuset har personerna fått träffa olika professioner; läkare, arbetsterapeut, psykolog, sjukgymnast, fysioterapeut och så vidare som då gjort en form av strukturerad bedömning av funktionsnivån i en objektiv miljö.
Rörig rapportering
Therese Karlberg menar att ”rapporteringen varit rörig” och att projektets intentioner helt försvunnit i diskussionen som följt efter Sydsvenskans reportage.
– Vi förstår att det här har väckt en hel del oro och det är självklart om man bara haft rapporteringen att utgå ifrån. Då har man naturligtvis fått bilden att syftet för Försäkringskassan skulle ha varit att leta efter fusk och bedrägeri, men så har inte varit fallet.
Av den anledningen stämde Försäkringskassan, strax innan midsommar, till möte med de assistansberättigade som varit inblandade i projektet. Försäkringskassan hade även bjudit in representanter från Funktionshinderrådet och Assistansrådet.
– Där fick de själva ställa alla frågor till i Region Skåne, de som står för metodiken. Jag har all respekt för dem och jag uppskattar de som faktiskt säger vad de tycker. Min upplevelse är att de uppskattade mötet och dialogen med oss på Försäkringskassan.
Använder inte begreppet malingering
I reportaget beskriver Sydsvenskan hur Försäkringskassan utgår ifrån en särskild diagnos, malingering, vilket betyder att någon medvetet ljuger om eller kraftigt överdriver sina symptom. Genom att övervaka personerna i smyg skulle de kunna avslöja simulanter. Therese Karlberg anser att detta är felaktigt.
– Syftet med projektet har aldrig varit att ta reda på om någon ljuger eller överdriver sina symtom. Den diagnosen är inget som vi på Försäkringskassan använder, det vill jag verkligen understryka. Jag vet faktiskt inte varifrån det där kommer men det har absolut inget med projektet att göra.
Begreppet malingering användes trots allt i en föreläsning i samband med projektet…
– Jag kan inte kommentera vad som sades på den föreläsning som Sydsvenskan hänvisar till för jag var inte närvarande. Det är olyckligt att begreppet förekommer, det är inget som vi använder.
Problem med medicinska underlag
Hässleholmsförsöket är enligt Therese Karlberg ett samverkanprojekt med region Skåne där Skåneregionen själva har haft ansvaret för själva metodiken. Bakgrunden är att Försäkringskassan anser att de medicinska underlagen ofta är av för dålig kvalitet. Therese Karlberg hänvisar till en undersökning där Försäkringskassan själva granskat ca 300 ärenden där över hälften visade sig ha bristande kvalitet. De som erbjudits utredningar på Hässleholms sjukhus menar hon är exempel på sådana komplexa ärenden där de medicinska underlagen inte varit tillräckligt bra för att avgöra stödbehovet.
– Det har funnits motstridiga medicinska underlag som inte stämmer överens med varandra. Vissa underlag har varit ofullständiga, och trots att vi försökt komplettera har vi inte fått någon helhetsbild av hjälpbehovet. På det här sättet har personerna själva, med sina funktionsbegränsningar, sluppit att leta runt för att få in alla möjliga underlag som behövts.
Ett nödvändigt projekt
Therese Karlberg menar att projektet är nödvändigt för att få fram bättre kunskap hur teambaserade utredningar ska kunna arbeta i framtiden. Inom sjukförsäkringen har det enligt henne under flera år använts liknande metoder, men de har saknats inom funktionshinderområdet. I Hässleholm har man velat testa metoden för assistansersättning enligt Therese Karlberg.
– Vi behöver ha alla de här professionerna samlade, man ska inte som enskild behöva springa runt till habilitering, arbetsterapeuter, specialistläkare, logopeder eller vad det kan vara, det är inte okej. Genom att utveckla de medicinska underlagen så kan vi fatta mer välgrundade och rättssäkra beslut.
De har erbjudits säger du, har de haft något val att tacka nej och vad skulle då ha hänt?
– Generellt är det så att vi alltid erbjuder och aldrig tvingar någon till något. Tackar man nej så fattar vi såklart beslut på de underlag vi har och saknas det underlag då kanske man inte får sitt samlade hjälpbehov tillgodosett. Det är ju jätteviktigt att alla behoven kommer fram. I Hässleholm finns det flera fall där personer har fått en bättre medicinering eller hjälpmedel. Det är sådant som inte heller har kommit fram i rapporteringen.
Ingen etisk prövning
Mycket av den kritik Hässleholmsförsöket har fått, bland annat av Barbro Lewin, har handlat om att Försäkringskassan inte låtit göra en etisk prövning av projektet. Therese Karlberg säger att de initialt inte bedömde att det skulle vara nödvändigt men att både det och metoderna är något som ”ska ses över”.
– Vi omprövar och utvärderar våra arbetssätt kontinuerligt och det kommer vi också göra med det här. Självklart.
Vad är orsaken till att det inte gjordes från början?
– Det behövdes inte eftersom det är ett utvecklingsprojekt och inte ett forskningsprojekt. Försäkringskassan har inga särskilda etiska riktlinjer för just försäkringsmedicinska utredningar utan vi litar på att sjukvården följer sina riktlinjer. Men de etiska frågorna har diskuterats löpande.
Frånvaron av funktionshindersorganisationerna
Barbro Lewin är även kritisk till att Försäkringskassan inte hade informerat funktionshindersorganisationerna och att det tycktes som projektet pågick ”i smyg”, som Sydsvenskan beskrev det. Men Therese Karlberg menar att det inte stämmer.
– Vi har pratat om både behovet av bättre kvalitet i de medicinska underlagen och att det fanns ett samarbete med region Skåne med Funktionshinderrådet, så sent som i början av året. Så jag skulle vilja påstå att det inte är något som helst hemlighetsmakeri.
Om kritik att inte inse sin maktposition
Efter Sydsvenskans reportage kommenterade Försäkringskassan projektet och kritiken på sin egen hemsida. Barbro Lewin ansåg att Försäkringskassan i kommentaren ”understryker sin distans och sin oförmåga att inse vad en sådan maktposition kräver för att inte medborgare som är beroende av Försäkringskassan ska känna sig helt tillplattade.”
– Kommunikation sker ju alltid på mottagarens villkor och att vi tolkas så är ju fruktansvärt. Det är absolut inte vårt syfte. Vår strävan är att vara så öppna som det bara går och jag upplever att vi har ett väldigt väl och upparbetat samarbete med funktionshinderorganisationerna och har haft det under många år. Och det är inte alltid lätta frågor som vi diskuterar och vi värdesätter de diskussionerna och samråd som vi har.
En komplex socialförsäkringsförmån
Barbro Lewin är generellt kritisk till att inte Försäkringskassan lever upp till intentionerna i LSS ifråga om bemötandet.
Anser ni att formuleringarna i LSS svåra att leva upp till?
– Assistansersättningen är en komplex socialförsäkringsförmån och det är självklart att den enskilda individen ska ha inflytande och vara medbestämmande över de insatser som ges. Vi försöker i största möjligaste mån ge individen det inflytandet och ta hänsyn till personens behov när vi gör en utredning om assistansen. Jag tycker Barbro Lewin är väldigt klok och det är viktigt att diskutera alla sådana här frågor inte minst för att detta är en av de viktigaste socialpolitiska reformerna vi har.
Medger brister i kommunikationen
När det gäller projektet i Hässleholm anser Therese Karlberg däremot att Försäkringskassan brustit i kommunikationen och ser reportaget och den följande kritiken som ett tecken på det. Hon menar att Försäkringskassan kunde ha varit mycket tydligare till exempel i kommunikationen med funktionshinderrörelsen och beklagar detta.
– Det är många saker som pågår samtidigt och man kanske inte alltid lyssnar in alla olika delar. Men det vi lärt oss är att vi behöver involvera och informera brukarorganisationerna bättre, vi vill vara öppna och transparanta så långt vårt myndighetsuppdrag sträcker sig. Vi har många exempel där vi är öppna och har en jättebra dialog med funktionshinderrörelsen. Är det något jag uppskattar i det här jobbet så är det den dialogen. I en Projektet En enklare vardag till exempel, har vi varit supertransparanta under hela processen. Så i backspegeln kanske det här också skulle ha varit ett sådant arbete där det skulle ha behövts en annan dialog. Men det är viktigt att komma ihåg att syftet aldrig har varit att misstänkliggöra någon, säger Therese Karlberg.