Carl Schlyter, Miljöpartiet – ”Visa lite hjärta!”
Regeringen har stirrat sig blind på hjärnspöken om omfattande fusk och sätter det före rättigheter. Regeringen borde istället införa ett nödstopp för indragningar av personlig assistans. Riksdagsledamoten Carl Schlyter är mycket kritisk mot regeringen och sitt eget parti.
Omprövningarna plågar livet ur folk
Carl Schlyter, riksdagsledamot för Miljöpartiet, och fd EU-parlamentariker, säger att många assistansanvändare hör av sig till honom. De berättar om indraget stöd och/eller en enorm stress i väntan på sin omprövning.
– Man kanske inte ens får hjälp med det absolut nödvändigaste. Man mår dåligt av att ens anhöriga tvingas gå in i väggen för att hjälpa till. Människovärdet kränks när man känner att den hjälp man får är en belastning snarare än en självklar rättighet.
Vad avsåg du när du i en artikel i Aftonbladet sade att detta plågar livet ur folk?
– Människor utan hjälpbehov har mycket nog att oroa sig för att nå resultat på jobbet och att ingen annan tar det ifrån en. Nu tvingas människor som får LSS dessutom oroa sig för att den hjälp som är en förutsättning för att kunna behålla jobbet plötsligt dras undan under fötterna på en. Det ÄR att plåga livet ur folk.
Hur ser du på regeringens politik när det gäller personlig assistans?
– Egentligen finns en god vilja, men man har stirrat sig blind på hjärnspöken om omfattande fusk och sätter det före rättigheter. Man lyssnar för lite på och umgås för lite med folk som är beroende av statens hjälp.
Kritisk till regleringsbrevet
Carl Schlyter är mycket kritisk till regeringens direktiv i regleringsbrevet till Försäkringskassan som säger att de ska ”bryta utvecklingen av antalet assistanstimmar”.
– Det hade varit begripligt om det stod ”satsa mer resurser på rehabilitering och friskvård så att behovet av assistanstimmar kan minska.” Rätt eller fel, varje myndighetschef som ser det regleringsbrevet kommer självklart fokusera på åtgärder som minskar antalet timmar och då med risk för urholkade rättigheter eller ökad stress och oro för alla inblandade.
Lättare i EU-parlamentet än i riksdagen
Vänsterpartiet utmanade nyligen regeringen i Socialutskottet genom att kräva att direktivet till Försäkringskassan skulle tas bort. De fick stöd av Liberalerna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. Moderaterna och regeringen, inklusive Miljöpartiet röstade dock ner Vänsterpartiets initiativ i Socialutskottet.
Hur ser du på detta?
– Jag satt tio år i EU–parlamentet som inte hade en regering, alla var alltid tvungna att hitta en majoritet för att komma vidare. Det fanns ingen prestige, då var det lättare att få igenom ett bra förslag. I Riksdagen röstar regeringen nästan alltid, av princip, emot oppositionens förslag, även när man kanske i grunden håller med, det är fel.
Hur ser du på ditt eget partis agerande i denna fråga? Är du besviken?
– Solidaritet är den mest grundläggande delen, fundamentet, för miljöpartiets politik. Denna solidaritet är både ekologisk och social, jag konstaterar att vi ÄNNU inte levt upp till de rimliga förväntningar alla våra väljare hade här.
Svårt spara pengar utan att minska rättigheterna
Direktiven i den LSS-utredning som tillsatts har ett starkt fokus på besparingar. Carl Schlyter säger att besparingar ibland kan vara bra, men att det i assistans innebär minskade rättigheter.
– Besparingar som ger mer vård för pengarna är bra, men LSS består kostnaden till allra största delen av en person som ger sin tid till en annan person. Då blir besparingar nästan med automatik också minskade rättigheter.
Hur ser du på att regeringen räknar upp assistansersättningens schablonbelopp med bara 1,05 % när assistenternas löneökningar är 2,2 %?
– Det är i sig inte konstigt, i statsbudgeten räknar man alltid med ungefär 1% schablon effektivisering. Men personliga tjänster som LSS effektiviseras vanligen med 0.3% och då blir detta för mycket. Man borde ha verksamhetsspecifika schabloner så att man inte skapar drömmar om besparingar som sedan leder till regleringsbrev som till slut leder till minskat stöd.
De med ekonomisk styrka har prioriterats
Sedan 2009 har flera domar i Högsta Förvaltningsdomstolen begränsat rätten till personlig assistans. Domen om att bara integritetsnära delar av grundläggande behov ska räknas (2009), domen om att det femte grundläggande behovet bara ska beviljas vid psykisk funktionsnedsättning (2015) och domen om att egenvård inte ska räknas som grundläggande behov (2012) som började tillämpas i år. Just nu förlorar tex många barn med behov av sjukvårdsinsatser sin assistansersättning. Detta är inte rimligt säger Carl Schlyter.
– Det är rimligt att domstolarna tolkar reglerna. Men när domarna får orimliga konsekvenser är det politikens ansvar att styra upp så att de rättigheter vi garanterat Sverige, EU och FN upprätthålls.
Hur ser du på att både förra regeringen och dagens regering inte agerat mot effekterna av domarna i HFD? Är de kanske nöjda med utvecklingen?
– Jag tror det cyniska svaret är att man prioriterat grupper med ekonomisk styrka, de som har råd, tid och möjlighet att uppvakta politiker. En mycket beklämmande verklighet jag mött är att många hört av sig om LSS till Riksdag och regering men inte känner att man blev lyssnad på.
Vänd frustration till engagemang
Carl Schlyter säger att forskning visat att kortsiktiga ekonomiska intressen ofta vinner i politiken, men när man lyckas få en debatt brukar det politiska systemet reagera.
– Jag tror att enda lösningen är mer pengar. Jag tycker vi kunde införa en finansiell transaktionsskatt, gruvskatt och fler miljöskatter. Det är en fullkomligt absurt att samtidigt som assistansen skärs ner har Sverige rekordlåga skatter för att gräva upp mineraler. Varför värnar vi multinationella gruvbolags livsvillkor mer än våra egna medborgares livsvillkor?
Visa lite hjärta!
Regeringen borde nu införa ett nödstopp för indragningar av personlig assistans säger Carl Schlyter. Sedan borde det tillsättas en kommission med alla partier som kan komma med tillfälliga förslag i väntan på att LSS-utredningen som regeringen tillsatt blir klar.
– Man behöver visa i retoriken att man ser problemet, att man slutar avfärda klagomål med att ”vi måste bekämpa fusket”. MINA rättigheter kan inte avslås för att någon enstaka ANNAN fuskar. Visa lite hjärta!