läs skrivbordsversionen istället

Sophie Karlsson, Ifa – ”Samma regler ska gälla oavsett relation mellan assistent och assistansberättigad”

Generella förbud mot anhöriga som assistenter strider mot valfriheten i LSS. Om en assistent bestämmer över en assistansberättigad som inte kan slå larm ska åtgärder vidtas oavsett om assistenten är anhörig eller inte, säger Sophie Karlsson.
– Att kategorisera de anställda och utestänga en grupp är inte korrekt och löser inte problematiken.

Strider mot LSS och den enskildes rätt att välja

Östersunds kommun har nyligen beslutat sig för att, som huvudregel, förbjuda anhöriga som personliga assistenter när kommunen är arbetsgivare. Som anhörig räknas make/maka, sambo, barn, syskon, föräldrar, barnbarn eller andra som står den enskilde nära. Sophie Karlsson, verksamhetsansvarig på IfA – Intressegruppen för assistansberättigade, är mycket kritisk.
– Beslutet strider mot LSS och den enskildes rätt att välja vem en vill ha som personlig assistent. I 6 § LSS sägs det Den enskilde skall i största möjliga utsträckning ges inflytande och medbestämmande över insatser som ges. I förarbetena i propositionen 1992/93:159 står det på sid 174: Den enskilde bör ha ett avgörande eller mycket stort inflytande på vem som anställs som assistent. Generaliseringen och synen på anhöriga som ett problem och att kommunen tycker sig ha stöd i lag visar på en oförståelse för hur personlig assistans ska byggas upp för att fungera bra.

Alla ska behandlas lika

Lars Liljedahl, vård och omsorgschef i Östersunds kommun, har i en intervju på Assistanskoll motiverat beslutet med att det förekommer att anhöriga bestämmer vad den assistansberättigade behöver för stöd, och att den assistansberättigade inte alltid kan signalera om något är fel. Sophie Karlsson tycker inte att ett generellt beslut är ett bra sätt att komma åt en sådan problematik.
– Anhöriga inte ska skiljas från andra anställda, alla måste behandlas lika, med samma krav. Anordnaren ska genom sitt kvalitetsarbete ha ett arbetssätt som fångar upp signaler om brister i den personliga assistansen och vad som behöver åtgärdas, och sedan vidta relevanta åtgärder, oavsett vem som är anställd som personlig assistent.
Det är allvarligt om en personlig assistent bestämmer över den assistansberättigades huvud och kanske orsakar men för den assistansberättigade, fortsätter Sophie Karlsson.
– Men att försöka kategorisera de anställda och utestänga en grupp är inte korrekt och löser inte problematiken.

Godtyckligt om kommunen gör undantag

Lars Liljedahl säger också att de kan tillåta anhöriga som assistenter om de tycker att det fungerar bra. Att kommunen resonerar på detta sätt tycker Sophie Karlsson öppnar upp för godtycke.
– Det låter som att kommunen agerar inkonsekvent och godtyckligt och det skapar ett system med brister. När anses någon vara lämplig? Vem avgör? På vilka grunder?

Anhöriga finns alltid med i bilden oavsett

Östersunds kommuns hållning leder till begränsningar i den assistansberättigades självbestämmande och valfrihet och kan leda till sämre kvalitet på den personliga assistansen, anser Sophie Karlsson.
– Anhöriga finns ofta med i bilden kring den assistansberättigade i alla fall, att försöka stänga dem ute lägger inte en bra grund för ett gott samarbete, som kan behövas.
Kan inte den assistansberättigade bara välja en privat anordnare då?
– Vid val av anordnare väger en in många olika aspekter och Östersunds kommun kanske är en bra anordnare när det gäller andra delar som den assistansberättigade värdesätter, säger Sophie Karlsson.

Sophie Karlsson intervjuades av Kenneth Westberg 2019-02-07

Skicka sidan till: