Nora Eklöv är generalsekreterare för Förbundet Unga Rörelsehindrade
Coronaviruset kräver akuta åtgärder inom assistansen
Den här krönikan är en vädjan till socialminister Lena Hallengren (S) att uppmärksamma en mycket allvarlig situation.Ett virus sprider sig snabbt över världen och sätter skräck i samhälle och hos befolkning. Sverige befinner sig i ett läge som vi inte är vana vid. Inom den personliga assistansen uppstår nu oförutsedda situationer när vi assistansberättigade måste isolera oss på grund av vi är i riskgrupp eller då anhöriga och assistenter får symptom och inte kan hjälpa oss på grund av smittorisk.
Det handlar om situationer som vi inte vet hur vi ska lösa korrekt, där det inte finns utrymme rent lagligt i insatsens nuvarande bestämmelser att göra det som skulle behöva göras.
Det krävs att beslutsfattare kan fatta snabba beslut om åtgärder, även inom den personliga assistansen. Nedan följer förslag på åtgärder som jag finner behöver tillämpas, både genom att ha pratat med kollegor inom funktionshinderrörelsen samt genom situationer som jag själv upplevt under de senaste veckorna.
I nuläget testas enbart personer i riskgruppen för covid-19, även om Folkhälsomyndigheten nu har planer på slumpade tester bland befolkningen i stort. Det skulle underlätta om ävenpersoner runt riskgruppspersonen tilläts att testa sig för viruset, till exempel en anhörig/vårdnadshavare eller personlig assistent. Detta för att personerna ska veta om det är helt nödvändigt att isolera sig från varandra eftersom riskgruppspersonen kan vara i behov av nära hjälp från anhöriga eller assistenter.
Den ovanliga situation vi nu befinner oss i gör det svårt för oss som lever med personlig assistans att isolera oss om vi skulle behöva det. Många har ett team med assistenter, som har rullande scheman och som kanske vanligtvis åker kollektivt till arbetet och riskerar att ta med sig virus till en riskgruppsperson. Om en assistansberättigad riskgruppsperson bor med en anhörig som kan vara behjälplig med assistans kan det idag ändå vara svårt att välja att isolera sig från anställda assistenter som går på rullande schema. De flesta har timanställda eller deltidsanställda assistenter som givetvis behöver en ekonomisk trygghet. Dock får man i nuläget inte rapportera tid för en assistent som inte varit på plats hos den assistansberättigade. I detta läge vore det bra om de assistenter som är inplanerade för jobb kan stå kvar, beredda att rycka in, men att de kan vara hemma så mycket som möjligt, till dess ett behov uppstår. Samtidigt borde det vara möjligt att sätta upp mer tid än vanligt på den anhöriga i det fall att ett antal assistenter skulle bli sjuka och därmed tvungna att stanna hemma. Som det är nu måste de vanliga arbetstidslagarna följas och de ändringar som får göras är desamma som gäller för övertid i ”vanliga” krislägen. Det måste finnas mer information kring vilka alternativ som finns kring schemaläggning och löner för assistenter. Det måste kunna gå att ge assistenterna betalt för s.k ofrivillig ledighet i en längre tid än två veckor samt information om detta till samtliga bolag och kooperativ.
I detta läge kan man som assistansberättigad behöva ännu mer assistanstid eller andra åtgärder från Försäkringskassan eller kommunen för att kunna lösa oförutsedda situationer som kan uppstå, samt garanteras den hjälp som man är i behov av. Till exempel om en anhörig blir sjuk och inte kan ställa upp ideellt för en person som inte är beviljad tillräckligt med assistanstid till vardags. Eller när assistenter i teamet/personalstyrkan blir sjuka och måste hålla sig hemma. Kommun och Försäkringskassan måste kunna fatta snabba beslut om tillfälliga utökningar av assistanstimmar, i vissa kommuner görs det redan. Kommunen måste också tydligt informera assistansberättigade om att de kan vara behjälpliga med att akut rekrytera och sätta in resurser/assistenter.
Assistansersättningen måste höjas för att klara av den vikariebemanning som behövs nu när många assistenter är sjuka och inte kan arbeta.
Vi behöver jobba för att belasta sjukvården så lite som möjligt i detta läge. Med indragen assistans och andra stödinsatser kommer sämre hälsa och större behov av sjukvård. Försäkringskassan gör inte längre tvåårsomprövningar men även kommunerna måste hindras och uppmanas från att dra in stödinsatser i och med den situation som Sverige nu befinner sig i.
Det ska inte vara möjligt för kommunen eller Försäkringskassan att dra in stöd med hänvisning till “ändrade levnadsförhållanden” eller kris, behovet av stöd finns kvar och vi är många som behöver det mer än någonsin nu när anhöriga, släktingar och vänner blir sjuka, måste isolera sig och inte kan vara räddaren i nöden.