Ninnie Wallenborg, assistansanvändare – ”Assistenter och assistansanvändare mer vänner under pandemin”
Kommunikation är nyckeln till att hitta ett lugn under pandemin menar Ninnie Wallenborg. Hon säger att hon hellre satsar på dialog med sina assistenter, än att ställa krav, även för och emot vaccinering.
– Man måste vara ödmjuk inför att människor har olika erfarenheter. Det kan finnas många orsaker till att man är orolig.
Ninnie Wallenborg var färdigvaccinerad redan i februari. Men det är inte på grund av att hon tillhör riskgrupp och riskerar att bli allvarligt sjuk om hon blir smittad, utan för att hon arbetar på ett assistansbolag och därmed tillhör kategorin vårdpersonal.
– När vaccinet erbjöds till assistenter i Stockholm var vi väldigt snabba på Atlas assistans.
Men hon är fortfarande försiktig, säger hon.
– Det viktigt att komma ihåg att skyddet inte är hundraprocentigt och att man fortfarande kan smitta andra så det är ännu inte fri hopp och lek. Men jag känner mig lugnare och vågar gå ut med munskydd och handla själv, ta promenader och träffa vänner även om vi håller avstånd.
Öppen dialog med assistenterna
Assistenterna använder ingen skyddsutrustning förutom när Ninnie Wallenborg vistas utomhus, då de använder munskydd. Hon har strävat efter att ha en öppen dialog med assistenterna om riskerna.
– Ofta pratar vi när de jobbar men vi skickar även SMS till varandra utanför arbetstid. Det kan t.ex. vara om någon har träffat en person med förkylningssymptom och vill rådfråga mig om hur vi ska hantera det. Eftersom jag behöver hålla mig uppdaterad kring rekommendationer och läget i pandemin i mitt jobb har jag informerat mina egna assistenter kontinuerligt.
Ställer du krav på dina assistenter i hur de lever utanför jobbet?
– Jag föredrar samarbete och kommunikation framför krav. I många och långa samtal har vi tillsammans kommit fram till vad som är okej för mig och inte. Egentligen har det inte varit något problem eftersom alla som jobbar hos mig tar pandemin på allvar. De är väldigt omtänksamma och förstående. Ibland är de mer försiktiga än jag.
Ödmjukhet inför vaccinoro
Även när det gällde frågan om vaccineringen strävade Ninnie Wallenborg efter dialog med assistenterna framför krav.
– Jag har känt att jag inte kan tvinga någon att vaccinera sig utan låta var och en ta ställning själv. Jag har tänkt att kunskap är makt så jag matade på med vetenskapliga artiklar och länkar till intressanta artiklar. När något känt obehag inför att vaccinera sig har jag bekräftat det och hållit med om att det finns ett obehag men sedan resonerat och ställt det mot riskerna med viruset. Man måste vara ödmjuk inför att människor har olika erfarenheter. Det kan finnas många orsaker till oro.
Rimliga gränser för skyddsåtgärder
Ninnie Wallenborgs säger att hon själv varit mycket rädd och har i största möjliga mån försökt leva isolerat, men samtidigt kämpat för att inte drabbas av panik.
– Det skulle vara lätt att bli smått hysterisk, det skulle inte gagna någon. Även om det är svårt har jag försökt vila i vetskapen om att jag vidtagit de åtgärder jag kan och att människor runt omkring mig också tar ansvar.
Samtidigt har hon fört ett resonemang om rimliga gränser för hur mycket skyddsåtgärderna får påverka hennes liv.
– Jag har umgåtts väldigt mycket med min familj och låtit mina barn gå i skolan. Ibland har jag fått frågan om det är lämpligt men jag och barnens pappa har valt det och att försöka upprätthålla så normala rutiner vi kan. Om det är rätt eller fel får väl tiden utvisa.
Svårt utvärdera strategin nu
Ninnie Wallenborg vill inte uttala sig så mycket om den svenska Coronastrategin är rätt eller fel.
– Det kan vi inte utvärdera när vi är mitt uppe i pandemin. För att hålla huvudet ovanför vattenytan väljer jag att lita på personer med mer kunskap. Jag lever lite efter principen ”om jag inte kan påverka situationen så ska jag inte lägga energi på att irritera mig på beslut som fattas”. Det gäller nog att se saker i ett större perspektiv och på längre sikt.
Du har kontakt med många assistansanvändare – hur ser de på den svenska Coronastrategin?
– Många är arga på att man inte prioriterat riskgruppen när det gäller vaccinationer. Av alla jag har kontakt med är det väldigt få som har blivit vaccinerade, trots att de tillhör riskgrupp. Många som velat se högre krav på skyddsutrustning i kollektivtrafik. Att användandet av munskydd varit valfritt har många tyckt varit märkligt.
Kunskap ger trygghet
Ninnie Wallenborg arbetar som verksamhetschef på Atlas Assistans och till hennes viktigaste arbetsuppgifter hör kontakter med deras uppdragsgivare, det vill säga andra assistansanvändare. Hon säger att hon har möter mycket oro.
– Jag tror kunskap ger trygghet. Information och kommunikation är nyckeln till att kunna hitta något slags lugn i den här kaotiska tiden - att stötta varandra och att det kan kännas bättre bara av att få prata med någon som sitter i samma båt.
Du tycks själv ha strategier som fungerar bra för dig. Kan du förmedla de strategierna till de du ska stötta i ditt arbete?
– Man skulle kunna i prata i två veckor om det här... Det har varit en stor del av mitt jobb under det här året. Ibland har jag känt mig som 1177 och ibland som jourhavande medmänniska. Många har varit rädda för att smittas, är ledsna över situationen och känner kanske någon som är smittad. Mitt i allt detta ska man arbetsleda. För mig har det handlat om att respektera och förstå att folk är rädda men samtidigt minimera paniken och att hjälpa människor att få ett liv som ändå fungerar. Det gäller alla kriser i livet, men har blivit påtagligt under pandemin då det pågått under så lång tid. Jag uppmuntrar att upprätthålla sina sociala kontakter och till exempel gå med i olika grupper som bildats på nätet.
Har själv mått dåligt
Ninnie Wallenborg flikar in att också hon periodvis mått dåligt under pandemin.
– Det låter som det varit enkelt för mig men jag har också haft mina dippar. Då har jag haft kollegor, särskilt en, som varit väldigt vaksam och sett till att komma hem till mig så har vi suttit hemma i mitt vardagsrum och jobbat tillsammans.
”Vän” med assistenterna
Ninnie säger att assistenterna har varit en hjälp mot isoleringen. Inte för att hon umgås med dem men att närvaron av en annan person har haft en positiv betydelse.
– Det kan vara på gott och ont, men i den här situationen är det främst positivt.
Samma sak ser hon bland flera av de assistansanvändare hon jobbar med.
– Jag ser ett tydligt mönster att assistenterna får en stor roll och kanske blir mera ”vänner” än tidigare, vilket går att koppla direkt till behovet att vilja men inte kunna vara social.
Är det bra eller dåligt?
– Det beror lite på hur man hanterar det när pandemin är över. Det kanske kan bli svårt att gå tillbaka till en mer professionell relation utan att någon ska känna sig bortvald. Men det kan ju också vara något positivt, många far ju illa av isoleringen och kan man lindra det är det bra. Själv tycker jag att jag tillsammans med mina assistenter hittat ett bra förhållningssätt. Vi pratar öppet om balansen mellan att vara vän och professionell, säger Ninnie Wallenborg.