Anna Barsk Holmbom, ABH-utbildning – ”Vi går allt snabbare mot ett uppsplittrat stöd”

Anna Barsk Holmbom
Anna Barsk Holmbom, Foto: Linnea Bengtsson

Nya begränsningar av det grundläggande behovet personlig hygien gör det svårare att få personlig assistans. HFD och Försäkringskassan strävar efter ett minskat bedömningsutrymme, säger Anna Barsk Holmbom.
– De går tvärsemot förarbetena som ville se ett samlat stöd som ger den enskilde självbestämmande.

En ond spiral

I Försäkringskassans nya vägledning för assistansersättning sägs det sid 93-94 att det endast är hjälp som syftar till att hålla kroppen ren från smuts och andra ohälsosamma ämnen som kan godtas som det grundläggande behovet ”personlig hygien”. Tidigare kunde även sk ”liknande behov” godkännas, men de är nu borttagna säger Försäkringskassan, i en intervju på Assistanskoll. Försäkringskassan stödjer sig på Högsta Förvaltningsdomstolens så kallade ”sminkdom” 959–19. Men det var Försäkringskassan som startade processen med ett rättsligt ställningstagande aug 2017. Anna Barsk Holmbom, specialist i assistansfrågor på ABH-utbildning ser ett mönster.
– Jag gissar att det börjar med handläggare som inte vetat hur de ska hantera detaljfrågor kring vad som är grundläggande behov. Deras frågor till huvudkontoret leder till att dessa fastställer en norm i ett rättsligt ställningstagande aug 2017. När de som söker assistans inte är nöjda med normen, överklagar de Försäkringskassans beslut. HFD bekräftar Försäkringskassans hållning som nu blir rättspraxis i den så kallade sminkdomen. Slutligen förs den ny rättspraxisen än mer restriktiv in i vägledningen. Men det är inte slut där utan nu kommer det nya frågor från handläggarna som leder till nya rättsliga ställningstaganden, nya överklagningar och, i värsta fall, nya prejudicerande domar från HFD. Den här onda spiralen har pågått länge. Just nu är vi så långt ifrån de ursprungliga intentionerna att det är svårt att känna igen lagen.

Försäkringskassan och HFD vill se minskat bedömningsutrymme

Anna Barsk Holmbom tycker det är tydligt att både Försäkringskassan och domstolarna strävar efter ett minskat bedömningsutrymme, kanske i tron att det skapar större rättssäkerhet för den enskilde och mer lika bedömningar över landet.
– Men deras syn på rättssäkerhet stämmer inte överens med LSS–lagens intentioner. Den reform vi har idag är långt ifrån det den var tänkt att vara.

Ett alltmer uppsplittrat stöd

I Försäkringskassans vägledning sägs det att tex sminkning, hårklippning, hårinpackning, trimning av skägg och insmörjning i syfte att hålla huden mjuk aldrig kan vara grundläggande behov. Detta går tvärsemot förarbetena till LSS, säger Anna Barsk Holmbom.
– I mitt, mycket vältummade, gamla exemplar av Prop 1992/93:159 står det att de som fick stöd före LSS var nästan helt utan inflytande över vem som skulle ge stödet och att det var uppsplittrat på många olika insatser. Med assistans var tanken att stödet skulle ges till den enskilde i samlad form och på ett sätt som ger den enskilde självbestämmande över sin egen vardag.
Vi är nu med rakethastighet på väg mot en ny uppsplittring av stödet som gör att den enskilde förlorar självbestämmandet över sitt liv, säger Anna Barsk Holmbom.
– HFD och Försäkringskassan har valt att läsa och bokstavstolka bara vissa delar i förarbetet och bortser från grundtanken i reformen.

Rakning beviljas bara om syftet är att hålla sig ren

I en intervju med Försäkringskassan säger de att rakning är ett gränsfall där den sökande behöver berätta på vilket sätt syftet med rakningen är att hålla sig ren. De antyder också att om ett stöd kan köpas som en tjänst är det inte grundläggande.
Vad anser du om Försäkringskassans resonemang?
– Det illustrerar en sorts parodi på ett uppsplittrat stöd. Det kommer att innebära att ”raka hakan” inte blir grundläggande men att raka underlivet för att det inte ska fastna avföring är det, säger Anna Barsk Holmbom.

Rörelsen har ofrivilligt medverkat i utvecklingen

Anna Barsk Holmbom anser att funktionsrätts– och anordnarorganisationer ofrivilligt medverkat till denna utveckling när de, i sina försök att hjälpa medlemmar eller uppdragsgivare som behöver assistans, gjort ansökningar med en i det närmaste extrem detaljnivå.
– Helt enkelt för att vi har varit tvungna. Om det hänger på minuter om man ska beviljas statlig assistansersättning blir det självklart viktigt att hitta de minuterna.

Exemplet ”Frida”

Anna Barsk Holmbom vill illustrera det som sker med exemplet ”Frida” som har en fysisk funktionsnedsättning, behov av assistans för att tvätta sig, duscha, borsta tänderna, sminka sig, fixa håret, klä på sig, ordna med frukosten även om hon själv kan äta den. Frida har ingen medicinsk funktionsnedsättning.
– Med nuvarande tolkning finns stor risk att Frida inte får personlig assistans, kanske inte ens kommunal sådan eftersom detaljnivån i behovsbedömningen är så extrem. Om hon får assistansersättning ska assistans sedan beviljas även för att sminka sig och ordna med frukosten som andra personliga behov. Men det är inte alls säkert att hon får det eftersom HFD menar att inte alla personliga behov ska ge rätt till personlig assistans. ”Det särskilda stöd som den enskilde behöver ska i någon mening vara kvalificerat”, säger HFD. Dessutom sker ”skälighetsbedömningar” av vilken tidsåtgång som är rimlig i varje situation som kan sluta nästan hur som helst.

Kan landa på skälig levnadsnivå

Bristen på helhetstänkande leder till att Fridas behov kanske bara, om hon inte beviljas personlig assistans, tillgodoses med så kallad ”skälig levnadsnivå” i Socialtjänstlagen. Det som inte tillgodoses genom t ex hemtjänst får Frida då själv försöka lösa med hjälp av anhöriga eller, eller om hon har råd, att köpa som tjänst.
– Frida kan alltså, just på grund av tolkningar av HFD och Försäkringskassan, mycket väl kastas tillbaka mer än 25 år tillbaka i tiden, till den uppsplittring och det lilla inflytande som förelåg på den tiden.

Tillbaka till helhetssynen

Den nya bedömningen av personlig hygien kombinerat med skälighetsbedömning kan ge förödande konsekvenser, säger Anna Barsk Holmbom. Som lösning vill hon varken se listor över insatser som ger rätt till assistans eller schabloner över hur många minuter ett behov ger rätt till.
– Personligen anser jag att vi måste komma tillbaka till en helhetssyn. Vi måste ställa krav på tjänstemännen på Försäkringskassan och i kommunerna att de har en sådan kompetens att de ser om en person har ett så omfattande behov av stöd och service att personlig assistans är det som ska beviljas. Självklart kan det finnas gränsfall men en person som har ett omfattande behov av stöd måste kunna få det utan dagens kränkande behovs– och skälighetsbedömningar. Hitta lösningar för gränsfallen istället för att göra ”gränsfallsproblematiken” till norm för alla. Funktionsrättsrörelsen måste sluta sig samman och gå emot den här utvecklingen med allt den har. Annars kommer det inte att finnas en assistansreform värd namnet, säger Anna Barsk Holmbom.

Anna Barsk Holmbom intervjuades av Kenneth Westberg 2020-05-25


Skicka sidan till: