läs skrivbordsversionen istället
– Utan assistansen hade det varit mycket svårt att klara av situationen.
Sedan Coronaviruset kom till Sverige för knappt ett år sedan har allas våra liv förändrats. Det gäller inte minst assistansanvändare. Wenche Willumsen har 83 timmar assistans i veckan fördelat på två fasta assistenter plus en timanställd och maken i nödfall. Hon tycker isoleringen är oerhört ansträngande.
– Det är mycket oro, mest för att jag upplever att min man inte är så försiktig som jag skulle vilja. Han tycker att min oro och ångest är påfrestande. Det tycker naturligtvis även jag, jag tänker att jag inte vill dö på det här viset…
Vad har hjälpt mot isoleringen?
– Att sysselsätta mig. Jag har, med hjälp av min assistans, tagit allt större del av hushållets skötsel. En period bakade jag bröd, en period när jag hade köpt en fågelkikare åkte jag ut och kollade och tog bilder på fåglar, men sen blev det för kallt för det. Upptäckte funktionen att röststyra kameran, mycket roligt eftersom jag då kunde delta mer aktivt i fotograferandet.
Wenche Willumsen har samlat foton varje månad för att göra en fotobok, men det projektet är inte klart ännu. Det är däremot hennes ”tavelprojekt”. Hon berättar att hon beskär och bearbetar foton hon har sedan tidigare, tills de blir som målade bilder.
– Sedan köpte jag ramar och passepartouter och gjorde tavlor i julklapp till dem jag tycker om, därefter en digital utställning på Facebook – och till sist en egen fotovägg här hemma med 18 bilder. Det resulterade i att vi fick köpa ny belysning för att ljussätta alla mina små konstverk.
De största skillnaderna i livet sedan Coronaviruset kom är att rörelsefriheten har begränsats kraftigt, som för alla, säger Wenche Willumsen.
– Jag kan inte gå ut och handla eller röra mig som jag brukar. Jag fick ställa in och boka av två resor, en till Färöarna med mina söner i maj och en tillsammans med mina barn och barnbarn en vecka i Värmland.
När det gäller familj och vänner har Wenche Willumsen gjort som så många andra och umgåtts utomhus.
– Men det har tyvärr blivit svårare nu på vintern eftersom jag är så frusen. Vi firade både min och Mannens jämna födelsedagar i uterummet med barn och barnbarn på andra sidan rutan. Jag är trots allt priviligierad som har hus och trädgård.
Wenche Willumsen berättar att hon normalt brukar klippa sig minst varannan månad men att hon nu bara varit hos frissan en gång sedan mars förra året.
– Då hade min frisör en tid där det bara var vi två i salongen, det kunde jag leva med. Jag har med andra ord ”coronafrisyr” nu, har inte haft så långt hår på 30 - 40 år.
Livet med Corona har även inneburit stora förändringar av det dagliga livet. Inköp av, mat och annat gör Wenche Willumsen nuförtiden mest på distans.
– Jag gör de flesta inköpen på nätet, både mat och annat. Det är trist att det ibland är så dyrt att få beställda saker hem till dörren. Därför behöver jag ibland hämta beställda varor där det potentiellt kan vara en massa folk. Visserligen får mina assistenter göra de uppdragen men det känns inte helt ok även om vi alltid väljer tidpunkter med lite folk.
Wenche Willumsen är ordförande i en lokal funktionshinderförening och deltar i det föreningssamarbete det för med sig i Funktionsrätt. Hon sitter i styrelsen för FQ, Forum - Kvinnor och Funktionshinder och i DHR-förbundets valberedning. Och så har jag ett uppdrag som koordinator i ett nordiskt samarbete inom funktionshinderrörelsen.
– När Coronakrisen kom lades all föreningsverksamhet först på is. Efter tag gick det att komma igång och digitala verktyg som Zoom och Teams är vardag idag. Dock ligger en del verksamhet fortfarande nere eftersom det inte är så lätt att introducera de verktygen överallt.
Till vardags har assistansens utförande hemma inte påverkats så mycket, utom vissa förändringar. I normala fall anlitar Wenche Willumsen en extra helgassistent.
– Det har jag ibland avstått från det för jag vill hålla nere antalet människor jag frotterar mig med – då får Mannen rycka in vilket jag helst inte vill.
Har relationen till assistenterna förändrats?
– Inte alls. Annat än att de numera måste tänka sig för extra noga när det gäller vilka de i sin tur träffar och umgås med. De två jag har ingår själva i riskgrupp så de är försiktiga både för sin egen och för min skull.
Använder dina assistenter någon typ av skyddsutrustning när de arbetar?
– Nej, men jag är noga med att dom tvättar och spritar sig i alla sammanhang det kan vara aktuellt.
Har relationen till assistansanordnaren förändrats?
– Har precis skaffat anordnare efter att ha varit egen arbetsgivare i 20 år så jag vet inte om den har förändrats för jag har inget att jämföra med.
Vilken hjälp får du av din anordnare?
– Inte mer än det jag själv tar del av aktivt på webben, förutom en försändelse med kort info samt några munskydd och ett visir. Men jag är säker på att jag kunde fått mer stöd om jag efterfrågat det.
– Jag har varit skiträdd – och har hanterat rädslan genom att ta mig för saker, vilket jag inte hade kunnat om jag inte haft assistans – så den har räddat mig, inte bara fysiskt, utan psykiskt också under den här perioden.
Vad anser du om de restriktioner som finns i samhället?
– Inledningsvis tyckte jag de var bra, men nu när dödstalen blivit så höga är jag tveksam, kanske borde vi stängt ner mer och följt de andra nordiska ländernas tillvägagångssätt – det är ju inte i närheten av oss när det gäller antalet döda. Men jag vet inte…?
Ser du fram emot vaccinationen mot Covid 19?
– Ja, jag har just bokat tid och som det ser ut nu kommer jag få den första sprutan nästa vecka – så om det fungerar ska jag inte klaga – nu gäller det bara att inte snubbla på målsnöret, säger Wenche Willumsen.
Artiklar på Assistanskoll: skriv till Kenneth, telefon: 070-859 15 44 eller 08-506 22 181. (telefonsvarare finns)
Assistansanordnarnas profiler: skriv till Algren, telefon: 08-506 22 177. (telefonsvarare finns)
Om cookies och personuppgifter på Assistanskoll
Assistanskoll är en tjänst av
Independent Living Institute
Storforsplan 36, 10 tr
123 47 Farsta
Tel. 08-506 22 177.