Krönika

Thomas Juneborg

Regeringens ambitioner är för låga i Tidöavtalet

Det var tunt med besked om offensiva satsningar för personlig assistans i Tidöavtalet. Regeringens ambitioner måste höjas rejält jämfört med avtalstexten. I avtalet finns också förslag som inte är förenliga med Funktionsrättskonventionen.

Efter åtta år med socialdemokratisk regering blev det maktskifte efter riksdagsvalet i september. De gångna åtta åren har varit en mörk tid för såväl assistansreformen som övrig svensk funktionsrättspolitik. Assistansreformen är ett av de områden som drabbats hårdast av besparingar/försämringar. Sedan 2015 har nu ungefär 2700 personer förlorat statlig assistansersättning. Parallellt har assistansreformen också underminerats genom mycket låga höjningar av schablonersättningen. Ytterst ansvarig för detta är naturligtvis regeringen som tyvärr varit mycket ovillig att medge detta trots att Regeringsformen är tydlig - Regeringen styr riket (RF kap 1 § 6).

Vad kan vi vänta oss med en ny regering?

Samarbetsavtalet mellan regeringen med Moderaterna-Kristdemokraterna-Liberalerna plus Sverigedemokraterna som ett mycket inflytelserikt stödparti styrs av det s.k. Tidöavtalet. Samarbetet omfattar många politikområden, inklusive statens budget. Mycket stort fokus läggs på minskad Invandring och hårdare tag mot gängvåld och välfärdskriminalitet. Beskeden om förbättringar av assistansreformen är mycket tunna i Tidöavtalet. Däremot berörs den personliga assistansen i ovan nämnda högt prioriterade frågor. Återkommer strax till detta.

Själv utgick jag från att en politiker från L eller KD skulle ansvara för LSS frågorna. Det blir i stället Moderaternas Camilla Waltersson Grönwall som får ansvaret för LSS. Jag tycker det är mycket tydligt att L och KD har betydligt högre ambitioner med assistansreformen än M. Socialminister och därmed högste chef på socialdepartementet blir ändå Kristdemokraten Jakob Forssmed som rimligen ändå kommer ha stort inflytande över regeringens LSS och assistanspolitik.

På sidan 10 i Tidöavtalet kan vi ändå läsa följande om regeringens ambitioner med personlig assistans.

Utifrån de utredningsförslag som väntas presenteras i mars 2023 över åtgärder för ett statligt helhetsansvar för personlig assistans inom ramen för LSS ska därefter åtgärder övervägas med målsättningen om ett statligt ansvar.

Att såväl KD som L har goda intentioner ifrågasätter jag inte alls. Båda partierna har drivit hårt att behovsbedömningarna ska ändras och assistansen förstatligas, att staten ska vara huvudman stöds även av M. Ändå blir jag bekymrad när man läser ovanstående rader noga. Observera övervägas inte genomföras. Här saknas också åtgärder för ändrade behovsbedömningar och högre schablon. Strängt taget förpliktigar inte det här till någonting alls som verkligen skulle göra skillnad. Det är svårt att släppa tanken på att även om Camilla Waltersson Grönvall, liksom sin chef Jakob Forssmed vill väl blir det i slutändan ändå finansdepartementet som kommer avgöra hur den nya regeringens assistanspolitik kommer att se ut. Hur regeringens budget kommer att se ut blir en viktig indikation på vad vi kan vänta oss under mandatperioden. I regeringsunderlaget med SD inkluderade finns faktiskt ingen majoritet för fortsatt svältkur för assistansreformen.

Kvalificering för att ta del av välfärden

På sidan 42 i Tidöavtalet beskrivs hur regeringen och SD vill göra det svårare för personer som inte är svenska medborgare att ta del av välfärdssystemet. Det inkluderar en lång rad ”förmåner”, bland annat personlig assistans. För att kunna ta del av stora delar av välfärden ska icke medborgare kvalificera sig in i systemen. Hur ska kvalificeringen gå till? Som mycket annat i Tidöavtalet finns inget färdigt förslag – det ska utredas och ligger flera år fram i tiden – det kanske inte förverkligas alls. Tidöavtalet tänker sig att kvalificeringen ska ske via arbete:

Kvalificeringen ska ske i takt med att man jobbar, betalar skatt och har permanent och laglig bosättning i Sverige. (sid 42 Tidöavtalet)

Om detta ändå omvandlas till faktisk politik innebär det uppenbara brott mot Funktionsrättskonventionen. Konventionen är mycket tydlig. De rättigheter som finns, däribland ett självständigt/självbestämt liv får inte kopplas till medborgarskapet. Rättigheterna gäller alla – oavsett nationstillhörighet. Dessa rättigheter får heller inte villkoras med att personer med funktionsnedsättningar arbetar. I förlängningen skulle det också betyda att en invandrare med funktionsnedsättning aldrig kan bli beviljad personlig assistans om hen inte kan arbeta.

Ingen arbetskraftsinvandring för personliga assistenter?

I Tidöavtalet sid 35-36 framgår tydligt att regeringen plus SD vill införa stora begränsningar i reglerna för arbetskraftsinvandring. En utredning ska tillsättas som bland annat ska undersöka förekomsten av missbruk, lönedumpning och andra missförhållanden. Vad regeringen vill komma åt är uppenbart hur oseriösa företag och t.om organiserad kriminalitet utnyttjar svart arbetskraft från utlandet. Assistansbranschen har som vi vet ofta hamnat i centrum i debatten om välfärdskriminalitet och om jag inte missförstått Tidöavtalet ska det utredas om arbetskraftsinvandring för personliga assistenter ska förbjudas helt. Alternativt att höja inkomstgränsen för arbetskraftsinvandring till motsvarande medianlönen (f.t. 33 200 kr/månad). För assistansbranschen skulle det i praktiken vara liktydigt med ett förbud. Vi har inte ekonomiskt utrymme att betala våra assistenter så pass höga löner om inte timschablonen höjs kraftigt.

Missförhållanden på arbetsmarknaden ska naturligtvis bekämpas men att förbjuda arbetskraftsinvandring för assistenter helt och hållet är fel. Vår rätt att välja assistenter är starkt skyddad i både LSS och Funktionsrättskonventionen. Ett totalförbud kan därför inte vara förenligt med att följa konventionen.

Jag har märkt att många är oroliga p.g.a. en del förslag i Tidöavtalet, det finns mycket jag ogillar också. Jag vill dock försöka lugna de oroliga:

I dagsläget är läget följande. Det finns mängder med förslag i Tidöavtalet som kräver utredningar innan de blir verklighet. En del kräver sannolikt även grundlagsändringar vilket i så fall innebär att de genomförs tidigast nästa mandatperiod. Att förslagen står med i Tidöavtalet betyder inte med automatik att de blir verklighet.

För vår del måste vi påpeka för den nya regeringen att de ambitioner för en fungerande assistansreform som presenteras i Tidöavtalet är långt ifrån tillräckliga och fortsätta ställa följande helt centrala krav. Nya behovsbedömningar utifrån Funktionsrättskonventionens kriterier, mycket högre schablon och statligt huvudmannaskap.

Thomas Juneborg 2022-10-26