läs skrivbordsversionen istället
Sättet som undanlagda medel för assistansomkostnader hanteras ger inlåsningseffekter och försvårar byte av anordnare. Problemen blir extra påtagliga idag när stora anordnare förlorar sina tillstånd, säger Robin Bankel.
– En lösning kunde vara att omkostnadsmedlen förvaltas hos en oberoende part.
För två år sedan kom Robin Bankels avhandling Responsibilisering – En studie av assistanssektorns kvasimarknad.
En assistansanordnare avsätter normalt en viss andel av assistansersättningen för att täcka assistansomkostnader som används för utlägg för assistenterna för tex resor, logi osv. Hur mycket som avsätts och vilket inflytande kunden har över pengarna varierar, säger Robin Bankel.
– Vissa ger kunden stort inflytande, andra ger kunden en redovisning, men ställer krav på hur omkostnaderna får användas. Ytterligare andra ger mycket dålig insyn.
Efter en lagändring 2008 tillhör dessa medel anordnaren när kunden byter till en annan anordnare, såvida inte kunden och anordnaren avtalat att de kan användas efter ett anordnarbyte. Många brukar dock se på dessa medel som sina egna i den meningen att pengarna är avsedda för just deras assistans, säger Robin Bankel.
– I den meningen uppfattas pengarna som deras egna och många är öppet kritiska till den bristande transparens eller kontroll som de upplever.
Hur stora summor kan det röra sig om?
– Jag har ingen uppfattning om vad som är allmänt förekommande eller hur mycket det rör sig om som mest. Men att omkostnadsmedel på flera hundratusen ackumulerats är inget unikt.
Det finns exempel där kunder saknat möjlighet att genomföra aktiviteter som medför assistansomkostnader och därför försökt sänka nivån på omkostnadsavsättningen för att istället höja assistentlönerna, säger Robin Bankel.
– Då anordnaren motsatt sig detta har pengarna istället ackumulerats på ett konto som inte använts samtidigt som rekryteringen av assistenter försvårats av låga löner. Det finns även exempel där kunder har svårt att få insyn i hur assistansersättningen används och hur mycket som avsätts till omkostnader.
Om en anordnare köps upp eller byter ägare, gäller normalt ingångna avtal, och kunden kan fortsätta att använda medlen, säger Robin Bankel.
– Förändring av ägarstruktur och ägarskap bör i sig, såsom jag förstår det, inte påverka hur omkostnadsmedlen hanteras.
Vad sker med dessa pengar om en anordnare lägger ner eller går i konkurs?
– Om en anordnare går i konkurs innebär det att verksamhetens inkomster, som ju utgörs av assistansersättningen, inte täcker kostnaderna och då finns det inga medel att täcka eventuella assistansomkostnader. Kunden förlorar då dessa medel.
Frågan med sparade omkostnadsmedel är extra aktuell nu när flera företag förlorar tillståndet hos IVO, senast Sveriges största anordnare, Humana, säger Robin Bankel. Om det slutar i att Humana lägger ner kan kunderna förlora sina undanlagda medel. De kan också förlora de om de byter till en annan anordnare
– Om de brister som IVO har dragit in tillståndet för är tillräckligt för att Humana ska förlora tillståndet kommer avgöras i domstol och vi får se hur det hela slutar. Men oavsett utgången för det mina tankar till den bristande kvalitetskontroll jag påpekade i min avhandling, säger Robin Bankel.
Sparade omkostnadsmedel kan vara ett hinder att byta anordnare, säger Robin Bankel. Det kan göra att man stannar hos anordnare man upplever missnöje med.
– Därmed kan kvalitetsbrister slätas över och cementeras i brist på extern kvalitetskontroll. Omkostnader kan komma upp som en anledning till varför det är svårt att lämna. Man vill använda de pengar som man anser ska gå till sin assistans och inte låta anordnaren ”komma undan”.
Kan dessa undanlagda medel vara en hållhake på kunderna?
– Ja. Det är så jag uppfattar det. Att det kan bli en form av inlåsningseffekt.
Men går väl att avtala om att kunna använda sparade medel vid ett byte?
– Rent juridiskt finns det vad jag förstår möjlighet att avtala om att omkostnader kan användas av kunden även efter det att hen bytt till en annan anordnare, även om pengarna inte kan överföras till den nya anordnaren. Jag har inte sett några sådana exempel, men i ett fall kunde en kund återvända till sin ursprungliga anordnare med bibehållen omkostnadsreserv.
Robin Bankel tycker det är stötande när anordnare som brister i kvalitet bara kan behålla sparade omkostnadsmedel som vinst när missnöjda kunder byter anordnare. Vissa anordnare har betalat ut innestående assistansomkostnader som tex lönebonus till assistenterna vid ett byte eller om verksamheten läggs ner.
– Då många assistenter är underbetalda, ser jag en sådan lösning som mer önskvärd än att medel som är tänkt att användas för en bättre assistans tillfaller bolaget. Oseriösa bolag bör inte gynnas av att assistansanvändare lämnar dem.
Före lagändringen 1 juli 2008 var assistansersättningen inte anordnarens pengar på samma sätt. Vissa anordnare satte in pengar på så kallade klientmedelkonton som innebar att assistansanvändare kunde lockas till anordnare som lät dem fritt disponera över pengarna, säger Robin Bankel.
– Det ville man komma ifrån. Idag räknas hela assistansersättningen som inkomst i anordnarens näringsverksamhet och ett överskott som inte används tillfaller anordnaren.
Skattas undanlagda medel som vinst vid ett årsskifte?
– Som jag förstår det är det så det är tänkt, såvida inte det finns ett bestämt syfte med avsatta medel, t.ex. en resa som planeras. Hur det kommer sig att det i verkligheten kan se annorlunda ut kan jag inte svara på.
En lösning skulle kunna vara att en part utanför anordnaren har hand om assistansomkostnadsmedel och att de medel som sätts in där av anordnaren finns kvar oavsett om den assistansberättigade byter anordnare.
– I princip tycker jag en sådan lösning låter rimlig och bra. Den yttre parten skulle kunna vara Försäkringskassan. Sedan finns det naturligtvis frågor som behöver utredas, t.ex. hur pengarna används, vem som ska redovisa samt om det kan ske en omfördelning till andra kostnadsposter såsom löner eller personalomkostnader om kontot inte utnyttjas och stora medel ackumuleras över tid. Framför allt tycker jag att det bör finnas en dialog med assistansanvändare kring sådana lösningar, och då inte enbart de som aktivt söker sig till olika dialogforum utan alla olika typer av brukargrupper.
Robin Bankel vill även generellt ha mer transparens, särskilt att assistansanvändaren har insyn i hur assistansersättningen används och mer ändamålsenliga regler kring assistansomkostnader. Han vill även se ett förändrat bemötande från myndigheter.
– Det behövs ett tillitsskapande, mänskligt bemötande istället för ett byråkratiskt maskineri för att skapa en mer välfungerande omsorg. Större brukarförtroende för berörda myndigheter skulle sannolikt öka möjligheterna till kvalitetskontroller som syftar till att ge stöd som inte är integritetskränkande, säger Robin Bankel.
Artiklar på Assistanskoll: skriv till Kenneth, telefon: 070-859 15 44 eller 08-506 22 181. (telefonsvarare finns)
Assistansanordnarnas profiler: skriv till Algren, telefon: 08-506 22 177. (telefonsvarare finns)
Om cookies och personuppgifter på Assistanskoll
Assistanskoll är en tjänst av
Independent Living Institute
Storforsplan 36, 10 tr
123 47 Farsta
Tel. 08-506 22 177.