Torbjörn Odlöw, Göteborgs Universitet – ”Lagstiftningen för god man behöver moderniseras”
Dagens lagstiftning för god man och förvaltare är föråldrad anser Torbjörn Odlöw. Att en ensam person är ställföreträdare riskerar leda till att den enskilde inte får det stöd som behövs.
Han anser också att anhöriga som är assistenter till sitt barn ibland kan vara den lämpligaste att välja som god man.
Om god man och förvaltare
En person som på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person kan enligt kap 11 och 12 i Föräldrabalken få god man eller förvaltare som ställföreträdare. Den som har en god man kan fortfarande ingå avtal själv, medan den som har en förvaltare inte kan göra detta utan förvaltarens godkännande. (se mer info från Sveriges Domstolar). I den fortsatta texten talas det om god man men samma sak gäller de som har förvaltare.
Anser att lagen är föråldrad
Torbjörn Odlöw, universitetslektor i Civilrätt vid Göteborgs universitet, anser att dagens lagstiftning är föråldrad och behöver moderniseras.
– Den bygger till stora delar på den gamla förmynderskapslagen från 1924. Hur god man tillsätts, det sk förordnandet har visserligen moderniserats genom åren men bygger fortfarande alltför mycket på en medicinsk modell för funktionsnedsättning där problemet som ska fixas sitter hos den enskilde.
Torbjörn Odlöw förespråkar att man istället ska utgå från en social modell för funktionsnedsättning, där problemet ses i samspelet mellan den enskilde och samhället.
– I den modellen kan även samhället och dess organisation behöva förändras.
God man kan ersättas av ett nätverk av personer
Utövandet av ställföreträdarskapet har inte förändrats särskilt mycket sedan 1924 enligt Torbjörn Odlöw som vill se förändringar.
– Fokus ska inte vara på en bedömning av personens förmåga utan på vilket stöd personen behöver. Detta skiljer sig åt mellan alla, det beror på vilka beslut personen ställs inför för i sitt vardagliga liv och hur personen ska kunna delta i samhällslivet.
Torbjörn Odlöw berättar att det finns goda exempel i Kanada och Australien där ställföreträdarskapet är uppbyggt på ett annat sätt.
- Då skapas ett nätverk runt personer som behöver stöd i att fatta beslut. Nätverket har då en förordning från samhället.
Vilka kan ingå i ett sådant nätverk?
– Anhöriga, vänner och personer med en professionell bakgrund. Om man överför detta på LSS skulle en kontaktperson tillsammans med anhöriga och vänner till personen kunna vara ett stöd i beslutsfattandet och överta den roll en god man har idag.
Risker med en person som ställföreträdare
Dagens system med en ensam person som ställföreträdare är riskabelt, anser Torbjörn Odlöw.
– När en person fattar alla beslut är risken betydligt högre att någon missbrukar sin roll. Därför vore det bättre ett det skapas ett nätverk runt den enskilde.
Ett annat problem är att det idag inte finns någon begränsning i antal uppdrag en god man kan ha, vilket gör att en god man som har för många uppdrag inte har mycket tid för varje person, säger Torbjörn Odlöw.
– Det finns extrema fall med upp till 100 uppdrag, det blir mycket pengar om varje uppdrag ger ca 10- 12 000 i arvode per år. Problemet är att då blir den gode mannen bara en kamrer som sköter betalningar. Det blir omöjligt att skapa en sådan relation att den gode mannen kan sörja för personen genom att tex kan se om något inte stämmer i den utförda assistansen.
Gode män har för lätt att ta över beslutsfattandet
En god man ska alltid ha samtycke när den utför saker åt en person säger Torbjörn Odlöw. När det handlar om att betala räkningar, sköta matinköp osv anses det däremot tillhöra den dagliga hushållningen och då anses en god man ha så kallat presumerat samtycke.
– Det innebär att god man inte behöver få samtycke varje gång och kan ta över ekonomin och bara fråga när det handlar om större inköp eller att sälja tillgångar. Om personen dessutom omfattas av Lagen om verkan av avtal som slutits under påverkan av en psykisk störning behöver gode mannen inte inhämta personens mening då heller.
Vad får detta för konsekvenser?
– Det lämnar för stort utrymme för den gode mannen att ta över beslutsfattandet i den dagliga livsföringen.
Involvera den enskilde så mycket det går
Torbjörn Odlöw anser att det borde finnas krav i lagstiftningen att en ställföreträdare kontinuerligt involverar den enskilde i beslutsfattandet.
– Principen om minsta ingripande åtgärd borde gälla mer i utövandet av ställföreträdarskapet. Varje gång en god man ska utföra en rättshandling borde hen fråga sig tre frågor. Kan min huvudman själv utföra detta? Kan huvudmannen utföra detta med mitt stöd? Kan huvudmannen utveckla sina förmågor så att hen kan utföra den själv eller med mitt stöd?
Vissa saker kan tex tränas in menar du?
– Ja, fokus ska ligga på att ta tillvara den kapacitet som finns.
Det enkla valen i vardagen
Det finns många olika typer av människor som har god man, säger Torbjörn Odlöw. Det kan vara allt från unga vuxna med kognitiva funktionsnedsättningar till äldre med pågående demens.
– Om en person inte är medveten om var hen befinner sig kommer beslutfattandet ner på en annan nivå, tex vilken mat ska man äta och vilka kläder ska man ha på sig, säger Torbjörn Odlöw och berättar om ett forskningsprojekt av Mona Kihlgren där man involverade personer på äldreboenden mer i det dagliga livet.
– Istället för att sätta på en person kläder lade man fram några olika som personen kunde välja mellan. Sedan tolkade man vad personen ville ha på sig genom tex vad hen tittade på. Istället för färdiga portioner ställde man fram grytor så personen kunde ta mat själv. Det gick att visa att personerna mådde fysiskt bättre och att det ligger något positivt i att kunna kontrollera åtminstone något i sin vardag.
Ibland är det lämpligt att föräldern inte är god man
Det har varit en omdebatterad fråga om en anhörig som arbetar som personlig assistent till sitt barn samtidigt kan vara god man. Vissa anser att det blir för många roller som sammanblandas och att barnets självständighet blir lidande. Andra anser att det är nödvändigt eftersom en förälder ofta är den ende som kan kommunicera med sitt barn.
Vad anser du är lämpligt här?
– Allt beror på hur den enskildes behov av stöd ser ut. Om det är en person som tex har en lättare kognitiv funktionsnedsättning och kan kommunicera med andra kan det var till fördel att en god man inte är anhörig eller assistent.
Torbjörn Odlöw hänvisar till studier av Lottie Giertz som pekar på problemet när en förälder blir god man efter att personen är myndig. Då riskerar vårdnadshavarrollen förlängas upp i vuxen ålder.
– Då kan man inte utveckla sin föräldrarelation som vuxen som andra människor. Den naturliga brytningen mellan barn och föräldern sker inte.
Ibland är föräldern den mest lämpliga…
Det kan också vara så, fortsätter Torbjörn Odlöw, att personen har många olika funktionsnedsättningar som gör det svårt att kommunicera.
– Då kan föräldern vara den som är bäst på att förstå vad personen vill. Då kan det vara solklart att föräldern ska vara god man.
Det gäller att bedöma var gränsen ska gå?
– Ja, man måste se vad personen har för stödbehov. Jag tillfrågades av en överförmyndarförvaltning som var på väg att överklaga en begäran av en förälder som var assistent och som ville bli god man för sitt barn. Barnet kommunicerade med ickeverbal kommunikation. Det var en person som i princip bara kommunicerade med sin förälder, och ansåg att det inte vore bra med en utomstående god man. Det skulle kunna skapa en konflikt och den gode mannen måste ändå kommunicera via föräldern.
En annan fördel med en förälder som god man är enligt Torbjörn Odlöw att anhöriga ofta har bäst koll på vad personen behöver och vilken hjälp den kan få.
– Enligt Lottie Giertz har föräldraställföreträdare oftare bättre kunskaper än utomstående eftersom ofta kämpat hela uppväxten för att personen ska få det hen har rätt till från samhället.
God man har ett ansvar om assistenter tar över besluten
Det finns enligt Torbjörn Odlöw risker att assistansanvändare som behöver stöd i att ta beslut domineras av någon, det kan vara assistenter, vänner eller anhöriga. Det kan ske om en assistentgrupp tar över besluten vad en assistansanvändare ska göra på dagarna och att det istället är assistenternas intressen som styr.
– Då har gode mannen ett ansvar att agera, den enskildes behov och vilja ska vara huvudfokus.
Men om en assistansanvändare säger sig vilja göra det assistenterna föreslår?
– Jag kan tänka mig att om man har samma assistenter under en längre tid skapas det en relation som kan liknas vid en vänrelation. Då kan det finnas en vilja att göra saker tillsammans, men det ska alltid utgå från att den enskilde vill det och inte förmås göra det.
Hur bör en god man agera om det verkar som att anhöriga dominerar?
– Det beror på den enskilde, vad hen kan tänkas behöva eller vilken vilja hen kommunicerar. Det behöver inte vara fel att någon gör vad föräldrarna vill, jag gör själv vad mina föräldrar säger ibland om de ber mig om det, säger Torbjörn Odlöw.