IfA och STIL bemöter Sveriges Kommuner och Landsting
Sophie Karlsson, verksamhetsansvarig IfA
Att assistansberättigade inte skulle kunna ha husdjur eller resa på semester utomlands vore totalt orimligt. IfA och STIL bemöter nu SKL:s krav på mer gränser för personlig assistans och dess kostnader.
Ellinor Englund, jurist på Sveriges kommuner och landsting (SKL) intervjuades nyligen på Assistanskoll. Nu svarar Jonas Franksson från STIL, Stiftarna av Independent living i Sverige, och Sophie Karlsson, verksamhetsansvarig på IfA, Intressegruppen för assistansberättigade.
Ska assistansanvändare inte få ha husdjur?
Ellinor Englund ifrågasätter i intervjun att det ingår i assistans att ta hand om husdjur som hund eller katt. Sophie Karlsson på IfA säger att det är mycket vanligt att människor har hund, katt eller annat husdjur, varför skulle det förvägras assistansanvändare frågar hon.
– Om personen väljer att ha husdjur och behöver assistans för att kunna sköta omvårdnaden så ingår det i assistentens arbetsuppgifter att assistera i situationen.
Jonas Franksson på STIL menar att det finns en syn hos vissa att assistenter inte ska vara barnskötare eller djurskötare. Men perspektivet måste vara att det är assistenten som gör det möjligt för den assistansberättigade att utföra saker.
– Att jag ger mat till marsvinet eller hämtar barnet på dagis med hjälp av en assistent är grunden i assistans. SKLs resonemang går ut på att kringskära vad du kan göra som människa, det blir som att förflyttas till en 50–talskontext. Det är oerhört jobbigt att vi hela tiden ska behöva försvara sådana grundläggande saker.
Ska man kunna vara assistansanvändare och förälder?
Ellinor Englund, jurist på SKL, sade i intervjun att kommunerna måste få ha riktlinjer för personlig assistans och att de finns lagstöd för en kommun att hävda att tex omvårdnad av barn som huvudregel inte är en syssla för assistenten. Jonas Franksson på STIL svarar att detta ytterst handlar om rätten att vara en medborgare.
– Det här är ytterligare ett bevis på att kommunerna inte klarar att hantera en rättighetslagstiftning. Att SKL inte ser problemet här gör att det inte fungerar. Vi kan inte ha ett system där 290 olika kommuner har olika riktlinjer och att du kan vara förälder till ditt barn i en kommun medan det ifrågasätts i en annan kommun.
Ellinor Englund säger att förarbetena till LSS-lagen ger stöd för SKL:s uppfattning…
– När det gäller omvårdnad av barn stämmer det, men det har samtidigt uppstått en praxis under åren där det blivit möjligt att vara förälder tack vare assistansen. Många har skaffat barn och räknat med att få stöd som gör det möjligt vara förälder. Det står även i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning att det finns en rätt att vara förälder.
Då säger Ellinor Englund att Socialtjänsten ska gå in med insatser till barnet…
– Ja, men det blir krångligt och dyrt med dubbla insatser och personer. Det finns ett system i Norge med olika assistansstöd för hem och arbete, vilket ger stora logistiska problem. Det är mycket lättare om stödet ges av samma person, säger Jonas Franksson.
Jonas Franksson, STIL
Skillnad mellan ”goda levnadsvillkor” och ”skälig levnadsnivå” ?
Ellinor Englund sade även i intervjun att det inte behöver vara någon skillnad i insatser från LSS och Socialtjänstlagen(SoL) och att begreppen goda levnadsvillkor i LSS och skälig levnadsnivå i SoL inte kan jämföras och därför inte behöver ge olika kvalitet. Sophie Karlsson säger att Ellinor Englund har fel.
– Skälig levnadsnivå utgör en lägsta gräns för alla samhällsmedborgare i Sverige. För personer med omfattande funktionsnedsättningar ligger den politiska ambitionen högre. LSS har målsättningen att insatserna ska möjliggöra full delaktighet och jämlikhet, vilket är begrepp som överstiger skälig levnadsnivå. Personer med assistansbehov ska ha möjlighet att leva gott och inte bara överleva.
Jonas Franksson menar att det istället är SoL som behöver förändras. Nivån borde höjas för de människor som lever med insatser som ger skälig levnadsnivå.
– Alla ska leva med goda levnadsvillkor. Det som oroar mig här är om SKL istället vill sänka LSS. Jag skulle gärna ha en dialog med SKL här om hur man ska kunna stärka SoL.
Ska assistans utomlands begränsas?
Ellinor Englund sade också att det behövs riktlinjer för var man kan ha assistans under sin semester. Hon ser ett problem i att kommunerna kan bli tvungna att skicka ut assistenter om en assistansberättigad är på semester utomlands, eftersom de har basansvar. Sophie Karlsson svarar att kommunen kan ha riktlinjer om semester, men inte om var man kan ha assistans.
– Personlig assistans utförs där den assistansberättigade befinner sig. Den assistansberättigade väljer var man vill åka på semester, det är inte upp till kommunen att begränsa. Möjligtvis kan man tänka sig att de personliga assistenternas arbetsgivare sätter upp gränser för de personliga assistenterna om arbetet t ex skulle innebära stora risker eller dylikt.
Jonas Franksson säger att han aldrig har hört talas om det här problemet.
– Om detta tas upp då förutsätter att det finns som ett problem i verkligheten. Jag misstänker att detta kommer upp för att kunna ifrågasätta vad vi kan göra och inte göra. Alla har semesterrätt i Sverige, och rätt att åka utomlands. Jag tycker sättet att ta upp detta är mycket obehagligt.
Kammarrätten i Göteborg har sagt nej till lägre timbelopp
Ellinor Englund säger i intervjun sade att kommunerna inte är bundna att betala ut det statliga schablonbeloppet när de beviljar personlig assistans utan istället kan ersätta sk faktiska kostnader, vilket kan vara ett lägre belopp. Detta anser Sophie Karlsson inte stämmer utan hänvisar till att Kammarrätten i Göteborg i domen 2405-2408-15 sagt att skäliga kostnader motsvarar det statliga schablonbeloppet för personlig assistans.
– Kammarrätten anser att det faktiska beloppet är det belopp som assistansanordnaren fakturerat vilket är det statliga schablonbeloppet.
Även Jonas Franksson anser här att staten satt en nivå i schablonbeloppet som är tänkt att ge goda levnadsvillkor.
– SKL visar hela tiden att man inte är uppgiften mogen att hantera en rättighetslagstiftning.
Tidsbegränsning av assistansbeslut
Ellinor Englund kritiserar Socialstyrelsen för sin kritik mot att kommuner tidsbegränsar beslut, Då borde de även kritisera Försäkringskassan menar hon. Jonas Franksson är mycket kritisk till att kommunerna tidsbegränsar assistansbeslut men håller med om att även Försäkringskassan borde kritiseras.
– Kassans tvåårsomprövningar var tidigare en sorts uppföljningar där man kollade hur assistansen fungerar. Från 2009 har man istället omprövat besluten efter nya domar i HFD, vilket gett en enorm press på assistansanvändarna. Här har även Susanne Billum som var med och ändrade praxis i den avgörande domen från 2009 om grundläggande behov sagt att det första beslutet borde gälla.
Sophie Karlsson säger att det är en stor skillnad att Försäkringskassans beslut inte upphör efter två år, när uppföljning (tvåårsomprövning) sker.
– Det kan däremot kommunens beslut göra. Min erfarenhet är också att kommunernas beslut är mindre pålitliga. LSS vilar på tanken om att man ska kunna förlita sig på att den insats man beviljats inte plötsligt ska upphöra eller förändras eftersom den funktionsnedsättning och hjälpbehov man har är varaktigt. Att då sätta i system att fatta tidsbegränsade beslut går mot lagstiftningen och är inte bra för samhället och medborgarna.
Gränser och naivitet
Ellinor Englund talar ofta i intervjun om att det måste finnas gränser i personlig assistans. Hon anser att det finns en naivitet om att det inte finns gränser för vad assistans innebär och får kosta. Sophie Karlsson anser att gränsen ska vara när assistansbehovet är tillgodosett och full delaktighet uppnåtts.
– Ellinor Englund tycks mena att många ställer orimliga krav på vad personlig assistans ska uppnå och att människor begär gränslösa insatser. Det är inte min åsikt. Jag anser att det är ytterst sällan som någon begär personlig assistans för helt orimliga saker. Personlig assistans handlar trots allt om att kunna leva ett helt vanligt liv, kunna gå på toaletten när man behöver, att klä sig som man vill, att äta vad man vill och när man vill, att umgås med vänner, skaffa familj och arbete och åka på semester ibland. Det är inget naivt med det. Det handlar om att ha lika rättigheter.
Jonas Franksson säger att det alltid kommer att sättas gränser för vad samhället kan ge, därför behövs det grundläggande kriterier om vad varje människa har rätt till.
– Därför driver vi frågan om att ha ett medborgargolv med grundläggande rättigheter. Jag vill tex ha rätt att kunna fortsätta arbeta med det jag är anställd som och kunna handla på Konsum själv. Det här är de flesta politiker överens om men det kommer hela tiden upp via SKL eller allmänna ombudet för Socialförsäkringen att det och det inte ska ingå. Det är så tråkigt att hela tiden behöva försvara sig och sitt liv på den här nivån.
Alla vill se mer ansvar för staten
Ellinor Englund vill förstatliga hela LSS och ser det som en lösning på många problem. Detta är något som alla kan hålla med om. Sophie Karlsson säger att ett statligt huvudmannaskap är förutsättningen för att den personliga assistansen ska fungera.
– IfA anser däremot att kommunerna har ansvar för alla sina medborgare, det inkluderar assistansberättigade, och kommunen ska därför ha del i ansvaret för personlig assistans.
Jonas Franksson säger att om rättighetslagstiftningen ska fungera kan det inte finnas en nära koppling mellan beslut och budget i kommunerna.
– Det bästa vore om alla bedömningar görs av staten. Sedan kan finansieringen delas mellan stat och kommun så att kommunen betalar de 20 första timmarna eller mer.
Vill att kommunerna finns med och tar ansvar
Sophie Karlsson önskar att SKL stod upp för rättigheterna i LSS och att de arbetade för att kommunerna ska uppfylla sina skyldigheter så att assistansberättigade kan få sina behov tillgodosedda.
– Kommunernas är en viktig del i lösningen för att människor ska slippa rädslan att bli utan insatser.
Vad anser du om SKL:s syn på personlig assistans?
– Om SKL anser att assistansen ska begränsas på det sätt som Ellinor Englund framför anser jag att SKL inte står upp för de rättigheter som LSS stipulerar och att de har ett förlegat synsätt. De är välkomna att uppgradera sitt synsätt på
rättigheter för människor med behov av personlig assistans.
Jonas Franksson säger att detta beror lite på vem i SKL som uttalar sig.
– Det ligger väl lite i deras själ med det kommunala självstyret. Det som är problematiskt är den negativa inställning som kommer fram i intervjun med Ellinor Englund. Det vore skönt om vi kunde slå fast hur fantastisk reformen är istället för att, som på 80–talet, tvingas försvara oss om att kunna vara föräldrar till våra barn.