Thomas Hammarberg, fd människorättskommissionär – ”Läckta LSS-utredningen återspeglade inte andan i FN-konventionen”

Thomas HammarbergDen FN-kommitté som övervakar rättigheter för personer med funktionsnedsättning har i en text ingående beskrivit hur personlig assistans bör vara utformad. Thomas Hammarberg anser att texten bör påverka lagstiftningen i länder som ratificerat FN-konventionen.

I oktober 2017 släppte FN:s Committee on the Rights of Persons with Disabilities en General Comment till Artikel 19 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (CRPD)

I General Comment till Artikel 19: Living independently and being included in the community , sid 5, (under denna artikel finns den engelska texten som handlar om personlig assistans) sägs det tex att

  • Personlig assistans ska vara ett verktyg för independent Living.
  • Assistansanvändaren ska styra över hur medlen används och hur assistansen utförs.
  • Användaren ska själv kunna välja en utförare eller anställa sina assistenter.
  • Användaren ska kunna rekrytera, träna och styra sina assistenter.
  • Assistenter ska inte delas med andra utan assistansanvändarens tillåtelse.

Oberoende liv en hörnsten

Artikel 19 i FN-konventionen är principiell och slår fast att det finns en rätt till personlig assistans vid verkliga behov, säger Thomas Hammarberg, fd människorättskommissarie i Europarådet. I General Comment till Artikel 19 beskrivs det nu mer ingående vad personlig assistans borde vara.
– Det sägs tex att det är den person som behöver assistans som har rätten att rekrytera, träna och styra den stödjande personen.
Texten verkar präglad av Independent Living rörelsen?
– Kommittén menar med rätta att möjligheten till ett oberoende liv är en hörnsten i konventionen.

FN:s kommentar ska ses som ett expertråd till länderna

General Comment till Artikel 19 är skriven av den kommitté som tillsatts för att övervaka genomförandet av FN-konventionen i de länder som ratificerat den berättar Thomas Hammarberg.
För varje FN–konvention om mänskliga rättigheter finns en sådan kommitté vars ledamöter väljs vid ett möte där de stater som ratificerat får rösta.
Vilken status har den jämfört med FN–konventionen och tilläggsprotokollet?
Kommentaren är inte juridiskt bindande men är ändå viktig. Den utgör kommitténs tolkning av en artikel och speglar hur kommittén tänker när den prövar regeringarnas åtgärder.
Vilken status har den sett till nationell lagstiftning?
Den är som sagt inte bindande, utan tänkt som ett expertråd till beslutsfattare i länderna. Meningen är att konventionens artiklar i någon form, direkt eller inbakad i annan lagstiftning, ska återspeglas i lag.

Nedskärningar av stöd strider mot Artikel 19

Förutom att beskriva personlig assistans betonar General Comment om Artikel 19 flera viktiga principer säger enligt Thomas Hammarberg, tex att nedskärningar av stöd till funktionshindrade strider mot Artikel 19.
Om sådana är absolut nödvändiga i något sammanhang så måste detta särskilt motiveras, vara tillfälliga och aldrig diskriminerande. En annan princip är att placering på institution inte ska förekomma.

Kommittén har kritiserat Sverige

Den nuvarande människorättskommissionären i Europarådet, Nils Muiznieks, säger att Sverige har en oroande trend med re-institutionalisering pga minskad statligt finansierad personlig assistans. Thomas Hammarberg är mycket kritisk till att det blivit allt svårare att få personlig assistans pga förändrad rättspraxis.
Det är inte alls bra, hela syftet med konventionen är att funktionsrätten ska stärkas. Att ratificera och sedan försämra för en grupp strider mot konventionen. När Sverige första gången granskades av FN-kommittén tog denna upp detta. Den krävde "att konventionsstaten säkerställer att program för personlig assistans ges tillräckligt och rättvist stöd för att säkerställa att en person kan leva ett självständigt liv i samhället". Detta begärde kommittén av Sverige för fyra år sedan.

Läckta LSS-utredningen återspeglar inte andan i FN-konventionen

I ett läckt förslag från LSS–utredningen sägs det att personlig assistans inte ska ges till barn under 12 år, äldre över 80 år och för personer som idag får personlig assistans via det så kallade femte grundläggande behovet. Utredningen lutar åt att kommunerna blir huvudman för personlig assistans. Det föreslås även en schablon för antalet timmar som beviljas för andra personliga behov som dagligt liv i hemmet, inköp, träning och fritidsaktiviteter. Det som läckts har förståeligt nog väckt kritik, säger Thomas Hammarberg.
– Fyrkantiga åldersgränser är en av de punkter som diskuterats. Utredaren har sagt att vad som läckte bara var försöksballonger. Men detta var inte ett seriöst sätt att diskutera med intressenter. Men ett fel ligger också i själva uppdraget som varit så inriktat på att skära ned kostnaderna. Det är sannerligen dags för en komplettering av det uppdraget och konsultera funktionsrättsrörelsen på allvar.
Hur ser du på de läckta förslagen sett till att Sverige ratificerat CRPD?
– Det beror på utgången. Det som läckte ut återspeglar inte andan i konventionen, säger Thomas Hammarberg.

Thomas Hammarberg intervjuades av Kenneth Westberg 2018-04-20

Vidare läsning

General Comment on article 19: Living independently and being included in the community, följande står på sid 5 om personlig assistans:

Personal assistance refers to person-directed/“user”-led human support available to a person with disability and is a tool for independent living. Although modes of personal assistance may vary, there are certain elements which distinguish it from other types of personal assistance, namely:

(i) Funding for personal assistance must be provided on the basis of personalized criteria and take into account human rights standards for decent employment. The funding is to be controlled by and allocated to the person with disability with the purpose of paying for any assistance required. It is based on an individual needs assessment and upon the individual life circumstances. Individualized services must not result in a reduced budget and/or higher personal payment;

(ii) The service must be controlled by the person with disability, meaning that he or she can either contract the service from a variety of providers or act as an employer. Persons with disabilities have the option to custom design their own service, i.e., design the service and decide by whom, how, when, where and in what way the service is delivered and to instruct and direct service providers;

(iii) Personal assistance is a one-to-one relationship. Personal assistants must be recruited, trained and supervised by the person granted personal assistance. Personal assistants should not be “shared” without the full and free consent of the person granted personal assistance. Sharing of personal assistants will potentially limit and hinder the self-determined and spontaneous participation in the community;

(iv) Self-management of service delivery. Persons with disabilities who require personal assistance can freely choose their degree of personal control over service delivery according to their life circumstances and preferences. Even if the responsibilities of “the employer” are contracted out, the person with disability always remains at the centre of the decisions concerning the assistance, the one to whom any inquiries must be directed and whose individual preferences must be respected. The control of personal assistance can be exercised through supported decision-making.


Skicka sidan till: