David Eberhard, psykiater och författare – ”Stöd som personlig assistans är ett grundläggande mått på civilisationens storhet”

David EberhardDagens hårda assistansbedömningar är mycket olyckliga och grundas bland annat i konflikträdsla och cynism, menar David Eberhard. Personlig assistans bör tvärtom beviljas till fler grupper och till personer över 65 år. Samtidigt behövs det en hård kontroll menar han.
– Vi ska vara generösa men hålla en stenhård koll på att ingen luras.

Det är mycket olyckligt att domar i Högsta Förvaltningsdomstolen och hårdare tillämpning på Försäkringskassan gjort det allt svårare att få personlig assistans. En civilisation är så bra som hur den tar hand om de medborgare som behöver mest stöd menar David Eberhard.
– Syftet med en stat är att hjälpa om de som behöver mest stöd och som inte har sig själva att skylla för sin situation. Man kan inte säga till en person med en stor funktionsnedsättning att du borde skärpa till dig och tex jobba mer.
Assistans kan väl också göra det möjligt att arbeta?
– Naturligtvis, när det är möjligt.
Borde personlig assistans kunna ges till fler grupper av funktionshindrade och även till personer över 65 år?
– Ja det tycker jag, för de som har behov av det.

Försäkringskassans tolkning ofta helt orimlig

Enligt de senaste siffrorna får 8 av 10 som söker assistansersättning nu avslag och antalet som har assistansersättning har minskat från drygt 16 000 år 2015 till 14 300 idag. Detta är möjligt eftersom det är en grupp som inte alltid står på sig, då går det att skära, menar David Eberhard.
– Alla som söker kanske inte ska få det men jag har själv varit engagerad i ärenden där personen ifråga tex sades kunna duscha när det var helt uppenbart att det inte gick. Tolkningen från Försäkringskassan av vad folk kan utföra är ofta helt orimlig, detta måste vara en orsak till dagens situation.
David Eberhard har haft patienter där han som psykiater sett det som helt orimligt att de nekats assistans.
– Groteska exempel där personer nekas personlig assistans när de sitter i sin egen avföring när hemtjänsten kommer.

Oerhört olyckligt att man skär ner på personlig assistans

Samhället ska främst lägga sina resurser på sjukvård, skola, omsorg och andra grundläggande saker som ger människor möjligheter som de annars inte skulle haft, menar David Eberhard. Om något händer ens mamma eller barn ska stöd som personlig assistans finnas där.
– Stöd som personlig assistans är ett grundläggande mått på civilisationens storhet. Det är oerhört olyckligt att man börjar skära här när det finns så mycket annat man kan skära i. Jag kan räkna upp 20 saker som det inte är nödvändigt att bekosta. Jag säger inte att vi ska, men vi skulle kunna lägga ner Folkhälsomyndigheten, alla kamelcenter i Göteborg, Livsmedelsverket, alla utsmyckningar i rondeller.
Vi kan däremot inte ta bort personlig assistans eller sjukskrivning för den som verkligen är sjuk.

Kritisk mot för stort omhändertagande

David Eberhard är samtidigt mycket kritisk till ett för stort omhändertagande eftersom han anser att det ofta inte hjälper människor, och tar sjukskrivningar för utbrändhet som ett exempel.
– Vid utbrändhet är heltidssjukskrivning ofta kontraproduktivt eftersom det försvårar för en person att komma tillbaka till arbetslivet.

Alternativet ofta stöd från konkursmässiga kommuner

David Eberhard säger att vi borde sätta oss ner och fundera över vad vi behöver i vårt samhälle och överhuvudtaget i en civilisation.
– Då kan man inte ställa för hårda krav för att få stöd som personlig assistans. Vi ska däremot kontrollera så det inte överutnyttjas av lurendrejare. Men idag är man för rigid, som tex med denna 20 timmarsgräns där alternativet ofta är stöd från konkursmässiga kommuner.
Handlar det bara om pengar menar du?
– Ja, i kombination med en diskrepans där personer behandlas olika, beroende på handläggare. En handläggare kanske tänker att nu ska jag sätta ner foten här, medan en annan är överempatisk. Inom assistans är dock min erfarenhet att det nästan alltid är för rigida bedömningar.
David Eberhard har dock sett enskilda fall med personer som på ganska vaga psykiatriska skäl fått personlig assistans där han inte kunnat förstå varför.
– Det är samma fenomen som när man har möte med socialtjänsten angående en person där det alltid finns över 20 personal av olika slag i rummet. Man förstår inte varför när nästa person som mår ännu sämre inte har någon med sig.

Konflikträdsla leder till stenhårda riktlinjer

David Eberhard har i en artikel sagt att de alltför hårda bedömningarna handlar om en konflikträdsla där alla dras över en kam, och istället för att ta tag i de problem med fusk och kriminalitet som finns.
– Ja är du konflikträdd, och klarar inte att värdera utifrån lösare riktlinjer, då blir effekten att du istället sätter upp riktlinjer som är nästintill omöjliga att följa. Det blir lättare för en konflikträdd person att säga ”jag följer bara riktlinjerna”.
Du skrev också att det finns en tendens att behandla alla lika illa…
– Ja, jag tror det beror på en svårighet att sätta gränser kombinerat med konflikträdsla. Om man ”drar alla över en kam” så behöver man inte ta ställning och alltså inte ta någon konflikt.

Cynism har spridit sig i systemet

På nittiotalet beviljades 8 av 10 som sökte assistansersättning, medan situationen idag är motsatt. Jag frågar David Eberhard om detta kan ha att göra med en förändrad mentalitet eller tidsanda i samhället.
– Om 8 av 10 beviljades i början kanske det var något för lätt och isåfall kan detta delvis vara en motreaktion.
David Eberhard tror dock mer på att en cynism spridit sig inom systemet.
– De flesta handläggare kan med lite anekdotisk bevisföring säga att den där jäveln lurade mig vilket kan göra handläggaren cynisk. I sådana här verksamheter får man inte glömma att även om jag blivit lurad av en psykopat är inte alla psykopater. Effekten blir då att en tidigare mjuk hållning leder till en alldeles för stram hållning. Idag har hållningen blivit så orimlig att den inte går ihop med ett civiliserat samhälle.

”Trust but verify”

Generösa bedömningar kräver dock en hård kontroll för att systemet ska få legitimitet, menar David Eberhard.
– Ronald Reagan sade ”Trust but verify” vilket är en kontradiktion eftersom man inte kontrollerar någon man litar på. Men om man ska ha en generös hållning i bedömningarna är det viktigt att ha en ordentlig kontroll. Vi ska vara generösa men hålla en stenhård koll på att ingen luras. Det är en framgångsfaktor i att vara tydlig och rak, och säga ”vi tror du behöver detta men kommer att kolla att det stämmer”.
Hur ska man kontrollera det då?
– Det kan variera men man kan tex göra hembesök. Det blir lite angivarsamhälle men man ska vara tydlig från början med att detta är något du får och då får du räkna med kontroll. Nu skickar man folk som kollar om det röks på uteserveringar, ta de och kolla detta istället. Nu raljerar jag kanske lite men min poäng är att det finns viktiga saker staten ska göra och samtidigt se till att man inte blir lurad.

Psykiskt sjuka har hamnat helt utanför systemet

Assistans borde istället utökas till fler grupper, säger David Eberhard. Är det någon grupp som borde vara berättigad till personlig assistans så är det de med kronisk schizofrenisjukdom, menar han.
– Om samma symptom finns sedan du föds så ingår du i LSS, men om samma symptom debuterar när du 18–19 år i en psykossjukdom eller i en traumatisk hjärnskada i vuxen ålder omfattas du inte, det är helt orimligt.
Assistans beviljas ju idag främst för praktisk hjälp där du inte kan äta själv, klä på dig eller tvätta dig…
– Ja i en schizofrenisjukdom kan man klä på sig och duscha men man gör det inte. Jag hade en kille som fick en balk i huvudet och som innan var fungerande och sedan inte kunde göra något utan stöd och påputtning. De sade att han var deprimerad och han fick ingen assistans och knappt en sjukskrivning.

Sekundärvinst mot ensamhet

David Eberhard har även sett en sekundärvinst av personlig assistans när det gäller ensamhet, särskilt för personer med psykisk sjukdom.
– Ensamhet är mentalt destruktivt för hela samhället. En assistent blir ofta en sorts vän, där alternativet kan vara att människor sitter ensamma i sina lägenheter och inte kan göra ett skit, inte träffar en käft, säger David Eberhard.

David Eberhard intervjuades av Kenneth Westberg 2019–08–24

Skicka sidan till: