Lo Holmberg, assistansanvändare - "Ibland kan jag låta assistenterna ta över"
Lo Holmberg tycker inte att det fungerar med anhöriga som assistenter och hon beskriver det som en kamp i vardagen för att assistansen ska skapa det liv hon vill ha. Hon menar att det är centralt att inte låta sina känslor gå ut över assistenterna men gränserna kan variera från assistent till assistent.
Viktigt att aldrig vänta med att säga hur man vill ha det
Lo Holmberg är 27 år, bor i en lägenhet i Solna och har haft assistans dygnet runt i sex år, hon har fem assistenter och några vikarier. Hon säger att hon ofta upplevt att hon blir dominerad av assistenter i vardagen när detror sig veta hennes vanor, och inte lyssnar på vad hon säger.
- Det kan vara att assistenten säger att schemat omöjligtvis kan ändras fast det ska kunna gå, att de tror sig veta vad jag vill äta, hur stora bitar maten ska skäras i eller hur mycket papper som ska ligga framme. Jag behöver vara hård emellanåt om det ska fungera.
Det låter lite som en kamp?
- Ibland, ibland inte, alla assistenter har olika personligheter, en del gör som jag vill på ett naturligt sätt. Med andra blir det lite kamp, men det är jobbigt att vara hård, så ibland struntar jag i det.
Tar assistenterna över då?
- Ja, ibland kan jag låta någon göra det. Vissa gränser håller jag däremot alltid på, jag hade en tjej som vägrade städa i lägenheten, hon fick inte fortsätta arbeta.
Hur gör du för att din vilja ska prägla assistansen?
- Som arbetsledare talar jag regelbundet med assistenterna, då är det enklast en och en, annars hamnar jag lätt i underläge.
Bland det viktigaste är att inte vänta med att ställa krav, säger Lo Holmberg.
- Det måste vara tydliga regler om vem som bestämmer. Det går inte att förvänta sig att folk gör som man vill, en viktig tanke att ha med sig är att assistenterna inte kan läsa ens tankar.
Hamnar i beroendeställning om föräldrarna är assistenter
Det går att bli kompis med assistenterna om båda vet var gränsen går säger Lo Holmberg. Gränsen kan dock vara olika för olika personer.
- Kompisskapet får däremot aldrig ta över. Det är ok att umgås utanför arbetstiden och göra något, men jag ser helst att vi inte umgås med varandras vänner.
Hur ser du på att ha föräldrar som assistenter?
- Jag har prövat det och för mig blir det helt fel att, då hamnar jag i beroendeställning. De vill att jag ska göra det som de tycker är bäst för mig. De har egen bild av mig som jag fastnar i.
Kan det bero på relationen till föräldrarna?
- Ja det tror jag, det beror nog på hur relationen ser ut i övrigt.
Bland det svåraste är att inte låta sina känslor gå ut över assistenten
Även assistenter kan bli dominerade av en assistansanvändare säger Lo Holmberg och berättar om en av sina egna assistenter som samtidigt vara assistent hos en annan assistansanvändare.
- Hon blev utskälld och styrd av sin brukare och blev till slut helt handlingsförlamad.
Det måste vara ett ömsesidigt förtroende mellan assistansanvändaren och assistenterna säger hon.
- Båda parter måste vara trygga med varandra annars fungerar det inte. Jag kan exempelvis inte låta mina negativa känslor gå ut över assistenter som inte kan hantera det, det är bland det svåraste i personlig assistans.
Hur hanterar du det?
- Det gäller att veta var gränserna går för olika assistenter. Jag kan tala med olika assistenter om olika saker, en del kan jag gråta med om jag mår dåligt, men det går inte med andra. Det liknar lite att leva tillsammans med någon, med skillnaden att det gäller att bygga upp en arbetsrelation där jag är den som bestämmer.
Anser du att assistansanvändare behöver träning/utbildning i att vara arbetsledare för sina assistenter?
- Både ja och nej, jag tycker att både assistansanvändare och assistenter skulle bli bättre av en träning/utbildning av andra assistansanvändare i hur det är att leva med assistans, säger Lo Holmberg.