Hanna Kauppi, KFS - "Anhörigberedskap ger förutsättningar för ett privatliv"
I KFS kollektivavtal har anhöriga samma villkor som andra assistenter, med undantag från anhörigberedskap. Undantaget innebär att assistenter som lever i hushållsgemenskap med den assistansberättigade utöver ordinarie arbetstid kan ha anhörigberedskap på högst 48 timmar per 4-veckorsperiod eller 50 timmar per kalendermånad.
Anhörigberedskap möjliggör privatliv
Enligt Försäkringskassans enkät Statlig assistans 2011 där 63 % av alla assistansberättigade svarade, sade sig 20 procent ha enbart anhöriga som assistenter och 63,5 procent anhöriga ibland. KFS(Kommunala Företagens Samorganisation) har 32 assistansföretag som medlemmar med 4200 assistenter. Enligt Hanna Kauppi, Ordförande i branschrådet för personlig assistans i KFS, är grundinställningen att anhöriga ska ha samma anställningsvillkor som andra personliga assistenter. Undantaget med anhörigberedskap anser hon dock möjliggör bland annat ett större privatliv.
- Anhörigberedskapen påverkar inte den sammanlagda arbetstiden. Våra medlemmar, som i flera fall har ägare med egna erfarenheter och barn med funktionsnedsättning, ser detta som något som möjliggör färre assistenter i hemmet och att i större utsträckning kunna använda de externa assistenterna för den vakna och mer aktiva tiden.
Vill inte ha andra skillnader
Anhörigberedskap kan vara högst 50 timmar/månad och ersätts med jourersättning. Går den anhörige in och arbetar under beredskapen ingår tiden i den ordinarie arbetstiden vilket är 40 tim/vecka i genomsnitt under en fyramånadersperiod. Den sammanlagda arbetstiden under varje period om sju dagar får uppgå till högst 48 h i genomsnitt under en 7-dagarsperiod under en begränsningsperiod av max 6 månader. Innan assistansen infördes 1994 arbetade anhöriga i stor utsträckning utan ersättning enligt Hanna Kauppi och hon vill därför inte ha skrivningar som utökar ordinarie arbetstid för anhöriga och möjliggör beordrat arbete till lägre ersättning.
- Anhöriga ska ha samma skyldigheter och villkor som övriga assistenter. Annars avtar incitamenten för anordnarna att hitta bra vikarielösningar. Det är lätt att se både att anhörigas kärlek och välvilja kan komma att utnyttjas och att assistansberättigade kan hamna i beroendeställning. Inte minst gäller det vuxna med funktionsnedsättning och deras anhöriga. Assistanslagstiftningen kom till för att skapa oberoende - inte beroende.
Kan det finnas någon risk i att anhörigberedskap påverkar synen på anhöriga som assistenter?
- Jag hoppas inte det. Anhörigberedskapen borde inte påverka synen på anhöriga under förutsättning att den tillämpas så som det är tänkt.
Ställer sig frågande till PAN-avtalet
PAN (personlig assistent och anhörigvårdare) - avtalet med särskilda villkor för anhörigvårdare och assistenter som väljs av den assistansberättigade har funnits i kommunerna sedan 1994. I PAN gäller inte arbetstidslagen för anhörigvårdare, de har ingen angiven lägstalön och de får OB, Jour och beredskapsersättning inbakat i timlönen.
- KFS ställer sig frågande både till grunden för och syftet med den stora åtskillnad man gör mellan anhöriga och externa personliga assistenter. Arbetstids- och ersättningsregleringar är ytterst en fråga om kvalitet och långsiktig hållbarhet. Det handlar om arbetstagares hälsa, om arbetsgivares och anordnares ansvar för kvalitet i utförande, om assistansberättigades oberoende och trygghet och om respekt för yrket och branschen.
Vad anser du om att ATL inte längre gäller för anhörigassistenter som lever i hushållsgemenskap med den assistansberättigade i Vårdföretagarnas avtal?
- Jag tycker att av tidigare nämnda skäl principiellt att det ska vara lika anställningsvillkor för alla personliga assistenter. Det vore också bättre med lika avtalsvillkor ur konkurrenshänsyn, säger Hanna Kauppi.