Anhöriga får ta över när stödet dras in enligt ekonomhistorikern Mattias Näsman på Umeå Universitet. I rapporten Konsekvenser av indragen Assistansersättning hävdar han att regeringen sedan 2015 arbetar för att sänka kostnaderna för personlig assistans.
Rapporten är skriven för föreningen STIL och syftet att utreda hur samhällets stöd till människor med funktionshinder förändrats sedan 1994, vad motiven till dessa förändringar varit samt att studera hur kostnader flödar från staten till kommunen och familjen. I Almedalen rapporterade Assistanskoll från ett seminarium där Mattias Näsman deltog.
Slutsatser i rapporten
En strävan att kontrollera kostnaderna för assistansersättning har under 2015 ersatts av en strävan att minska kostnaderna.
Anhöriga får ta över ansvar när assistansersättning minskas och kommunerna inte beviljar lika mycket stöd.
Trots att LSS är en rättighetslag, betraktas den som en ramlag där både Försäkringskassan och kommunerna kan ändra bedömningarna trots att lagstiftningen inte förändrats.
Det har skett en medikalisering av behoven där medicinska definitioner av funktionsförmågan avgör istället för individens egen uppskattning av sina behov.
Rapporten föreslår följande
Gör staten till ensam huvudman för personlig assistans, för att få likvärdiga bedömningar.
Uppskattningarna av fusk och överutnyttjande måste bygga på vetenskapliga antaganden.
Sänkta ambitioner med tex hårdare bedömningar av personlig assistans ska inte få göras utan förändrad lagstiftning.
Vidare läsning
Konsekvenser av indragen Assistansersättning En studie om medikalisering och hur kostnader skiftar från samhället till brukaren och dess anhöriga. Författare: Mattias Näsman, Umeå universitet, 2016.