Försäkringskassan är skyldig att följa HFD-domarna om egenvård och det femte grundläggande behovet, oavsett om det drabbar enskilda hårt, säger Tomas Agdalen i ISF:s pressmeddelande. Samtidigt ser ISF otydligheter i rättspraxis och uppmanar regeringen att se om målen för personlig assistans uppfylls eller om det behövs lagändringar.
Försäkringskassan uppfattar att det är svårt att få tillräckliga underlag från hälso- och sjukvården som grund för om en åtgärd ska betraktas som egenvård eller inte.
I Försäkringskassans handläggning av assistansersättning är gränsdragningen otydlig och svår mellan om en åtgärd ska räknas som stöd som hör till brukarens dagliga liv eller ska räknas som en sjukvårdande åtgärd.
Anordnarna skiljer inte på egenvård/sjukvårdande insatser och annan assistans, utan ser assistansersättningen som en finansiering av allt.
Det förekommer att assistenter utför sjukvårdande åtgärder utan att vare sig assistenten eller anordnaren vet om det finns en bedömning om egenvård.
Försäkringskassans tillämpning av egenvårdsdomen gör att enskilda med stort behov av egenvårdsinsatser riskerar att nekas eller förlora statlig assistansersättning.
Försäkringskassans ställningstaganden i bedömningarna bygger inte på lagtexten, utan på domstolspraxis som i sin tur bygger på förarbetsuttalanden till lagtexten.
Det finns svåra gränsdragningsproblem mellan egenvård och grundläggande behov, räknas tex sondmatning till egenvård eller grundläggande behovet måltider?
En åtgärd som utförs med stöd av en egenvårdsbedömning omfattas inte av hälso- och sjukvårdslagstiftningens ansvarssystem. Det innebär att den personliga assistenten kan bli skyldig att betala skadestånd om hon eller han orsakar en sak- eller personskada.
Förslag i rapporten
Regeringen bör se över möjligheterna att förenkla bedömningarna och förtydliga ansvaret mellan huvudmännen stat, kommun och sjukvård.
Regeringen bör överväga om gällande rättspraxis överensstämmer med målen för personlig assistans. Om inte bör regeringen föreslå lagändringar.
Regeringen bör klargöra vilken typ av stöd som i första hand ska ersättas av respektive huvudman.