Tomas Agdalen, ISF – ”Regeringen behöver ta ställning till om domarnas inskränkande effekter är vad man önskar”
Försäkringskassan har gjort rätt i sin tolkning av tre domar som inskränkt rätten till assistans. Men domarna står på en skakig rättslig grund som regeringen bör ta ställning till. Tomas Agdalen vill att lagstiftningen förtydligas men han tror inte på ett nödstopp för domarnas effekter.
– Det går inte att ha domar som är obsoleta, dvs inte gäller.
Domarna visar en otydlig lagstiftning
Rapporten Sjukvårdande insatser och personlig assistans från Inspektionen för socialförsäkringen, ISF, har analyserat tre domar i Högsta förvaltningsdomstolen, HFD som begränsat rätten till personlig assistans. Det handlar om domarna om integritetsnära delar av grundläggande behov, det femte grundläggande behovet och egenvård. Tomas Agdalen, en av författarna till rapporten, säger att domarna visar att lagstiftningen är otydlig.
– När det kommer in en fråga i en domstol kan det komma ut domar man kanske inte önskade sig och som i detta fall begränsat beviljandet av assistansersättning.
Regeringen behöver nu ta ställning till domarna, säger Tomas Agdalen.
– Man får nu fråga sig om den här begränsande och inskränkande tolkningen var vad man ville ha.
Försäkringskassan har agerat rätt
Tomas Agdalen kan inte svara på i hur stor utsträckning personer förlorat sin assistansersättning pga av de tre domarna.
– Ingen vet det.
Ni skriver att personer riskerar att bli av med sin assistansersättning pga av domen om egenvård tex, ser ni det som ett problem?
– Nej, vi bara konstaterar att det är så. Det upp till lagstiftaren om det är ett problem. Vi gör ingen sådan värdering, den värdering vi gör är att lagstiftningen är otydlig.
Hur ser ISF på att det kommit kritik från FN mot att domar inskränkt rätten till assistansersättning och att de är bekymrade över assistansersättning dragits tillbaka från personer pga ändrad tolkning av grundläggande behov?
– Har ingen kommentar.
Har Försäkringskassan agerat rätt i tolkningen av HFD–domarna?
– Ja, Försäkringskassans skyldighet är att ta upp och läsa alla domar från HFD, göra en bedömning, anpassa sin tillämpning och det har de gjort. Om tolkningen är rätt kan inte vi avgöra, vi ser bara att de får stora konsekvenser.
Hur ser du på att Försäkringskassan tolkade egenvårdsdomen först 2016 trots att den kom redan 2012?
– Det ser kanske lite konstigt ut men det är ju inte så att den inte fanns. Den fanns tillgänglig för handläggarna men hade inte lyfts fram i styrningsdokumenten.
Ser något problem i detta?
– Det har jag ingen kommentar till.
Hur ser ISF på Försäkringskassans tolkning att egenvårdsinsatser inte kan vara grundläggande behov?
– De har gjort den tolkningen och det värderar inte vi. Vi säger att domen står på en skakig rättslig grund men när den väl kommit får vi ta den som den är.
Bör en egenvårdsinsats vara en del av ett grundläggande behov?
– Vi ser inget rättsligt hinder för det i förarbetena men nu gäller den här domen.
Tror inte på ett nödstopp
Tomas Agdalen vill inte säga hur regeringen ska agera om de inte är nöjda med följderna av HFD–domarna. Det är inte ISF sak att säga menar han.
– Vi har klarlagt och rekommenderat några saker, sedan får de värdera det.
Innan ISF:s rapport kom sade Åsa Regnér att regeringen beställt den för att få ett underlag om domarna. Det har byggt upp en förväntan att den här rapporten skulle leda till en förändring.
Hur ser du på en sådan förväntan?
– Den kan ju leda till en förändring.
RBU och Neuroförbundet säger att de vill se ett nödstopp för domarnas effekter…
– Som jurist kan jag säga att så fungerar inte juridiken. Då får domstolen göra en ny bedömning i ett annat fall, vilket tar tid. Det går inte att ha domar som är obsoleta, dvs inte gäller. Sedan kan regering och riksdag ändra lagen, vilket också tar tid.
Ni har inte talat med brukarrörelsen i rapporten?
– Vi nämner något samtal vi haft, men nej inte annars. Vi har gjort en systematisk undersökning av systemet. Då tycker vi att det räcker med kassan och lite annat folk.
Varför har ni inte talat med brukarrörelsen?
– Vi har analyserat systemet, brukarrörelsen tillämpar inte systemet och vi tittar på tillämpningen. Uppdraget låg i att se hur det tillämpas.
Problemet är otydlig lagstiftning
Tomas Agdalen ser stora otydligheter i den rättspraxis som utvecklats för grundläggande behov. Rättspraxisen har inte täckning i lagen och förarbetena.
– När det kommer in ett ärende i detta otydliga landskap, har domstolen stort utrymme att göra tolkningar utifrån intentioner och avsikter osv. Då kan det komma ut en sådan här dom som ingen är beredd på. Det beror på att lagstiftaren inte varit tydlig. Alla de här tre domarna saknar täckning i lag och förarbeten men har fått stora konsekvenser på ett inskränkande vis. Man kan se någon slags trend här.
Vad kan en sådan trend bero på?
– Det vet jag inte, men det ske eftersom det finns en oklarhet i lagstiftningen.
Om lagstiftningen är så otydlig finns det då en möjlighet att domarna är påverkade av den allmänna debatten i samhället vid den tidpunkten?
– Det har jag ingen kommentar till.
Vill inte kommentera det allmänna ombudet för socialförsäkringen
”Det allmänna ombudet för socialförsäkringen” (AO) drev ärendet som ledde till domen 3527–14 i Högsta Förvaltningsdomstolen som säger att det femte grundläggande behovet bara ska beviljas vid psykiska funktionsnedsättningar. AO utses av regeringen och ska driva fall där det finns oklarheter i lagstiftningen.
Vad innebär rollen för det allmänna ombudet för socialförsäkringen? Vilka domar ska de driva och med vilket motiv?
– Vi pratar bara om våra egna undersökningar, därför har jag inget att säga om detta.
Det har riktats kritik, tex av CJ advokatbyrå och Wenche Willumsen på DHR mot det allmänna ombudet om att det drivit ärenden i en inskränkande riktning, och att det finns en agenda. Har du någon kommentar till det?
– Nej, jag har ingen kommentar.
Individuella bedömningar ger integritetskränkande frågor
Tomas Agdalen säger att det går att skriva en tydligare lag, där man definierar vad som är ett grundläggande behov.
– Då kan man tex bestämma om kassan eller landstinget ska betala för egenvård. Tar man bort all egenvård ur assistansen har man förtydligat att någon annan ska betala. Eller så får man skriva långa listor på vad som ska ingå i egenvård.
Det finns många olika sätt att göra detta på, det kan vara ett hårt standardiserat system eller ett mycket detaljerat system, säger Tomas Agdalen.
- Om man vill komma bort från integritetskränkande bedömningar kan man standardisera, men då betalar man ett pris i att förlora det individuella perspektivet. Vill man ha individuella bedömningar, då blir det bedömningar med frågor som kan vara integritetskränkande.
Rättighetslag gör att vissa hamnar utanför
Tomas Agdalen säger att rapporten pekar på att LSS är en rättighetslag, vilket innebär att några är inne i systemet och andra står utanför.
– Från den ena dagen till den andra kan omständigheter omkullkastas av domar och ny rättspraxis. Den som är inne ena dagen är ute andra dagen och tvärtom. Det är priset för att ha en rättighetslag.
Hur ser ISF på en syn att det första beslutet en person får består oavsett, då skulle förändrad rättspraxis bara skulle påverka helt nya beslut?
– Jag har ingen kommentar till det.