läs skrivbordsversionen istället

Tomas Agdalen, ISF - ”Assistansen har kommit ifrån Independent Living-tanken”

För att kunna fortsätta utveckla personlig assistans kan man behöva definiera vad personlig assistans egentligen är. Det menar Tomas Agdalen, ISF, Inspektionen för socialförsäkringen.
– När lagen trädde i kraft 1994 tänkte man independent living. Men idag är det en mycket bredare och mer heterogen grupp som har assistans.

Den 1 juli 2013 genomfördes lagändringar med syftet att motverka fusk och fel i utbetalningarna av assistansersättning. Nu har ISF, Inspektionen för socialförsäkringen, granskat effekterna i rapporten Åtgärder för att begränsa fusk och felaktigheter i assistansersättningen (2018:4). Tomas Agdalen, projektledare för granskningen, säger att det kan behövas ytterligare ändringar av lagen för att verkligen åstadkomma det som är avsikten, det vill säga att motverka fusk och felaktiga utbetalningar av assistansersättningen.
– Än så länge är enda synbara effekten att Försäkringskassan byggt upp ett IT-system för att kunna följa upp de krav som lagen ger på personlig assistans. Hanteringen kommer att kunna automatiseras med en förenkling av redovisningen. En annan fördel är att kassan fått vissa verktyg, till exempel rätt till uppgifter om assistenter som bor utomlands. Man har fått möjligheter att göra saker som man tidigare ville men inte fick.
Men några effekter har inte gått att mäta.
– Det går inte att veta eftersom man inte vet hur det har sett ut före eller efter lagändringarna. Det finns inga data på hur det var innan, säger Tomas Agdalen.

Assistans inte utförd

Lagändringarna 1 juli 2013 innebar bland annat att assistansanordnarna ska lämna uppgifter till Försäkringskassan om assistenterna, uppgifter som sedan IVO, Inspektionen för vård och omsorg, får tillgång till. Andra förändringar var att assistansanordnare blev skyldiga att lämna uppgifter om de känner till att assistansersättningen används felaktigt, att Socialstyrelsens ska kontrollera den personliga lämpligheten hos assistansanordnare, att tillstånd att bedriva assistans kan återkallas och att IVO får rätt att utföra hembesök.
Men lagändringarna räcker inte för att verkligen uppnå målen med lagen, säger Tomas Agdalen.
– De bidragsbrott som finns handlar ofta om att personlig assistans inte utförts. Då kan det vara en socialtjänstinsats som utförs med assistansersättningspengar. Då blir det ett bidragsbrott eftersom man inte utför någon assistans.

Kvalitetskriterier behövs

För att verkligen få de effekter av lagen så som den är tänkt behövs en definition om vad personlig assistans egentligen är menar Tomas Agdalen. Då kan man få fram vilka kvalitetskriterier som krävs.
– Man måste först bestämma vad kvalitet är. Det är ännu ingen som vet. Just nu är det 15 000 olika individers egna åsikter om vad kvalitet är. Frågan är om man kan ha det så?

Assistansen inte längre independent living

Tomas Agdalen menar att synen på personlig assistans har förändrats sedan lagen trädde i kraft 1994. Då, menar han, var assistans tänkt som ett stöd för en mycket mindre och homogen grupp som själva, var och en för sig, skulle definiera vad kvalitet är och själva bedöma om assistansen de fick var av rätt kvalitet.
– När lagen trädde i kraft 1994 tänkte man independent living. Men idag är det en mycket bredare och mer heterogen grupp som har assistans – till exempel barn, gamla och sjuka - och alla har inte förutsättningar att granska sin kvalitet. Samtidigt som det fortfarande är samma insats för alla.
Skulle det finnas alternativa insatser som inte är personlig assistans?
– Kan inte uttala mig om det. I och med att gruppen är så heterogen och man bara har en förmån så måste man kanske titta på om alla verkligen får rätt.

Målkonflikt mellan medborgares rättigheter och samhället

Tomas Agdalen menar att man stegvis gått ifrån ursprungstanken i assistansen med independent living, och att assistansen långsamt blivit mer reglerad av samhället. Ett stort steg var införandet av tillståndsplikt som är en inskränkning i den meningen att man inte längre kan välja den utförare man vill.
– Då kanske nästa steg är att titta på hur man garanterar att alla ska få hög kvalitet.
Det innebär i sin tur en målkonflikt mellan statens möjligheter att kontrollera att assistans ges och brukarens rätt att bestämma över sin assistans.
Var ligger konflikten här?
– Vem ska bestämma vad assistans är? Å ena sidan kan man hävda självbestämmandet och säga att var och en ska definiera det. Men å andra sidan har ju staten ett mål att pengarna ska användas på rätt sätt och om man inte kan kontrollera det så har man en målkonflikt.
Han fortsätter:
– Frågan blir då: ska det vara så här? Ja, ok, fine, men då går det inte att kontrollera. Det handlar om rätt mycket pengar, 30 miljarder om man slår ihop Försäkringskassans och kommunernas assistanskostnader.

Kvalitet en svår fråga

Hur en kvalitetsdefinition i så fall ska se ut eller hur det ska gå till att ta fram en sådan har Tomas Agdalen inga synpunkter på, samtidigt som han säger att han själv inser att det är en svår fråga.
– Alltså, det här är vad vi ser och vad vi kan påpeka. Det är en brist eftersom gruppen inte är en sådan independent-orienterad grupp som jag föreställer mig att man tänkte när man skrev reformen. Den är mycket bredare än så.
Behövs det utbildningskrav på assistenterna? Ni skrev om det i pressmeddelandet.
– Nej, det var ett exempel. Vi jämförde med hur det är inom socialtjänsten där man ställer sådana krav.

Tveksam till att Försäkringskassan granskar

Personligen är Tomas Agdalen mycket tveksam till att också Försäkringskassan ska granska kvalitet på assistans.
– Det skulle vara konstigt. Försäkringskassan har en annan kompetens. De ska bedöma antalet timmar. Sedan är det IVO som bestämmer om timmarna är rätt utförda, om man kan kalla det personlig assistans. Det är den strukturen vi brukar ha: en myndighet som granskar och en annan som är finansiären. Men det kanske finns något som tycker annorlunda och hittar en annan bra modell.
Stig Svensson föreslog i sin utredning att Försäkringskassan borde kunna granska anordnarna mycket mer än idag…
– Det tycker inte jag. Men det är vad jag tycker. Myndigheten har ingen åsikt om det.

Föredrar ”schablon framför kontroll”

Tomas Agdalen avslutar med att säga att han inte är för kontroll utan personligen skulle vilja se en helt annan modell:
– Det här med kontroll skapar bara byråkrati, men nu har vi det här systemet. Jag skulle hellre se att det här sköttes genom en schablon. Att det gick ut ett visst antal assistanstimmar och att ingen kontrollerar. Det skulle skapa frihet och rörlighet och vara mycket bättre för alla.
Tomas Agdalen säger att inställningen hos vissa är att det inte ska vara en bedömning.
– Man skulle kanske kunna ha en form av kran, men då måste gruppen vara väldigt liten. Kanske den gruppen som man skrev om från början, men inte 15-16 000. Man måste välja: antingen en bred förmån eller independent-konceptet med en mindre grupp som det var från början. Man kan inte få båda delar, säger Tomas Agdalen.

Tomas Agdalen intervjuades av Erik Tillander 2018-03-22

Vidare läsning

Åtgärder för att begränsa fusk och felaktigheter i assistansersättningen (2018:4)


Skicka sidan till: