Jonas Franksson, STIL - ”Jag bävar för en uppgörelse mellan S och M i assistansfrågan”
Om de läckta förslagen i LSS-utredningen genomförs skulle knappt någon vara kvalificerad till assistans och de som vore det skulle inte få den att fungera anser Jonas Franksson. Han hoppas nu att assistansen blir en valfråga och att nya ministern Lena Hallengren ska innebära någon form av förändring.
I februari läckte ett utkast ut från den pågående LSS-utredningen. Där föreslogs kommunalt huvudmannaskap, att personlig assistans inte ska kunna ges till barn under 12 år, äldre över 80 och personer med mindre än 20 timmar grundläggande behov. Femte grundläggande behovet tas bort. Jonas Franksson säger att det varit mycket fokus på barn under 12 år och personer över 80 år men att man glömmer andra förslag som skulle slå hårt mot assistansen generellt.
– Systemet med 20-timmarsgränsen för grundläggande behov har totalt spårat ur idag, det är väldigt svårt för de som söker personlig assistans att nå upp till 20 timmar grundläggande behov/vecka. Att då säga att de som hamnar under 20 timmar inte ska få assistans skapar ett system där nästan ingen kan få personlig assistans. Det skulle innebära en enorm försämring för många människors rätt att leva sina liv. I förslaget ligger även en schablon på 15 timmar för andra personliga behov som dagligt liv i hemmet, inköp, träning och fritidsaktiviteter. Det skulle göra det oerhört svårt att få ett fungerande liv för de som får assistans.
Kan det finnas en tanke att fler borde bo i gruppboenden och att det inte är rimligt att bevilja så mycket timmar för att alla ska kunna bo i egna lägenheter?
– En del tänker nog så ja, men det är fördomsfullt. Om vi ser på hur de flesta i samhället bor så väljer inte så många kollektivt boende, de flesta vill bo i egna hem. Ingen ska flytta in i ett boende mot sin vilja.
Som att utreda en populär busslinje med direktiv att den ska läggas ner
STIL har sedan regeringsrättsdomen 2009, velat ha en utredning säger Jonas Franksson. Men då den äntligen kom blev den inte som de tänkt sig. Han kallar besparingsdirektiven till utredningen absurda och använder en metafor för att beskriva detta:
– Det är som om att man utreder vad man ska göra med en mycket populär och överfull busslinje, men där direktiven är att antalet avgångar inte får utökas. Istället ska man spara in på busslinjen och ersätta den med linjer till platser dit folk inte vill åka.
Kan bli en valfråga
Jonas Franksson anser att riksdagspartiernas svar på Assistanskoll om det läckta förslaget från LSS-utredningen är logiska och liknar svaren från en utfrågning i november förra året.
– Alla partier utom S, MP och M kritiserar det läckta förslaget med nedskärningar på assistans.
Jonas Franksson ser med spänning fram emot att assistans kan bli en valfråga.
– Vissa säger att den aldrig kan bli det. Men å andra sidan har vi aldrig sett denna typ av nedskärningar på personlig assistans tidigare.
Har vi sett det överhuvudtaget i välfärdspolitiken?
– Man kan jämföra med sjukförsäkringen som blev en stor valfråga 2010. Det finns nog en rädsla i regeringen att detta ska bli deras ”sjukförsäkringsfråga” och det vet oppositionen. Moderaterna har inget intresse av att gå ut och göra politik av det, eftersom de är nöjda med regeringens linje. Däremot gynnar det M att de mindre allianspartierna kan slå mot Socialdemokraterna där det gör som ondast.
Väckarklocka för socialdemokratiska väljare
Jonas Franksson tror att de läckta förslagen kan fungera som en väckarklocka för de inom Socialdemokraterna som varit positiva till utredningen men inte så insatta i vad den sysslade med:
– Den mediala retoriken har varit att det är rena vilda västern inom assistansen. Vi har matats med en bild av massor av pengar, fusk och överutnyttjande i branschen. När sådant upprepas tillräckligt många gånger tror man till slut att det är sant. I det läckta förslaget får man nu se vad konsekvenserna blir. Det ger nog lite chockkänsla även i delar av socialdemokratin: ”Det var inte detta vi tänkte oss, vi trodde det handlade om vinster, att pengarna gick till fel saker”.
”Förvånande att Åsa Regnér fick sitta så länge”
Jonas Franksson har inga artighetsfraser att säga om att tidigare Barn, äldre och jämställdhetsminister Åsa Regner lämnade ministerposten för ett uppdrag i FN.
– Med Åsa Regnér var det som att befinna sig i en fantasivärld, hon ville spara in samtidigt som hon hävdade att alla ska få det bättre. Det har varit politisk propaganda som inte byggt på faktaargument.
Och han är förvånad är över att hon fått sitta så länge. Det är inte bra för Socialdemokraterna att ha en så ogenomtänkt socialpolitik menar han.
– Stefan Löfvén kanske inte har erfarenheten att se det men det har tex en socialpolitiskt erfaren person som Ylva Johansson, hon borde sett vartåt det barkat. Den linje man haft har helt dikterats från finansdepartementet.
”Någon sorts kaos i Miljöpartiet just nu”
Liksom i förra intervjun hävdar Jonas Franksson att Miljöpartiet svikit, inte bara funktionshinderrörelsen, utan även sina egna ideal och möjligheterna att profilera sig som ett parti som står upp för mänskliga rättigheter. I Assistanskolls enkät med frågor till riksdagspartierna svarar de, som Socialdemokraterna, att det var tråkigt att utredningen läckt ut.
– De går totalt på regeringens linje i enkäten, vilket är det obegripligt när vi står inför valrörelsen. Det verkar finnas något sorts kaos i partiet just nu, de har ingen socialpolitisk grön profil alls. En grön väljare tror ju mycket på individens fria val och mänskliga rättigheter och rättvisa. Assistans borde egentligen rimma bra med detta.
Samtidigt finns det starka protester inom partiet tex från regionråd i landsting och miljöpartister i Uppsala inkl riksdagsledamoten Niclas Malmborg…
- Ja, men det har inte ändrat partiledningens politik.
Liten ljusning med Hallengren?
Jonas Franksson tycker sig se en liten ljusning nu när Lena Hallengren blivit minister ansvarig för funktionshinderfrågor. Nu har Socialdemokraterna trots allt börjat agera säger Jonas Franksson.
– Många säger att det ändå är finansdepartementet som bestämmer och det stämmer visserligen men det kan bli en skillnad med en minister som kan frågan, som vill diskutera den och som kan tänka sig att möta funktionshinderrörelsen.
Jonas Franksson nämner särskilt att Lena Hallengren är från Kalmar län, vilket är det S-distrikt som varit mest upprört i sitt motstånd till Socialdemokraternas funktionshinderpolitik.
– Det är Lena Hallengrens hemdistrikt och eftersom ledamoten förväntas lyssna på sitt hemmadistrikt kan det ge en viss öppning.
S hoppas på lugn och ro inför valet
Rent strategiskt tror Jonas Franksson att valet av Lena Hallengren blir till fördel för Socialdemokraterna.
– Nu har de en socialpolitiskt rotad person som säger de rätta sakerna för att lugna funktionshinderrörelsen och opinionen inför valet.
Kanske detta bara är ett resultat av att protesterna varit för starka?
– Jag tror inte Lena Hallengren kommer fram till exakt samma saker som mig men jag tror hon vill ha en linje som går ihop för henne, som har sin grund i fakta och inte i fantasier. Finansen har en roll och går på hårt. Då måste Socialdepartementet stå upp och försvara sina utgifter, det har inte Åsa Regnér gjort. Hon har sagt javisst, javisst istället för att ta en fajt.
Bred uppgörelse, men mellan vilka?
Lena Hallengren har vid flera tillfällen sagt att hon vill ha en bred uppgörelse med oppositionen. Det blir dock en oerhörd skillnad om S gör upp med M eller med L, C, KD och V som kan ses som garanter för att funktionshinderrörelsens röst blir uppmärksammad.
– Jag är egentligen ingen stor förespråkare för blockpolitik, men i detta läge är blockpolitiken vår bästa vän. Det är de små som håller de stora i schack. Även om jag inte tycker MP skött sig i denna regering så gör blockpolitiken att S och M inte gör upp med varandra.
Bävar för uppgörelse mellan S och M
Jonas Franksson befarar dock att det, efter valet, kan bli en enpartiregering, som söker tillfälliga stöd hos andra partier.
– Då kanske S och M gör upp med varandra, jag bävar för en sådan uppgörelse. Då kan Socialdemokraterna få igenom att kommunalisera assistansen. S har aldrig varit så förtjust i rättighetsdelen i LSS, det är som en främmande fågel för dem. De vill hellre se LSS-frågor som en del av socialpolitiken i allmänhet och att man på kommunal nivå ska kunna välja mellan olika insatser.
Jonas Franksson säger att STILs erfarenhet är att mänskliga rättigheter aldrig fungerar på en kommunal nivå, man blir alltid en del av den kommunala budgeten.
– Där handlar det mer om majoritetens bästa och inte om individuella rättigheter.
Vilken regering vore bäst för assistansen?
– Jag borde ju slå vakt om mitt publicservice-oberoende som politisk kommentator för Assistanskoll, men till den som frågar brukar jag säga: ”rösta på de små, de som ligger under tio procent”. Där har V och Fi och L och KD, varit mycket positivt tydliga i assistansfrågan.