läs skrivbordsversionen istället
FUB reagerar kraftigt på dessa försök att begränsa anhörigassistans. Eva Borgström, intressepolitisk samordnare, FUB, menar att det är att särbehandla och diskriminera en grupp i samhället som ofta lever under svåra omständigheter.
– Det är också ett misstänkliggörande av anhöriga och föräldrar som många gånger är de mest kunniga på sina barn. Har man assistans så har man faktiskt rätt att välja vilka assistenter man vill ha.
FUB:s boendeenkät som resulterade i rapporten, Ett gott liv från 2014 visade att ca 25 % (totalt 1 550 svar) av dem som besvarade enkäten hade personlig assistans. Det är främst personer med flerfunktionsnedsättning, d.v.s. omfattande intellektuell funktionsnedsättning, rörelsenedsättning, stora kommunikationssvårigheter och hörsel- och synproblematik. Många av dem har anhöriga som assistenter.
– Även många personer som har intellektuell funktionsnedsättning i kombination med svår autism har personlig assistans och har anhöriga som assistenter.
LSS-utredningen föreslog att endast 93,5 % av schablonbeloppet ska betalas ut när anhöriga (som delar hushållsgemenskap) är assistenter. Eva Borgström är inte förvånad och menar att det sedan utredningens start funnits en negativ syn på anhöriga som assistenter. Hon tror också att förslaget är en effekt av besparingskravet i utredningens direktiv.
– Desireé Pethrus, den första utredaren, satte tonen direkt när utredningen startade och ifrågasatte anhöriga som assistenter. Hon gick ut i debattartiklar och på seminarier och lyfte risker med anhöriga som assistenter, utan att nyansera bilden med fördelarna, som faktiskt väger tyngre.
Eva Borgström tror att den negativa inställningen till anhörigassistans delvis bottnar i rapporter från Socialstyrelsen och ISF som pekar på gränsdragningsproblem mellan rollen som anhörig och assistent och att frigörelseprocess och självständighet kan försvåras med anhöriga som assistenter. Å andra sidan finns också ett starkt stöd för anhörigassistans: Anna Dunér och Elisabeth Olin, båda professorer vid Göteborgs universitet, har forskat i ämnet och diskuterar visserligen en del problem med anhörigassistans men pekar samtidigt på desto viktigare fördelar. Även resten av funktionshinderrörelsen ser mest fördelar: Funktionsrätt Sverige tillsammans med Lika Unika skrev ett ställningstagande till försvar för anhörigassistans som Mikael Klein redogjorde för i en intervju på Assistanskoll i juni ifjol.
LSS-utredningens förslag väckte därför bestörtning inom rörelsen och inom FUB.
– Ingen skulle vinna på att förslaget blir verklighet. De anhöriga skulle behöva fortsätta att jobba på samma sätt, men för en lägre ersättning. Det skulle bara ställa till med problem för människor som redan har det tufft, säger Eva Borgström.
Inte långt efter utredningen offentliggjordes beslutade Östersunds kommun att inte tillåta att anhöriga anställs som personliga assistenter. FUB reagerade omedelbart med en debattartikel i Dagens Samhälle. Även IfA, reagerade kraftigt på Östersunds förbud. Eva Borgström menar att kommunen kastar ut barnet med badvattnet:
– Man får intrycket att de har problem med några anhöriga som är assistenter och så drar de alla över en kam.
Lars Liljedahl, Vård– och omsorgschef, Östersunds kommun, pekar på risker med att anhörigassistenten avgör vad den assistansberättigade behöver för stöd i sin assistans, istället för att låta personen själv bestämma. Han menar även att det kan vara svårt för en assistansberättigad med en anhörigassistent att signalera när assistansen inte fungerar. Men den risken gäller alla, inte bara när de har anhöriga som assistenter, säger Eva Borgström. Och att det är problem som den ansvarige arbetsgivaren i så fall måste ta tag i.
– Då handlar det om att personen inte fått tillgång till kognitivt stöd och till exempel inte får stöd i sin kommunikation. Det är en utbildningsfråga och har inget att göra med om man är anhörig. Problemet kan lika gärna uppstå med annan anställd.
I Östersund finns ett liknande beslut för hemtjänsten sedan 2013. Lars Liljedahl säger att det inte handlar om ett totalt förbud, utan att om assistansen bedöms fungera eller har fungerat bra med en anhörig som assistent kan anställningen fortsätta.
Hur ska kommunen kunna bedöma det? undrar Eva Borgström.
– Det är väl den assistansberättigade som ska avgöra.
Eva Borgström ser en risk i att andra kommuner ska följa Östersunds exempel.
– Ja, så kan det bli. Idéer sprider sig mellan kommunerna, ibland goda men dessvärre också dåliga, och kommunerna samverkar ofta med varandra. Man ser att det finns en tendens att kommuner inspireras av varandra.
I Östersund gäller förbudet bara i de kommunala verksamheterna och inte i de privata. Det gör att Eva Borgström också anar andra motiv bakom åtgärden.
– Men då kan man fundera på om de helt enkelt inte vill driva assistans i kommunal regi? I vissa kommuner har man ju avskaffat den kommunala och har bara privata anordnare.
Jurister i två olika läger står nu emot varandra. Lars Liljedahl säger att de har ”fått entydigt stöd att beslutet är i enlighet med lagen” från sina jurister. Samtidigt som Julia Henriksson, förbundsjurist på FUB, i en intervju på Ekot säger att beslutet tvärtom strider mot lagstiftningen. Ärendet har blivit anmält till IVO, Inspektionen för vår och omsorg, som alltså blivit något av en skiljedomare i fallet.
Eva Borgström känner en viss optimism.
– Det finns inget lagstöd för ett förbud mot anhöriga som assistenter. Den assistansberättigade ska ha rätt att välja vem som ska vara assistent. Det ska bli intressant att se vad IVO kommer fram till.
Artiklar på Assistanskoll: skriv till Kenneth, telefon: 070-859 15 44 eller 08-506 22 181. (telefonsvarare finns)
Assistansanordnarnas profiler: skriv till Algren, telefon: 08-506 22 177. (telefonsvarare finns)
Om cookies och personuppgifter på Assistanskoll
Assistanskoll är en tjänst av
Independent Living Institute
Storforsplan 36, 10 tr
123 47 Farsta
Tel. 08-506 22 177.