Jessica Smaaland, STIL – ”Försäkringskassan har skapat en process som gör det lätt att göra avslag”
Jessica Smaaland är kritisk till att den som prövas för assistansersättning inte får träffa den så kallade ”beslutsfattaren”, som tar det definitiva beslutet om assistanstimmarna.
– Hela upplägget är rättsvidrigt.
Assistanskoll intervjuade nyligen Anna Viberg på Försäkringskassan om hur en behovsbedömning av assistansersättning går till. Hon beskrev då hur räkning av timmar och minuter för alla behov är grunden för tidsbedömningen.
Integritetskränkande med minuträkning
Tack vare omprövningsstoppet har Jessica Smaaland, politisk sekreterare på STIL, personligen inte behövt göra tidsbedömningarna under några år. Hon anser att systemet att gång på gång förklara ingående vad man behöver assistans med, exakt hur och hur lång tid det tar är integritetskränkande. Hon är mycket kritisk till att bara ”integritetsnära” mestadels kroppsliga behov ger grund för att beviljas assistansersättning.
– Precis som Adolf Ratzka beskrev nyligen här på Assistanskoll, så är integritet mer än naken hud. Det finns inga andra som behöver genomgå något sådant. Jag menar att allt som inte sker offentligt är privat och därmed integritetskränkande.
”Beslutsfattaren” skapar ett underläge
I intervjun på Assistanskoll berättar Anna Viberg på Försäkringskassan att en handläggare gör utredningen med den sökande men att så kallad ”beslutsfattare” tar det yttersta beslutet om en person ska beviljas assistansersättning och med hur många timmar. Den sökande träffar aldrig ”beslutsfattaren” utan kan bara tala med handläggaren. Jessica Smaaland tycker upplägget är gjort så att den sökande ska hamna i ett underläge och svag position.
– De associationer jag får är närmast en diktatur. Vi blir ett diarienummer.
Vilken effekt får det att den sökande inte kan kommunicera med den person som tar beslutet?
– Jag är övertygad att det blir fler avslag. Man har designat en process som gör det mycket lätt att göra avslag.
Verklighetsfrånvänt att bara bevilja aktiv tid
Minuträkningen som sker av alla behov i en bedömning av assistansersättning ser Jessica Smaaland som en återgång till hemtjänst. Att assistans i princip bara beviljas under de minuter man är aktiv är helt verklighetsfrånvänt.
– Personlig assistans är till för att kunna leva. Ingen person är 100% aktiv 100% av tiden. I Försäkringskassans system måste man kunna gå från 0 till 100 på en sekund för att kunna leva. Det går inte ha en obemannad brandstation och säga att det bara brinner under x minuter, och brandmännen bara ska finns på plats och ha betald arbetstid just då.
Vad ger det för konsekvenser att bara aktiv tid räknas?
– För assistansanvändaren innebär det mer planering och noll spontanitet. För assistenten innebär det korta pass. För att någon skulle vilja jobba behöver man lägga ihop tiden i lite längre sjok, vilket innebär att man som assistansanvändare får klara sig utan assistans vissa tider.
Den sökande bäst på att bedöma sina behov
Anna Viberg säger att handläggaren gör en rimlighetsbedömning, sett till den sökandes funktionsnedsättning, av den sökandes tidsbedömning. Jessica Smaaland anser att ingen annan kan förstå hur det är att leva med en funktionsnedsättning.
– Saker tar tid, i mångas ögon orimligt med tid. Dessutom tar saker olika lång tid för två personer med samma funktionsnedsättning. Den sökande är egentligen den enda som kan göra den bedömningen. Handläggaren kommer med all sannolikhet utgå från sig själv, eller möjligtvis andra sökande. Någon individuell, objektiv, bedömning är det i vart fall inte.
Utgå från ett självbestämt liv
Hela behovsbedömningen för assistansersättning behöver göras om i grunden, säger Jessica Smaaland.
– Istället för att utgå från medicinska behov måste den utgå från vad man behöver för att leva ett självbestämt liv i samhället. Och vad som händer om man inte får personlig assistans. Den sökandes egna berättelse måste vara utgångspunkten och avgörande.
Det behövs lagändringar, inte kunskapsstöd
Jessica Smaaland är skeptisk till Försäkringskassans regeringsuppdrag att ta fram ett kunskapsstöd för att göra bedömningar mindre integritetskänsliga. Uppdraget ska redovisas senast 30 juni i år.
– Jag har varit skeptisk till det från början. Risken är att de får för sig att schablonisera allt igen. Eller använda Artificiell Intelligens. Det går inte att komma tillrätta med problemet så länge som lagen inte ändras, säger Jessica Smaaland.