Krönika

Thomas Juneborg

Rätten till schemalagda dygnspass är oerhört viktig

Rätten att schemalägga våra personliga assistenter på dygnspass har vi tidigare tagit för given och många assistenter gillar att jobba dygn. Tyvärr är rätten till dygnspass starkt hotad och därmed även rätten till en personlig assistans enligt lagens intentioner.

Nytt år och läget för assistansreformen är som vanligt mycket kärvt. I höstas fick jag en fråga i en Facebook grupp om vilka hot jag ser mot assistansreformen? Jag räknade bland annat upp den usla schablonhöjningen, hoten mot dygnspassen, inga nya behovsbedömningar, dubbla föräldraavdrag, en orolig omvärld, ekonomisk kris, inflation, avsaknad av genuint intresse hos regeringen med mera.

Allt det jag räknat upp ovan är välkända problem som vi känner väl till sedan tidigare. Däremot trodde jag inte för ett år sedan att vi skulle stå inför ett hot med rötterna i ett EU direktiv om dygnsvila för arbetstagare i EU-s samtliga medlemsländer. Vi vet grundförutsättningarna. Enligt direktivet ska dygnspass som huvudregel inte vara tillåtna. Under ett dygn 00.00-24.00 måste arbetstagarna ha minst 11 timmars sammanhängande vila vilket omöjliggör dygnspass.

Liksom ca 19 000 andra assistansanvändare med statlig eller kommunal assistans plus mångdubbelt fler anhöriga och personliga assistenter blev jag givetvis bekymrad. För skulle detta förverkligas slår det sönder assistansreformen som vi känner den. Bortsett från ”vardagen”, hur ska det ens vara möjligt att utan utomstående personliga assistenter fira jul och andra högtider med anhöriga, hur ska det vara möjligt att göra längre resor? Hur ska en barnfamilj med en assistansberättigad medlem kunna leva ett någorlunda normalt liv när det inte ens blir möjligt för föräldrarna att själva täcka upp helgerna om de vill? Det finns många fler exempel. Hela grundtanken med assistansreformen – att vi med hjälp av personlig assistans ska kunna leva ett så normalt liv som möjligt försvinner.

Ovan beskrev jag övergripande hur stora försämringarna skulle bli vad gäller att förverkliga lagens intentioner § 5-7 i LSS – leva som andra, självständigt liv och goda levnadsvillkor. Problemen vad gäller dygnspassens framtid har flera dimensioner. Det handlar också om att överhuvudtaget lägga ett fungerande schema, att hitta personal och/eller behålla våra befintliga assistenter. Det är lätt att i olika Facebook grupper hitta exempel på personliga assistenter som skriver inlägg att de överväger att sluta om dygnspassen förbjuds. Den aspekten och konsekvenserna tycker jag diskuteras för lite i brukarrörelsen. Och en sak till har jag aldrig sett nämnas alls:

Vad händer om föräldrar till ett barn väljer att jobba gratis på helgerna och inte redovisar några assistanstimmar? Jag vet inte. Kanske kommer Försäkringskassan se det som ett väsentligt ändrat förhållande? Omprövning följer och med den stor risk att alla assistanstimmar dras in.

Hur blev dygnspassens framtid ett så allvarligt problem? För verkligheten är att direktivet inte kräver ett totalförbud mot dygnspass. Trots att många undantag är tillåtna, har det framställts som att undantag inte är möjliga. I Sverige tog Kommunal strid för att avskaffa dygnspassen och fick till ett kollektivavtal med Sveriges kommuner och arbetsgivarorganisationen Sobona. Hela historien är märklig. Kommunal har drivit frågan om dygnspassens avskaffande hårt, trots stort motstånd från sina egna medlemmar. Det gäller inte bara personliga assistenter utan även andra yrken där dygnspass är vanliga, t.ex. i räddningstjänsten. Detta akuta hot mot en fungerande assistansreform måste ha hög prioritet i brukarrörelsen.

Samtidigt finns det faktiskt flera positiva tecken, framförallt från Kommunal själva. Nu finns det mycket positiva signaler på fackets hemsida där vi kan läsa bland annat följande:

• Det är inte rimligt att jobba dygnet runt utan vila, men det är inte heller rimligt att de som faktiskt kan vila på arbetet utan att bli störda, inte ska kunna ha långa arbetspass – där det behovet finns i verksamheten.
• Att möjligheten till arbetspass upp till 24h inom LSS verksamhet som går under bilaga J ska omförhandlas med syfte att harmonisera med övrig brukarbunden verksamhet såsom personlig assistans,
• Att arbetspass upp till 24h på bilaga R ska vara möjligt utan dispensförfarande.

Kommunal säger nu inte bara att det är okej med dygnspass, de vill också omförhandla den del av kollektivavtalet med kommunerna och Sobona som rör långa arbetspass.

Varför bytte Kommunal ståndpunkt? Troligtvis vägde det tungt att motståndet hos många medlemmar mot förändringarna var så stort.

Kommunal är inte vilken facklig organisation som helst, den organiserar ca 500 000 medlemmar. Om de nu byter ståndpunkt tycker jag det är en självklarhet att brukarrörelsen och Kommunal går samman.

Även i kommunerna finns positiva signaler som förtjänar uppmärksamhet. Göteborg kommun har meddelat att de åtminstone vill luckra upp förbudet rejält. Nybro kommun går ännu längre och när Assistanskoll intervjuar enhetschefen hur de tänker runt dygnspassens framtid för de personer som har kommunen som anordnare framgår att stor hänsyn tas till brukarens egna önskemål. Därför beviljas dispens för att kunna jobba dygnspass om inte arbetsmiljövillkoren anses göra dygnspass osäkert (har inte varit aktuellt ännu så länge). Hänsynen som tas till de assistansberättigades vilja är helt i linje med hur LSS lagen är tänkt att fungera.

Nybro är en relativt liten kommun i Småland (ca 30 00 invånare) men definitivt en bra förebild för andra kommuner hur LSS ska fungera där bevarad rätt till dygnspass är en självklarhet.

Vad gäller prioriteringar för 2024 säger jag att schablonersättningen, dygnspassen, nya behovsbedömningar och förstatligad assistansreform är de viktigaste frågorna att driva. Sistnämnda måste kopplas ihop med att nya behovsbedömningar måste vara på plats innan staten tar över hela ansvaret för assistansreformen.

Vill också säga lite om det dubbla föräldraavdraget. Stärkt personlig assistans var tänkt att återge ca 2000 personer rätt till personlig assistans men resultatet är en stor besvikelse. Under 2023 fortsatte antalet personer beviljade personlig assistans att minska. Särskilt för barn måste resultatet hittills betraktas som ett rent fiasko. Orsaken till det är Försäkringskassans dubbla föräldraavdrag.

Tanken när en – på pappret rejäl förbättring genomfördes var att ett schablonavdrag skulle införas med flera nivåer beroende på ålder.

Avdrag för föräldraansvar ska schabloniseras och fastställas i tid för ett fåtal åldersspann med olika nivåer.

D v s ett avdrag skulle införas som inte var orsakade av barnets funktionsnedsättningar.

Försäkringskassan har emellertid valt att göra dubbla avdrag – nämligen ytterligare avdrag från föräldraansvaret. Resultatet blir tyvärr förutsägbart – det blir ännu svårare att bli beviljad personlig assistans.

Försäkringskassans tillämpning går därför emot lagstiftningens intentioner vilket även blir ett demokratiskt problem eftersom myndigheterna ska följa de lagar som Riksdagen stiftar. I intervjuer med såväl Assistanskoll och andra nätsajter som Heja Olika bekräftar riksdagspolitiker att Försäkringskassan inte agerar som det var tänkt.

Är jag förvånad? Svaret är tyvärr nej. Svaret varför kräver en längre utläggning. Kanske ett ämne för nästa krönika?

Thomas Juneborg 2024-01-25