Sophie Karlsson, IfA – ”Missledande av anordnare att tala om en administrativ avgift”

För en tid sedan fick Assistanskoll kopia på ett avtal för personlig assistans med inaktuella paragrafer och skrivningar. Vi använder nu avtalet som ett exempel och intervjuar samtidigt Sophie Karlsson, verksamhetsansvarig på IfA, Intressegruppen för assistansberättigade.

Avtalet

Det avtal Assistanskoll fått en kopia på har paragrafer som är inaktuella pga bland annat ändrad lagstiftning och kan vara till nackdel för den assistansberättigade. Enligt uppgift används avtalet fortfande men uppgifter om vem som använt det aktuella avtalet är borttagna. I avtalet benämns den assistansberättigade som uppdragsgivaren.

Assistansanvändaren ska inte vara personligt betalningsansvarig

I § 15 i det avtal Assistanskoll fått tillgång till sägs det att uppdragsgivaren blir personligen ansvarig för att reglera uppkommen skuld om utgifterna överskrider intäkterna i assistansen. Detta är inte ok enligt Sophie Karlson.
– Vi rekommenderar inte att den assistansberättigade ska bli personligen betalningsansvarig, eftersom det är anordnaren som är arbetsgivaren och har ansvar över ekonomin kring den personliga assistansen. När en assistansberättigad köper personlig assistans för schablonbeloppet bör överenskommelsen vara att samtliga kostnader i den personliga assistansen ska täckas av schablonbeloppet.
Enligt Sophie Karlsson bör man istället tillsammans komma överens om en budget för assistansen, där den assistansberättigades önskemål om kostnadsfördelning ska följas, med hänsyn till gällande lagstiftning, och under förutsättning att den överenskomna ersättningen inte överskrids.
– Anordnaren ska tillsammans med den assistansberättigade följa upp budgeten så att båda parter är införstådda med hur ekonomin ser ut kring den personliga assistansen. Om man bryter mot denna överenskommelse bör det finnas en punkt om att avtalet kan sägas upp, eventuellt med omedelbar verkan.

Om att använda oanvända medel efter ett byte

I § 16 i avtalet sägs det vidare att den assistansberättigade kan erhålla ett eventuellt överskott på sitt assistansersättningskonto upp till sex månader efter ett byte av anordnare. Detta är enligt Sophie Karlsson felaktigt eftersom hela ersättningen är en intäkt hos anordnaren sedan lagändringen 1 juli 2008.
– En överenskommelse om att få utbetalt innestående medel kan endast omfatta medel som den assistansberättigade har innestående sedan tiden innan lagändringen 1 juli 2008.
Så den som bytt anordnare kan inte få tillgång till oanvända medel efter ett byte?
– Nej, vid lagändringen resonerade man till en början om det skulle vara en lösning att göra så. Men eftersom man köper assistans för hela beloppet och för timmar som man då har använt hos den anordnaren så kan det inte överföras medel till den assistansberättigade.
Hur ser du på att Mikael Sindahl på Skatteverket säger att man kan avtala om att oanvända medel används för att betala omkostnader efter ett byte av anordnare?
– Möjligtvis skulle man kunna tänka sig den lösningen om man sparat medel för ett särskilt avsatt, tydligt, ändamål, t ex en resa som man behöver spara till länge och då avtalar om att man kan använda innestående medel för omkostnader till det även om resan blir av först hos den nya anordnaren. Detta kräver dock att alla parter är överens om att så ska ske. Det förutsätter att den gamla anordnaren återanställer assistenterna för man kan inte betala ut lön mm till personliga assistenter som man inte har anställda.

Missledande att tala om en administrativ avgift

I § 17 i avtalet sägs det att anordnaren fastställer en administrativ avgift per assistanstimme, dock utan att säga ett belopp. Även detta avtalsvillkor är förlegat enligt Sophie Karlsson som tror att det bygger på reglerna före 1 juli 2008.
– Den assistansberättigade ska vara medveten om att all ersättning är anordnarens. Det blir missvisande om man förleds att tro att anordnaren bara tar en del av ersättningen som avgift. Däremot anser IfA att man ska göra en budget tillsammans där man kommer överens om hur kostnaderna ska fördelas. Överenskommelser om lägre avgift än schablonersättningen innebär att kvarvarande medel ska återbetalas till Försäkringskassan och sådana överenskommelser brukar inte förekomma.

Avvisar fastställt belopp för assistansomkostnader

I § 18 i avtalet sägs det att anordnaren sköter utbetalning av assistanskostnader men det bestäms inget belopp. Detta är däremot rimligt enligt Sophie Karlsson
– Jag rekommenderar inte att man låser fast sig vid en viss summa eller procentsats i avtalet. Det skulle begränsa den assistansberättigades inflytande över hur man vill att kostnaderna för den personliga assistansen ska fördela sig. Jag rekommenderar istället att man gör en budget tillsammans, som kan revideras vid behov. Ett avtal om fixerat belopp eller procentsats inger endast en falsk trygghet, eftersom medlen ändå är en intäkt för anordnaren och därmed anordnarens pengar.

Max tre månaders uppsägningstid

I § 20 i avtalet bestäms en ömsesidig uppsägningstid på tre månader. Detta ryms inom vad Sophie Karlsson anser är rimligt.
– Det ska inte vara någon bindningstid alls och uppsägningstiden ska vara maximalt 3 månader.
Vad anser du om avtal där den assistansberättigade binder upp sig att anlita anordnaren en längre tid och i gengäld får vissa tjänster av anordnaren, tex juridiska tjänster där anordnaren hjälper till att driva ett ärende i att söka fler assistanstimmar från Försäkringskassan.
– Jag anser inte att sådana avtalsvillkor är okej. Som assistansberättigad ska man välja en anordnare för att man kan köpa bra personlig assistans där, inte för anordnarens juridiska tjänster.

Avtalad tystnadsplikt ok för vissa saker

I § 22 i avtalet sägs det: uppdragsgivaren har tystnadsplikt avseende assistansanordnarens angelägenheter samt övriga uppdragsgivares och anställdas förhållanden.
I en intervju på Assistanskoll kritiserar Staffan Olsson att den assistansberättigade binds med tystnadsplikt mot assistansföretaget och säger att denne ska vara fri att påtala missförhållanden i ett företag.
Sophie Karlsson anser också att den assistansberättigade alltid ska kunna påtala missförhållanden, men anser samtidigt att det under vissa omständigheter kan finnas anledning att den assistansberättigade har tystnadsplikt om vissa saker.
– Denna tystnadsplikt vilar dock inte på någon lagreglering, utan blir en avtalad tystnadsplikt. Om man tex deltar i medlemsmöten/kundmöten, utbildningar, erfarenhetsutbyten mm där andra assistansberättigade och assistenter deltar och berättar saker om sin situation så bör man respektera att dessa uppgifter inte ska föras vidare. Man bör kunna ha förtroende för varandra för att sådan verksamhet ska fungera bra, säger Sophie Karlsson.

Avgör inte tvister i skiljedomsförfarande

Det kan även vara skrivet i ett avtal att tvister ska avgöras i allmän domstol eller skiljedomsförfarande. Joel Westerlund på Konsumentverket har i en tidigare intervju på Assistanskoll varnat för avtal där tvister ska avgöras i skiljedomsförfarande. Även Sophie Karlsson varnar för detta.
– Ja, jag har sett sådana avtal. Jag anser att man som assistansberättigad inte ska gå med på ett sådant avtal, eftersom det kan medföra stora kostnader, säger Sophie Karlsson.

Sophie Karlsson intervjuades av Kenneth Westberg 2014-01-20

Vidare läsning

Avtal med vissa inaktuella paragrafer
Det avtal Assistanskoll fått en kopia på har paragrafer som är inaktuella och kan vara till nackdel för den assistansberättigade. Uppgifter om vem som använt avtalet är borttagna. I avtalet benämns den assistansberättigade som uppdragsgivaren.