Anna Barsk Holmbom – ”Det finns naturliga orsaker till att antalet assistansberättigade och assistanstimmar ökat”
Anna Barsk Holmbom Foto: Linnea Bengtsson
Assistans gör att vi lever längre och assistansberättigade ser mer och mer möjligheter att göra saker i livet. Det är några orsaker till att kostnaderna ökar säger Anna Barsk Holmbom.
– Behovet var också totalt underskattat när assistansen infördes.
Ökande kostnader ifrågasätts av regering och myndigheter
Mellan 1994 och 2014 ökade antalet assistanstimmar från 67 till 124 tim/vecka. Antalet assistansberättigade har ökat från drygt 6100 till drygt 16 400. (Försäkringskassan, Assistansersättningens utveckling sid 24-35)
De ökande kostnaderna beskrivs ofta som ett problem. Finansminister Magdalena Andersson sade nyligen att de ökande kostnaderna visar att något är fel i systemet med assistansersättning. I Försäkringskassans rapport Assistansersättningens utveckling sägs det att det saknas regler för vilka behov som ska ge assistans och gränser för hur många timmar det är rimligt att bevilja.
Allt fler ser möjligheterna med assistans
Anna Barsk Holmbom, ABH Utbildning och Rådgivning, menar att det finns naturliga orsaker till att antalet assistansberättigade och timmar ökat sedan 1994. Hon anser att det är en naturlig följd av en lyckad reform som alltfler får kunskap om.
– Många assistansanvändare får ett så oerhört mycket bättre liv med assistans och då är det självklart att information om stödformen sprider sig genom både kamratstöd och från professionella som är verksamma på området.
Det finns också undersökningar som visar att antalet timmar ökar ju längre en person varit beviljad assistans säger Anna Barsk Holmbom. Det har uppstått en ökad medvetenhet om hur man kan leva ett aktivt liv med assistans.
– Ju längre personen har assistans, desto bättre lär hen sig att leva med och använda sig av assistansen.
Behoven underskattades från början
När assistansen infördes 1994 trodde regeringen att antalet timmar per assistansberättigad skulle vara i genomsnitt cirka 40 per vecka. Detta visade sig vara långt från verkligheten, säger Anna Barsk Holmbom.
– Det var en total underskattning av behoven! Redan det första året var de beviljade timmarna 67 per vecka.
Hur kunde behovet underskattas så totalt?
– Det fanns nog en stor okunskap hos vissa politiker om hur det verkliga behovet såg ut. Jag misstänker att de som var närmast inblandade nog anade att behovet var större men frågan är om reformen hade kunnat genomföras om de varit tydliga med det.
Fler överlever
En annan orsak till det ökande antalet assistansberättigade och timmar är att många lever längre tack vare den medicinska utvecklingen och att detta ger behov av fler assistanstimmar.
– Det är knappast orsaker som har avtagit med åren utan snarare tvärtom. Vården klarar hela tiden fler och fler efter svåra olyckor och den senaste tidens diskussion kring sänkt abortgräns visar tydligt hur vanligt det är att vården klarar att rädda mycket för tidigt födda barn med de komplikationer detta ofta medför.
Fler lever längre av assistans
Att man sedan 2001 får behålla assistansen efter 65 år bidrar enligt Försäkringskassan till 26 % av ökningen av antalet assistansberättigade. Anna Barsk Holmbom tror att detta till stor del beror på assistansens höga kvalitet.
– Människor lever längre helt enkelt. Det finns undersökningar som visar att människor söker assistans längre upp i åldrarna. Om en person fick en funktionsnedsättning vid 63 eller 64 år kändes det kanske inte lönt att söka assistans tidigare om den ändå skulle upphöra vid 65 års ålder. Borttagandet av 65–årsgränsen är en av de absolut viktigaste händelserna i reformens historia.
”Mat-domen” från 2009 har ökat genomsnittsantalet timmar
Regeringsrättsdomen från 2009 om integritetsnära delar av grundläggande behov har lett till att fler förlorat sin rätt till assistansersättning och att färre nybeviljas. Detta kan ha lett till att det genomsnittliga timantalet ökat säger Anna Barsk Holmbom.
– Nu är det främst personer med mycket omfattande assistansbehov som beviljas assistans. Innan den så kallade "mat-domen", fanns fler personer med färre assistanstimmar. De drog ner det genomsnittliga timantalet. Sett till det är det mer förvånande att timantalet inte har ökat mer de senaste åren.
Anna Barsk Holmbom tror också att den oro som domen skapade leder till att den som söker assistans nu beskriver sina behov mer detaljerat i rädsla för att förlora hela rätten till assistans.
– Det betyder inte att de timmar som beviljas nu är för många, snarare att många inte sökte för alla behov tidigare. Nu törs man inte längre låta bli. Så kommer det troligen att vara så länge den som behöver assistans inte kan känna sig trygg.
Den årliga schablonhöjningen gör att kostnaderna ökar
Schablonersättningens årliga uppräkning gör också att kostnaderna ökar säger Anna Barsk Holmbom. Hon håller med IfA, JAG och STIL som i en artikel i Göteborgsposten beskrev detta som enkel matematik.
– Oavsett vad som händer med antalet timmar och personer så ökar kostnaderna för reformen eftersom schablonersättningen höjs varje år Nu har ökningen av schablonen de senaste åren varit minst sagt blygsam men antalet timmar gör ändå att det påverkar kostnaderna för reformen.
Assistansprojektet
Anna Barsk Holmbom säger att hon i tankarna ofta återkommer till ett av de projekt som föregick LSS-reformen, Assistansprojektet. I det projektet fick den som behövde assistans själv tala om hur många timmar som behövdes. De timmar som inte gick åt lämnades tillbaka.
– Av utvärderingen kan man tydligt se att ingen använde fler timmar än vad som behövdes. Sen förstår jag att det kan finnas enskilda fall där det inte är den assistansberättigades behov som ligger till grund för ansökan om fler timmar utan snarare assistenternas eller anordnarens. Där måste Försäkringskassan klara att göra en korrekt behovsbedömning som inte missgynnar den enskilde.
Försäkringskassan måste kunna hantera juridiska ombud
Försäkringskassan menar att de privata assistansföretagen driver upp timantalet genom att de bistår med juridisk hjälp vid ansökningar om fler assistanstimmar. De beskriver det som en förhandlingssituation där handläggarna har svårt att stå emot.
Ligger det något i detta?
– Det är viktigt att den assistansberättigade får stöd i ansökningsproceduren. Många gånger upplevs inte Försäkringskassans eller kommunens handläggare som det stödet. Tyvärr finns det inte tillräckligt mycket stöd från fristående organisationer. Om den assistansberättigade då använder sig av juridiskt stöd från en anordnare är det inget konstigt med det. Om handläggare upplever att de inte har tillräcklig kompetens för att kunna hantera den situationen får väl kassan satsa på kompetensutveckling, säger Anna Barsk Holmbom.
Anna Barsk Holmbom intervjuades av Kenneth Westberg 2015–01–13
Vidare läsning
Göteborgsposten: Personlig assistans – vår rätt till ett anständigt liv
Resurser för att leva som andra – en analys av kostnadsutvecklingen i assistansersättningen (2001:3)