Bo Gunnar Karlsson - "Makten har gradvis flyttats från assistansberättigade till företagen och branschen"
Bo Gunnar Karlsson drev ett privat assistansföretag med ett tiotal kunder mellan 2006 och 2011. Han är även far till och ombud för en son som har assistansersättning och som är egen arbetsgivare. Den privata branschen har påverkat assistansen på gott och ont anser han.
Hade varit dåligt utan de privata
De privata företagen har i det stora hela bidragit positivt till hur assistansen ser ut säger Bo Gunnar Karlsson.
– Utan de privata anordnarna hade valfriheten och friheten att själv styra över sin assistans varit mycket begränsad. Även i dag är det mycket begränsat för en assistansberättigad med kommunen som anordnare att tex själv välja personal.
Hur hade det sett ut om inte de privata anordnarna funnits?
– Om personlig assistans varit möjlig enbart i kommunal form hade vi haft en betydligt mer institutionsliknande omsorg. Egna arbetsgivare hade troligen varit lika många som nu. De som driver sin assistans som egen arbetsgivare är de personer som, oavsett alternativ, vill ta eget ansvar.
Lagändringen 1 juli 2008 förändrade assistansen
Samtidigt som Bo Gunnar Karlsson inte skulle vilja vara utan de privata alternativen har han mycket åsikter om vilket effekt de haft på assistansen. Han anser att de flesta åtgärder som vidtagits de senaste åren har gynnat de stora privata aktörerna och ”branschen”.
– Tillståndskravet, som i sig är sunt, är en faktor som styrde många assistansberättigade som kunder in till de privata företag som fanns kvar när många mindre inte fick tillstånd.
Den viktigaste förändringen är dock lagändringen 1 juli 2008, säger Bo Gunnar Karlsson, då styrdes pengarna in i anordnarnas företagsekonomiska hantering.
– Då försvann i princip alla möjligheter för den assistansberättigade att ha något reellt inflytande över assistansersättningen. Dessutom försvann kraven på redovisning av hur assistansersättningen använts.
Bo Gunnar Karlsson anser att det funnits en påtryckning från den starkaste branschorganisationen, Vårdföretagarna, att ge företagen ansvaret för ekonomin.
– I den här processen var bland annat Vårdföretagarna och ett antal av deras tyngsta medlemmar, remissinstanser. Myndigheterna har samtidigt drivit på detta för att de vill ha färre motparter, en anordnare med 100 assistansberättigade är lättare att ha med och göra än 100 personer som ansvarar för sin egen assistansersättning.
Konsekvenserna är att det sedan 2008 inte finns någon kontroll av hur assistansersättningen används annat än den ordinarie deklarations– och skattekontrollen, säger Bo Gunnar Karlsson.
– Skatteverket lägger ingen som helst vikt vid annat än skatteaspekten vilket anordnarna ser till att ha koll på.
Detta har gett anordnarna möjlighet att hantera assistansersättningen utifrån egna syften och värderingar, vilket gett möjligheter att bygga upp omfattande företagsstrukturer för de som vill hantera ekonomin friare fortsätter Bo Gunnar Karlsson.
– 1 juli 2008 öppnades nya dörrar för vinsthantering med internräntor och koncernbidrag. Här försvinner stora belopp som aldrig redovisas som den vinst det faktiskt är.
Bristande redovisning
När det gäller redovisning av hur assistansersättningen används går det inte att dra alla över en kam säger Bo Gunnar Karlsson. Det finns anordnare, oftast mindre som drivs av verksamhetens syfte, som i alla stycken agerar på ett bra sätt säger han.
– Generellt sett är det dock mycket bristfälligt och större aktörer har oftast en mer affärsmässig drivkraft. Sedan 2008, när ansvaret för assistansersättningen lades över på anordnaren förlorade den assistansberättigade i princip möjligheten att få en konkret redovisning om inte anordnaren ser det som sin uppgift.
Idag kan det enligt Bo Gunnar Karlsson gå till så att en budget upprättas kring kunden, ibland med kundens deltagande, ibland inte. Budgeten innehåller löner, utbildningar, assistansomkostnader och oftast någon form av så kallad administrationsavgift.
– Ofta redovisas utbildningskostnader och assistansomkostnader för sig. Sedan redovisas eventuellt en överrenskommen administrationsavgift och slutligen redovisas resten som lönekostnader i en klump. Som kund har man då ingen insyn i hur mycket som blir över utöver de faktiska kostnaderna.
En seriös anordnare bör redovisa alla faktiska lönekostnader, utbildningskostnader, assistansomkostnader i specificerad form anser Bo Gunnar Karlsson.
– En förutsättning för kundens insyn och kontroll i assistansekonomin är att lönekostnaderna redovisas med bifogade faktiska lönekostnadsunderlag.
för assistenternas samlade lönekostnader, annars riskerar den synliga kostnaden att bara bli den som anordnaren vill redovisa.
Redovisade vinster inte hela sanningen
Vinsterna hos assistansföretag har blivit mindre under senare år. De högsta vinsterna finns i de företag som aktivt arbetar med ekonomistyrning mot överskott samt de som satsar minst på kvalitet i form av utbildning och kompetensutveckling av personalen med mera menar Bo Gunnar Karlsson. Att det har funnits mycket höga och fortfarande finns relativt höga vinster bland många assistansföretag har flera orsaker säger han.
– Överskott utöver den överenskomna administrationsavgiften har kunnat döljas i höga interna utbildningskostnader och klumpvis redovisade lönekostnader.
Assistanskoll har tidigare intervjuat Tomas Hjelström, ekonomie doktor på Handelshögskolan som beskrev hur större assistansbolag använder sig av sk räntesnurror och koncernbidrag för att minska den vinst som måste skattas. Detta bekräftar Bo Gunnar Karlssons bild.
– De vinster som redovisas överensstämmer ofta inte med de faktiska överskott som verksamheterna genererar. Det är inte enbart riskkapitalbolagen som använder sig av interna ”räntesnurror” eller koncernstrukturer där koncernbidrag skickas mellan bolag. Det är ett vanligt upplägg även bland lite större privatägda bolag. Allt detta minskar de officiella vinsterna radikalt.
Tidigare kunde medel som var undanlagda till assistansomkostnader flyttas med till kundens budget kommande år om de inte utnyttjats. Detta ändrades i och med lagändringen 1 juli 2008 säger Bo Gunnar Karlsson.
– Eftersom det idag inte får finnas ackumulerade omkostnadsmedel in på ett nytt verksamhetsår så är det nog inte lika vanligt numera. Om det förekommer är det ju så att säga ”under bordet”. Idag går ju istället alla återstående omkostnadsmedel in i anordnarens resultat.
Förekommer det idag att kunder känner sig inlåsta för att de har medel som lagts undan till assistansomkostnader hos sin anordnare?
– ”Inlåsning” hos en anordnare sker nog idag främst på grund av rädsla för att inte få behålla personal, få hjälp vid ett eventuellt behov av juridiskt stöd som kanske erbjudits tidigare eller andra mer praktiskt inriktade aspekter.
Skatteverket säger i en intervju att det går att skriva avtal om att undanlagda medel används för utgifter i assistansen efter att kunden bytt till en annan anordnare? Hur ser du på det?
– Jag har ingen vetskap om att detta har utnyttjats, att kvarstående medel hos tidigare anordnare betalar kostnader efter byte till ny anordnare, och jag har svårt att tro att det förekommer i någon egentlig omfattning, om överhuvudtaget.
Sen lönejustering på året ger vinster
En annan sak som Bo Gunnar Karlsson anser ger företagen dolda vinster är skillnaden i tid mellan utbetalningen av varje års schablonhöjning och lönejusteringarna i kollektivavtalet. De senaste årens låga schablonhöjningar har minskat betydelsen av detta men avtalsförhandlingarna har successivt förskjutit tidpunkten på året när lönejusteringar genomförs menar han.
– Den här strategin är mycket medveten från branschens sida med syftet att kunna behålla så mycket som möjligt av schablonhöjningen själv. Det innebär att anordnarna får ut hela schablonhöjningen för en stor del av året utan att motsvarande kostnadsökningar sker. De får intäkten för hela året men får kostnader för löneökningar för ungefär halva året.
Avsaknad av kontroll ledde till fusk
Myndigheter, politiker och media har enligt Bo Gunnar Karlsson gett en extremt felaktig bild av hur ”fusket” varit utbrett i all assistansverksamhet, med särskilt fokus på anhöriga. Han anser att detta skadat reformen och samtidigt gett myndigheter och politiker ”mandat” att vidta åtgärder.
– Det tydligaste exemplet är de slutsatser som Susanne Billum som enmansutredare lade fram i den så kallade fuskutredningen Åtgärder mot fusk och felaktigheter med assistansersättning (SOU 2012:6). Susanne Billum ansvarade även för den vägledande domen 5321-07 kring ”integritetsnära behov” som kom 2009 i dåvarande Regeringsrätten. Konsekvenserna av Susanne Billums två insatser i assistansreformen är utan tvekan det mest inflytelserika i negativ bemärkelse för de assistansberättigade i reformens historia.
Bo Gunnar Karlsson anser att man ofta blandat ihop fusk med påtvingade behov att frångå tex arbetstidsregler för att få det att fungera i vardagen.
– Det fusket är en nödvändighet i många fall där exempelvis reglerna om jourtid spelar en stor roll. I det perspektivet är det som kallas fusk överdrivet.
Brottsförebyggande rådet (Brå) beskrev i en intervju på Assistanskoll att kriminalitet inom assistans har en sak gemensamt. Assistenterna jobbar inte alls, mindre eller billigare än tidrapporter och löner visar, vilket gör att det blir pengar över.
– Det här är det ”verkliga” fusket, som egentligen ska kallas bedrägerier och kriminella handlingar, säger Bo Gunnar Karlsson. Han anser att det till stor del berott på en total brist på kontroll från myndigheternas sida.
– Dels har det inte varit någon som helst kontroll på vem som startade ett assistansföretag. Många assistansföretag startades som sidoverksamheter till allt ifrån byggföretag till bilverkstäder och advokatbyråer. I och med tillståndskravet 2011 upprättades åtminstone krav på anordnare. Problemet är dock att det är mycket otydligt i vilken omfattning kontroll och uppföljning av tillstånden bedrivs.
Dels har det varit en brist på kontroll från Försäkringskassans sida av hur ekonomin hanterades anser Bo Gunnar Karlsson.
– Det har funnits kontroll av om assistanstimmarna använts men det har saknats kontroll om hur pengarna använts. Fusket är utfört av en extremt liten grupp och är oftast planerat redan från början vid ansökan. Jag vill påstå att den största faktorn till de bedrägerier som uppstått beror på Försäkringskassans brist på kontroll och uppföljning. Konsekvenserna av detta bristfälliga hanterande har sedan riktats enbart mot de funktionsnedsatta, med eller utan assistansbeslut.
De privata anordnarna är viktiga för verksamheten personlig assistans och med det följer ett stort ansvar som inte alltid tagits, anser Bo Gunnar Karlsson.
– Almega/Vårdföretagarna har trots en etisk kod som medlemmarna är skyldiga att följa, och att uteslutning kan bli följden vid brott mot denna, mig veterligen inte agerat speciellt aktivt mot eventuellt fusk och kriminalitet i de egna leden. Vårdföretagarnas eget uttalande i Dagens omsorg om att ”åtgärder vid brott mot den etiska koden har varit ytterst sällsynta” visar på en passiv hållning.
Trivselpengar lockade kriminella till branschen
De sk ”trivselpengarna” som fanns före lagändringen 1 juli 2008, innebar att medel som blev över efter att alla utgifter var betalda i assistansen kunde användas för privat konsumtion av tex den assistansberättigade. Företag kunde ha upplägg där de garanterade sina kunder en sådan ”inkomst”. Detta lade enligt Bo Gunnar Karlsson grunden för kommande kriminalitet.
– När det pågick var det en betydande faktor för framför allt de stora bolagen i rekryterandet av nya kunder. Den hanteringen lade grunden för hela fusk- och bedrägeridebatten med påföljande konsekvenser. Möjligheterna att ”stoppa undan” pengar direkt i fickan utan krav på redovisning öppnade upp branschen för oseriösa och kriminella aktörer. Här har framför allt de största bolagen, både privatägda och riskkapitalägda, ett stort ansvar till hur reformen missbrukats.
Arbetstiderna - ett ”frisläppt” område
Eftersom det varit så lite kontroll av assistenternas arbetstider har detta varit ett ”frisläppt” område enligt Bo Gunnar Karlsson. Assistenter har tex kunnat arbeta två heltider eller mer utan konsekvenser.
– Försäkringskassan och kommunerna har inte gjort något. Kommunal har inte heller agerat. Anordnarna ha generellt inte vidtagit några åtgärder, tvärtom har det för många varit ett enkelt sätt att sköta assistansen med så få assistenter som möjligt.Sedan augusti 2014 betalar inte Försäkringskassan ut assistansersättningom assistenter hos anordnare arbetar mer än i genomsitt 48 tim/vecka fördelat inom högst 12 månader. Assistenter hos egna arbetsgivare får arbeta högst 40 tim/vecka under en fyraveckorsperiod. Jourtid ingår i båda fallen i arbetstiden. Här påverkas anordnarna bara i extremfallen anser Bo Gunnar Karlsson.
– Utrymmet är större för en anordnare än för egna arbetsgivare. En konsekvens av detta är att de egna arbetsgivarna kan se sig tvingade att söka sig till en anordnare för att ha kunna behålla sina assistenter och ge rimliga arbetsförhållanden.
Bo Gunnar Karlsson anser att Vårdföretagarna stödjer den här utvecklingen, vilket han anser att en intervju med Vårdföretagarna på Assistanskoll visar.
– Vid ”Susanne Billums fuskutredning” 2012 stödde Vårdföretagarna även ett föreslaget förbud för god man att vara assistent. Många egna arbetsgivare stöttas av gode män som är anhöriga och assistenter och skulle därmed varit tvingade att anlita anordnare. Vårdföretagarna har även varit ”stöttande” i myndigheternas uppfattning att det är egna arbetsgivare och anhöriga som är främsta grunden för fusk och överutnyttjande.
Men har inte företagen i branschen tillåtit att tex anhöriga arbetat mycket…
– Jo, de har tillåtit att assistenter och särskilt anhöriga arbetat extremt mycket, det finns exempel där anhöriga hade 250-350 timmars arbetstid per månad under flera års tid. Jag har en bekant som beskriver hur han erbjöds att, som anhörig, arbeta dels för en anordnare och dels för ett dotterbolag till anordnaren för att kunna ha två heltider gällande samma assistansberättigad.Jag kritiserar inte att anhöriga arbetar mer ibland, de finns ända ofta där och arbetar annars oavlönat, men att Vårdföretagarna nu vill framstå som om man försökt motverka detta känns inte trovärdigt.
Schablonbeloppet är för lågt
Vårdföretagarna har i en intervju på Assistanskoll sagt att branschen är hotad under 2015 pga införande av efterskottsbetalning, slopande av ungdomsrabatt och en alltför låg höjning av schablonbeloppet. Bo Gunnar Karlsson håller med.
– Höjningen, är för låg. Inte inom något område på den svenska arbetsmarknaden kan man anlita yrkeskompetens för en bruttoersättning på 280 kronor per timme. Det räcker med att se på SKL:s rapport: Vad kostar verksamheten i din kommun? (sid 32) som säger att kommunerna betalar 34 kr extra per assistanstimme, vilket motsvarar 12 % över timbeloppet.
Bo Gunnar Karlsson anser dock att åtgärderna främst hotar de mindre anordnarna. De större kapitalstarka aktörerna har större resurser att klara detta, menar han.
– Det ”positiva” för dem kan bli att mindre aktörer inte klarar av detta.
Efterskottsbetalning missgynnar förstås också de stora aktörerna säger Bo Gunnar Karlsson, eftersom ett stort förskottskapital inte längre kommer att vara tillgängligt för aktiv kapitalplacering.
– Alla de stora aktörerna, såväl riskkapitalägda som de största privatägda, bedriver aktiv kapitalplacering, säger Bo Gunnar Karlsson och tar som exempel ett företag har 130 kunder med genomsnittsbeslut vad gäller antal assistanstimmar.
– Förskottsbetalning ger då ett konstant tillgängligt kapital på (130 * 123 h *4 veckor * 280 kr) ungefär 17 miljoner/månad. Om detta kapital hålls aktivt placerat med en avkastning på 5-6 procent ger det ett kapitaltillskott på uppåt 1 miljon/år. Tänk då att de 10 största privata anordnarna tillsammans har ungefär 4 600 kunder. Med samma matematik ger det ett möjligt kapitalöverskott på uppåt 40 miljoner. Det är förståeligt att branschen inte ser efterskottsbetalning som något positivt.
Ett motargument från branschen är att räntan är så låg idag att man inte får någon större avkastning…
– Ja, men med så här stora belopp kan man ha aktiv kapitalplacering där personer som arbetar med detta dagligen placerar pengarna i aktier, andra kortsiktiga värdepapper eller det som för tillfället ger bäst avkastning.
Bo Gunnar Karlsson tycker det är fel att ta bort ungdomsrabatten men tror att de flesta företag kalkylerar i sina budgetunderlag med full ordinarie arbetsgivaravgift.
– Den sänkta kostnaden för ungdomar har varit ”en bonus”. Men även detta kommer främst att påverka mindre anordnare, och framför allt egna arbetsgivare, med små marginaler och liten kapitalbuffert. De stora aktörerna klarar denna höjning och kompenserar bortfallet genom indragningar i exempelvis utbildning och omkostnader, säger Bo Gunnar Karlsson.