läs skrivbordsversionen istället
Assistansersättning är en del av välfärdens kärna och en rättighet som inte ska påverkas av om den gör nytta genom att exempelvis sätta folk i arbete enligt Li Jansson, nationalekonom på Svenskt Näringsliv.
Fusk i assistans vill hon bemöta med mer valfrihet och föreslår att det införs offentliga valfrihetscoacher som ger stöd att välja bort assistansanordnare.
Li Jansson gav nyligen ut rapporten Välfärd, egenmakt och det fria valet för tankesmedjan Timbro. I rapporten diskuteras bland annat valfrihet inom assistans, Li Jansson ser assistansersättningen som en del av välfärdens kärna. Hon säger att internationell forskning visar en hög grad av nöjdhet bland brukare som har personlig assistans. Hon hänvisar även till forskning som säger att det är mer kostnadseffektivt att ge stöd i form av assistans än via institutionsvård.
- Även om kostnaderna för assistans kan verka höga, pekar forskning på att assistans är en bättre affär för staten.
Vad anser du att syftet är med assistansersättningen?
- Det ska vara en individs "förlängda arm", så att denne trots sin funktionsnedsättning kan leva ett liv som är så normalt som möjligt.
Finns det en gräns för hur mycket assistansersättningen får kosta?
- Det måste finnas en kostnadskontroll men det går inte att sätta ett tak för hur mycket assistansen får kosta, slutsumman måste utgå från de assistansberättigades behov. Det är som med a-kassa i dåliga tider, det går inte att sätta ett tak för hur stora utgifterna blir, det beror på hur många arbetslösa det finns en viss tidpunkt.
Li Jansson anser att kostnader som hör till välfärdens kärna ska prioriteras.
- Det måste gå före stöd till idrottsarenor, slöseri eller ökad administration. Det är sådant som måste minska i omfattning, inte välfärdstjänsterna.
Du skriver att hushållstjänster med RUT-avdrag skulle kunna vara aktuella om stödet inte räcker till, när skulle det kunna vara aktuellt i assistans?
- Jag menar inte att det ska ersätta assistans, utan att man ska kunna komplettera med hushållstjänster när det offentliga åtagandet är begränsat. Om någon beviljas exempelvis hemtjänst kanske de timmarna inte täcker individens alla önskemål, att då kunna komplettera med RUT- tjänster ökar välbefinnandet.
Li Jansson ser inte assistansersättning som en försäkring, liknande arbetslöshetsförsäkringen, assistansersättningen ska inte vara inkomstrelaterad. Nationalekonomen Stefan de Vylder har uttalat att assistansersättningen kan fungera som en ekonomisk stabilisator i en lågkonjunktur genom att ge arbetstillfällen.Li Jansson anser att sådana överväganden aldrig bör tas när man avgör hur mycket medel som ska ges.
- Assistansersättningen är en individuell rättighet som ska se likadan ut oavsett konjunktur. Den ska utgå från individens behov istället för myndigheternas vilket annars tyvärr är fallet med en stor del av dagens handikappolitik, där myndigheter tilldelar resurser, är snälla och ger saker, vilket går emot ett individuellt perspektiv.
Tror du att assistans kan öka sysselsättningen hos funktionshindrade?
- Det kan det säkert göra för enskilda individer, men det är samma sak här, rätten till assistans ska inte ges utifrån en nyttoaspekt, det är en rättighet.
Det senaste året har en rad fall med fusk i assistans uppmärksammats, bland annat har personer dömts i Halland för att i samarbete med assistansföretag ha uppgett felaktiga funktionsnedsättningar. När det förekommer fusk i assistansersättning måste det utredas och genomlysas, för att systemet ska vara trovärdigt säger Li Jansson, annars riskerar problemen att uppförstoras eller undervärderas.
- Samtidigt får man inte hamna i en situation där man överreglerar. Jag är negativ till krav på att redovisa allt i minsta detalj, exempelvis att detaljredovisa hur assistansen använts, ned på tim- och minutnivå. Det skulle kraftigt minska individens välfärd, då drabbas alla, trots att flertalet inte fuskat.
Li Jansson menar att det bästa sättet att motverka fuskande assistansföretag är att stärka de assistansberättigades val av företag och särskilt valet att välja bort företag.
- När vi diskuterar valfrihet handlar det ofta om att välja, trots att det handlar lika mycket om att välja bort. Jag tror inte assistansreformen funnits tillräckligt länge för att aktualisera hur du ska välja bort aktörer som inte levererar det du vill ha.
Hur ska man få stöd att välja bort?
- Jag är inspirerad av ett system i Arbetsförmedlingen i Australien där man väljer mellan arbetsmarknadstjänster. Individen får en check som han/hon kan gå till olika aktörer med, samtidigt rankas och utvärderas aktörerna regelbundet av staten och de som presterar sämst slås ut från systemet och förlorar sitt tillstånd. Jag säger inte att man ska göra exakt så i assistansen men man kan inspireras av systemet och överväga någon form av bedömning och rankning av assistansanordnare.
Ett konkret förslag från Li Jansson är att valfrihetscoacher som är oberoende av utförarna ska hjälpa assistansberättigade att välja.
- De kan vara offentligt anställda eller anställda av ett privat företag som är oberoende av utförarna. Den som beviljas assistans skulle då få tillgång till en coach som han/hon kan ringa och få oberoende information om sina rättigheter och vad man kan göra om man inte är nöjd.
Ska de kunna nämna företag de tror skulle passa?
- Ja, eller visa ett utbud över vad som finns där du bor. Det behöver utredas vad befogenheterna isåfall skulle vara.
Idag kan assistansberättigades möjlighet att byta påverkas av hur uppbundna de är till sin anordnare. Det förekommer olika långa bindningstider, olika kollektivavtal hos företagen/kommunen kan påverka villigheten hos assistenter att följa med till en ny arbetsgivare. Assistansberättigade kan även ha sparade omkostnadsmedel hos en assistansanordnare som förloras vid ett byte.
- Jag känner inte till alla detaljer men detta är frågor som gör att det blir komplicerat, då behövs det information där man får veta alla förutsättningar, säger Li Jansson.
Li Jansson anser att fusk inom assistans ofta är förknippat med personer som har släktrelationer med varandra och hon vill se förändringar i synen på att anhöriga är assistenter.
- Det finns ett stort insynsproblem när den anhörige är assistent, jag kan förstå att man lätt hamnar i en situation där man är assistent till en anhörig men isåfall kanske man borde ha ett annat stöd.
Kan det inte vara en tillgång att kunna anställa exempelvis sin make/maka ibland för att kunna ha ett privatliv?
- Då kanske paret kan få ett annat stöd, har man inte en professionell relation till sina assistenter är det svårt att ställa krav på sin anordnare. Det finns också en tendens att anhöriga tvingas att ta ett större ansvar än de egentligen vill.
Vill du förbjuda assistans från anhöriga?
- Kanske inte gå så långt men man behöver titta på frågan.
Kan man inte se det som en valfrihet att ha en anhörig som assistent?
- Det fungerar säkert bra i många fall men det finns också fall där det inte fungerar.
Vilket alternativt stöd tänker du dig till anhöriga som ersättning?
- Frågan behöver utredas vidare, men rimligtvis ett stöd som stärker ekonomin utan att anhöriga behöver ha en professionell relation. Jag menar inte att det nya stödet ska ersätta de assistanstimmar man har rätt till, de ska självklart finnas kvar, men därutöver kan det behövas särskilt anhörigstöd.
Sedan 2007 har Försäkringskassan genomfört hårdare bedömningar av assistansersättning, som lett till att alltfler förlorar sin den vid omprövningar. Li Jansson kommenterar.
- En spontan reflektion är att om bedömningarna förändrats får de här personerna ingen mindre funktionsnedsättning av att man ändrar reglerna. Problemet ligger troligen mycket i att det är två olika finansiärer i stat och kommun med en 20-timmarsgräns för att få assistansersättning däremellan.
Håller du med nationalekonomen Stefan de Vylders åsiktatt de nya bedömningarna innebär en kostnadsövervältring till kommunerna?
- Jag tror tyvärr att det är ett vanligt problem, precis som det exempelvis finns icke-verkställda beslut i kommunerna, gemensamt är att kostnader undviks.
Vad vill du göra åt det?
- Fakta måste upp på bordet. Om Försäkringskassan vill minska sina kostnader kan det handla om resursbrist, isåfall måste den frågan upp på bordet. Detta blir lätt en juridisk fråga när ärendena dras till förvaltningsdomstol när det borde vara en samhällsekonomisk fråga som diskuteras öppet.
Linköpings kommun vägrar följa Försäkringskassans nya regler och säger att de tar kostnaden för de som förlorat sin assistansersättning, där finns en folkpartist, Linnea Darell, som varit drivande för assistansersättning.
- Detta får inte hänga på enskilda individers engagemang utan det måste finnas ett fungerande system. Här är det viktigt att medborgarna görs medvetna om vad som händer och vilka prioriteringar politiker och myndigheter gör, säger Li Jansson.
Sedan 2007 har det uppstått tre riskkapitalägda företagsgrupper i assistansbranschen, Humana, Frösunda och Olivia har efter en rad företagsuppköp ca 40 procent av den privata marknaden. Detta tycker Li Jansson är positivt.
- Hur företagsamheten ser ut anser jag är något helt skilt från hur välfärden ser ut. Det är en sund utveckling att det först finns många små företag och att det sedan sker effektiviseringar med hjälp av riskkapital.
Hur ser du på kritik som menar att riskkapitalföretag/fonder tar ut
vinster som egentligen borde gå till verksamhet i välfärden?
- Företag måste kunna ta ut vinst, annars kommer ingen att våga ta de risker som finns i att bedriva en verksamhet. Byggföretagen är de största utförarna av verksamhet på entreprenad, men ingen ifrågasätter att de gör vinst.
Finns det någon gräns för hur mycket vinst du anser kan tas ut?
- Att reglera vinstuttag hämmar företagsamheten, det gynnar inte någon. Fokus bör ligga på att kräva att alla utförare, oavsett verksamhetsform, ska nå god kvalitet.
Minskar inte antalet val totalt sett om några företag blir jättestora?
- Det kan bli ett problem, men jag tror det viktiga är att företagen fungerar oavsett finansiering. Sedan behövs det ett engagemang om man ger sig in som riskkapitalist i den här sektorn, där man förstår vad assistans innebär för brukarna.
En förutsättning för att en fri marknad inom assistans ska fungera är enligt Li Jansson att det finns konkurrens. Det ska finnas ett kontinuerligt inflöde av nya företag som kan utvecklas där de som inte fungerar samtidigt kan väljas bort.
- Då kan individen välja mellan små eller stora företag.
Vad gör man om det inte kommer fram nya företag?
- Det handlar om att skapa ett bra företagsklimat där små företag kan växa fram. Monopol undviks genomkontinuerliga in och utträden från marknaden. Nyligen sade Skolstyrelsen att man stoppar ansökningar av nya skolor eftersom man ansåg att det fanns en överetablering, det är ett sätt att stoppa konkurrens, säger Li Jansson.
Artiklar på Assistanskoll: skriv till Kenneth, telefon: 070-859 15 44 eller 08-506 22 181. (telefonsvarare finns)
Assistansanordnarnas profiler: skriv till Algren, telefon: 08-506 22 177. (telefonsvarare finns)
Om cookies och personuppgifter på Assistanskoll
Assistanskoll är en tjänst av
Independent Living Institute
Storforsplan 36, 10 tr
123 47 Farsta
Tel. 08-506 22 177.