Wenche Willumsen, DHR - "De flesta av oss vill inte ha mer timmar än vi behöver"

Angiveri och en ökad misstänksamhet mot assistansanvändare kan bli följden av Susanne Billums betänkande tror Wenche Willumsen. Dessutom känner hon en oro för vem som ska definiera hur delaktig assistansanvändaren ska vara i de sysslor assistenten utför. Att Billum tycker att man ska kunna lita på Försäkringskassans första beslut tycker hon däremot låter bra.

I mitten av februari i år presenterades betänkandet Åtgärder mot fusk och felaktigheter med assistansersättning (SOU 2012:6)
av justitierådet Susanne Billum. Wenche Willumsen ingick i den referensgrupp av fem brukarorganisationer som utredningen samrått med vid tre tillfällen, som representant för DHR, Förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder.
Ingen representant från brukarorganisationerna var med som expert i utredningen. Hur ser du på det?

- Det är rätt uppenbart att vi inte alls är nöjda med det. Nu lyckades vi ändå tjata oss till ytterligare en träff med Susanne Billum, men det ger ju inte alls samma möjlighet som om man sitter med i utredningen. Då kan man till exempel skriva ett särskilt yttrande, säger Wenche Willumsen.

Inget brukarperspektiv

En följd av det är att just brukarperspektivet saknas i betänkandets konsekvensanalys konstaterar Wenche Willumsen. Däremot står det i utredningen att "Funktionshindrades rätt till personlig assistans eller deras rätt att bestämma om denna påverkas inte av utredningens förslag." (s. 401). Att skriva så när flera av brukarorganisationerna framfört kritik och oro kring en del av förslagen är både magstarkt och nonchalant enligt Wenche Willumsen.

Oro för allmän misstänksamhet

Du har välkomnat betänkandets förslag om hårdare krav på anordnare och att Försäkringskassan kan kontrollera arbetsförmåga och inkomster hos assistenterna. Varför?

- Vi i DHR har ju inte märkt av något av det här missbruket, men vi får ju utgå från att det Susanne Billum säger stämmer. Sen kan jag inte bedöma och uttala mig om de uppskattade siffrorna, men så länge det handlar om att se till att saker går schysst till tycker jag att det är bra. Sedan finns det andra saker i det här förslaget som jag oroar mig för. Att det sprider sig någon slags allmän misstanke mot människor med assistans och att det blir så att grannen ligger och smyger i buskarna för att upptäcka fusk, säger Wenche Willumsen.
Betänkandet föreslår att Försäkringskassan ska få rätt att göra oanmälda hembesök när en närstående eller anhöriga som lever i hushållsgemenskap anställs som assistent via ett privat företag för att komma tillrätta med fusk och missförhållanden…

- För det första är jag lite trött på det här fuskbegreppet som används i utredningen. Det man pratar om här är ju bedrägeri och såklart det är viktigt att komma åt sådan kriminalitet, det gagnar oss allihop. 

- Av princip gillar jag personligen inte hembesök, men bara vetskapen om att oanmälda hembesök kan ske kanske avskräcker de som låtsats att de har en funktionsnedsättning, fastän de inte har det eller bara i liten omfattning. Allt som drar ner trovärdigheten för reformen, det är klart att det måste stävjas, tillägger hon.

Närståendebegreppet omfattar många

I betänkandets förslag på närståendebegrepp omfattas även föräldrar, barn, syskon och deras makar och barn, vilket i så fall göra att väldigt många assistansanvändare kan komma ifråga för oanmälda hembesök. I dagens lagstiftning är det enbart den man lever med i hushållsgemenskap som ingår i anhörigbegreppet. I praktiken tror Wenche Willumsen dock inte att assistansanvändare som sköter sig och gör som de ska behöver oroa sig, eftersom Försäkringskassan antagligen kommer att fokusera kontrollerna där det finns indikationer på att något inte går rätt till.

- Och andra sidan föreslås du som egen arbetsgivare kunna anställa den du lever med som assistent. Det kan jag tycka är en bra förändrig, för som det är nu måste man ha två olika arbetsgivare och det råddar till det. Om priset är att kunna tänka sig oanmälda hembesök är det ett pris jag kan tänka mig att betala, säger Wenche Willumsen.
Vad tycker du om förslaget att en assistent inte samtidigt ska kunna vara god man till samma person?

- Det påverkar inte vår målgrupp så jag vill inte uttala sig om det, men jag har förstått att det skapar problem för dem som berörs, säger hon.

Att leva som andra har krävt fler assistanstimmar

Betänkandet anser att det faktum att antalet assistanstimmar ökar utan känd orsak kan vara en form av överutnyttjande. Hur ser du på det?

- Det är ju hennes (Susanne Billums) teori, jag tror inte bara det handlar om det. Jag tror att det i stor utsträckning handlar om att människor lär sig att leva med assistans och upptäcker möjligheterna. Man upptäcker att man kan ha ett bättre liv om man får den assistans man behöver, säger Wenche Willumsen.

- Jag kunde från början inte alls se att vi som har assistans skulle kunna ha någon nytta av att pressa upp antalet assistanstimmar. Det enda jag skulle kunna se är att man får mer omkostnadsersättning vid fler timmar, men det är så marginellt att jag inte kan se att det skulle vara någon drivkraft. Jag inbillar mig att de flesta av oss inte vill ha fler timmar än vi behöver, fortsätter hon.
Billum kritiserar Försäkringskassans handläggning, dokumentation osv men ger inte någon beräkning på hur många som kan fått för få timmar pga detta, hur ser du på det?

- Lika väl som det finns sådana som fått för många timmar finns det väl sådana som fått för få timmar eftersom de inte har haft kapaciteten att se om sitt hus tillräckligt. Man kanske vänjer sig vid att leva lite begränsat. Om man har fått en funktionsnedsättning så kanske man kan tänka att det är så här det ska vara, jag ska inte kunna göra så mycket. Alternativt kan man tänka precis tvärtom, att jag vill leva precis som tidigare.

Kritisk till Billums syn på assistentens delaktighet

En annan form av överutnyttjande kan enligt betänkandet vara att assistenter gör saker utan att den assistansberättigade är delaktig.
Hur anser du att man kan och bör tolka förarbetena till LSS-lagstiftningen här?

- Det här är jag väldigt orolig för att vi får bekymmer med framöver, framförallt när man ska titta på det här med andra personliga behov. Det kommer att bero på hur man definierar begreppet delaktig. Frågan är vem ska definiera vem som är delaktig eller inte, säger Wenche Willumsen.

I förarbetena till LSS-lagen (propositionen 1992/93) framgår att "Städning, inköp och liknande uppgifter som inte görs tillsammans med den enskilde som ett led i det personliga stödet till honom, skall inte tas med vid beräkningen av behovet av personlig assistans." Sedan lagen kom 1994 har det varit en stridsfråga hur detta ska tolkas.
För Wenche Willumsen är det självklart att tanken med skrivningen i propositionen måste vara att assistansen ska ges på ett sätt som involverar den assistansberättigade.

- Den assistansberättigade kan ju vara involverad på många olika sätt. Om man slaviskt följer den tolkning som vissa gör av skrivningen i proppen skulle det alltså innebära att en assistansanvändare inte kan göra något annat samtidigt som assistenten skalar potatis. Jag menar att det faktum att det är den assistansberättigade som tagit initiativet till arbetsinsatsen, talat om hur och varför uppdraget utförs, gör att han/hon är involverad. Även om den assistansberättigade använder sin tid till saker som denne väljer själv och har kapacitet att göra på egen hand, istället för att glo på assistenten som skalar potatis, skriver hon.

Syftet med assistansen att få livet att fungera

Wenche Willumsen förklarar att livet som assistansberättigad ofta är mycket "krångligt", på det vis som livet blir när man lever med en omfattande funktionsnedsättning. Syftet med personlig assistans handlar därför, tycker hon, om att få livet att fungera för assistansberättigade personer.

- Att en assistent därför använder en del av sin arbetstid till att utföra en arbetsuppgift samtidigt som den assistansberättigade gör något annat behöver inte nödvändigtvis vara fel. Istället kan det vara ett sätt att använda sin assistents arbetstid till något nyttigt. Det handlar om ett behov som ändå ska tillgodoses, säger hon.
Susanne Billum säger i en intervju med Assistanskoll att tolkningen att assistenten ska vara "en förlängd arm" har stöd i lagen, men att gränsdragningen är svår.
Susanne Billum menar att det vore att dra det för långt att säga att assistansen ska möjliggöra att personen kan göra det han/hon skulle ha gjort om denne inte hade funktionsnedsättningen…

- Det låter rätt så dubbeltydigt. Vad menar hon med det? Menar hon att det bara är personer med rent fysiska funktionsnedsättningar som har rätt till den då och inte de där assistenten även är lite av en "hjälphjärna", säger Wenche Willumsen.

Vinster måste ligga på rimlig nivå

Susanne Billum kritiserar höga vinster och att företagen inte betalar skatt utan "trollar bort detta i bokslutsdispositioner". Hon är också kritisk till riskkapitalföretag, hur ser du på detta?

- Vi på DHR har i flera sammanhang påpekat att riskkapitalbolagen tar ut höga vinster och det sticker i ögonen. Det är jättevinster som annars hade kunnat gå in i assistansen. Men det går inte samtidigt att säga att man ska ha kunna driva företag inom det här om det inte finns utrymme för vinst, det måste det göra. Det handlar snarare om att bedöma vad som är en rimlig nivå, säger hon.

Kritisk till samma belopp för assistansomkostnad till alla

På frågan vad som är goda levnadsvillkor svarade Susanne Billum bland annat att det i förarbetena beskrivs som god kvalitet på assistansinsatserna.
Vad anser du om den tolkningen?

- Det är utifrån hennes perspektiv som jurist. Vi får väl utgå ifrån att god kvalitet på arbetsinsatserna ger goda levnadsvillkor för oss. Men det beror ju inte bara på god kvalitet, utan även på omfattningen. Även om man har god kvalitet men inte tillräckligt många timmar så hjälper det inte hur gott det är. Om den beviljade tiden inte tiden är tillräcklig kan man ändå inte leva det liv man vill. Tiden kanske räcker till de livsuppehållande behoven, men inte till ett rikt socialt liv, säger Wenche Willumsen.
Vad anser du om att sätta en nivå för assistansomkostnader till brukaren, i betänkandet föreslås det till 20 620 kr/person/år? Vad leder det till?

- Problemet med att sätta en sådan siffra är alltid att det är några som blir överkompenserade och några som blir underkompenserade. Då kan vi inte leva som andra, då får vi leva som man bestämt att vi ska leva. Det betyder att personer som vill göra mycket för att man har ekonomi och ett rörligt liv blir begränsade, medans andra som inte har dessa omkostnader blir överkompenserade. Nej, jag tycker att det är dåligt med sådana fastställda belopp.
- Och även om det finns vissa personer som har ekonomi att betala själv är vår ideologiska ståndpunkt att funktionsnedsättningen inte ska behöva innebära merkostnader för individen.

SKL:s förslag förvånar

Vad anser du om att Peter Sjöquist från SKL i ett särskilt yttrande i betänkandet anser att dubbelassistans ska avskaffas så att fler ska få boende enligt LSS och kompletterande hemtjänst, vad skulle det få för följder?

- Jag förstår faktiskt inte vad SKL har för intresse av att tycka så. Det innebär i så fall att kommunen får ta över kostnaderna. Men vi är oerhört rädda om den här samlade insatsen (personlig assistans) som man får via ett beslut och som man kan ta med sig om man flyttar. Det gör att man inte blir fånge i en kommun eller blir en stor tung utgift i en kommunal budget. Så att man inte behöver gå att huka för grannarna, säger hon.
Vad anser du om att Billum säger att man ska kunna lita på första beslutet, och att det är fel att assistansersättning dras in pga regeringsrättsdomen vid tvåårsomprövningar trots att funktionsnedsättningen är oförändrad?

- Det är en bra ingång. Man ska vara trygg i att det första beslutet är så bra att man inte ska ha stora skälvan varje gång det ska omprövas. För det är naturligtvis förfärligt, sen är det ju problemet att praxis ändras och då spelar det ingen roll hur bra beslutet hade varit från början. När nu Susanne Billum säger att det inte behöver vara så förstår jag ingenting. Jag trodde att bedömningarna alltid måste ändras vid ändrad praxis. Är det inte så har vi blivit lurade och de som blivit utsparkade från assistans senaste åren borde inte ha blivit det.

Wenche Willumsen intervjuades av Minna Nyman Sabbadini 2012-03-22

Vidare läsning

Se Assistanskolls sammanfattning av betänkandet