Eva Schömer, forskare och arbetsrättsjurist – ”Det bör krävas en tydligare grund för att säga upp en personlig assistent”
Eva Schömer, Foto: Daniel Bergström
Det ska krävas ett skäl för att säga upp en assistent om det saknas förtroende från den assistansberättigade. Det säger Eva Schömer som anser att man bör skapa ett mellanting mellan hur det ser ut idag och vad som står om saklig grund i LAS, Lagen om anställningsskydd.
I kollektivavtal i personlig assistans, finns det undantag från anställningsskyddet i LAS som gör det lättare att säga upp en assistent när "arbetstagaren och den funktionshindrade inte längre fungerar tillsammans", med en uppsägningstid om en månad. Eva Schömer säger att hon förstår att det getts en möjlighet att säga upp en assistent som den assistansberättigade inte längre har förtroende för.
– Å andra sidan blir det svårt för en assistent att vara professionell och säga ifrån om man hela tiden har en rädsla att förlora jobbet. Den assistansberättigade kan alltid säga att hen inte förtroende för assistenten, varefter assistenten sägs upp och står utan lön och arbete. Det här skapar en otrygghet, som inte är rimlig. Assistenterna måste hela tiden förhålla sig till risken att stå utan lön om de inte längre är den assistansberättigade till lags.
Tycker du man bör göra något åt detta?
– Jag tycker man ska överväga att införa en grund för att kunna säga ”jag har inte förtroende för dig längre”. Jag kan inte säga var gränsen ska gå, men man kan se på hur Arbetsdomstolen bedömt detta i andra liknande sammanhang.
Tänker du dig ett mellanting mellan hur det ser ut idag och vad som står om saklig grund i LAS?
– Ja så kan man väl säga, jag tycker man kan snegla på den rättspraxis som har utvecklats i anslutning till LAS. Man ska ha rätt att avsluta anställningen om det saknas förtroende, men inte på vilka grunder som helst. Det ska inte vara nyckfullt som tex ”nu tycker jag inte om dig längre”, vilket i sig inte utgör en grund för att avsluta en anställning ens med stöd av de nu gällande kollektivavtalen. Men formuleringen att den assistansberättigade ”saknar förtroende för en assistent” kan komma att utnyttjas även i de situationer när en assistansberättigad känner att assistenten inte ”ställer upp” på det den assistansberättigade önskar. Det är något som kan ta sig i uttryck, såsom att ”nu tycker jag inte om dig längre”.
”Det räcker inte att säga att assistenten är ful”
Eva Schömer anser att man ska motivera varför man inte har förtroende och att det som uppges som skäl bör vara rimligt och relevant.
– Då tycker jag man också kan tänka sig en förkortad uppsägningstid. Har man skäl för att avsluta en anställning ska man inte behöva ha en assistent som är galen, men redan i dag finns den möjligheten genom LAS som stadgar att en om arbetstagare har grovt åsidosatt sina åligganden kan avskedas, dvs. tvingas lämna sin anställning utan förestående uppsägningstid.
Det kan ju komma upp skäl som blir mycket personliga och som handlar om assistentens personlighet…
– Då är det väl bra att ta upp de då, men det räcker inte med att den assistansberättigades upplevelse av att inte längre gilla assistenten. Det blir tydligt om vi tänker oss att den assistansberättigade och assistenten är på krogen och att den assistansberättigade träffar någon, när arbetspasset närmar sig sitt slut och assistenten säger vi måste gå hem det får bli en annan gång. Det är i sig inte skäl nog för att avsluta anställningen, men den assistansberättigade kan givetvis känna sig uppgiven och kanske även kränkt att inte få möjlighet att leva sitt liv som andra. Det är såklart förståeligt att den assistansberättigade kan komma att önska sig en mer ”medgörlig” assistent, och kanske överväga möjligheten att avsluta assistentens anställning med motiveringen att hen inte längre har förtroende för assistenten, säger Eva Schömer.