Anna Barsk Holmbom, ABH-utbildning – ”Hur många anordnare kommer att kunna bli vårdgivare?”
Att regeringen vill genomföra ”Stärkt rätt till personlig assistans” är mycket positivt. Samtidigt oroas Anna Barsk Holmbom av att assistansen vrids mot vård och att personer som”bara” har fysiska funktionsnedsättningar glöms bort.
Socialminister Lena Hallengren sade nyligen att regeringen ska lägga lagförslag utifrån utredningen ”Stärkt rätt till personlig assistans” innan riksdagsvalet i sep 2022. Utredningen föreslår stärkt rätt till assistans för tillsyn, egenvård/sjukvårdande insatser och ett schabloniserat avdrag för föräldraansvar som ger fler barn rätt till assistans.
Ser risk att behoven splittras upp
Enligt utredningens förslag till ny lag om egenvård ska det göras en ”särskilt omsorgsfull bedömning” när förutsättningarna för patientens delaktighet i utförandet är begränsade. Detta tolkar Anna Barsk Holmbom, rådgivare i assistansfrågor, som att det oftare inte kommer att anses vara egenvård om den enskilde inte själv kan vara delaktig genom att t ex instruera sina assistenter.
– Om det blir så kommer behov som tidigare sågs som egenvård istället att räknas som sjukvård och behöva tillgodoses antingen av t ex kommunal hemsjukvård eller genom att anordnaren blir vårdgivare efter ett avtal med regionen/kommunen vilket samma utredning föreslår ska bli möjligt.
Det positiva här är att den enskilde på ett bättre sätt tillförsäkras att behoven tillgodoses på ett patientsäkert sätt, säger Anna Barsk Holmbom. Men hon ser också en risk för att behoven splittras upp.
– Jag är inte alls säker på att alla regioner kommer att vilja teckna avtal med anordnare och jag är inte alls säker på att alla anordnare blir vårdgivare.
Hur många anordnare kan bli vårdgivare?
Det ser ut som om en relativt stor del av det som idag utförs som egenvård inte kommer att räknas som det om utredningens förslag blir verklighet, säger Anna Barsk Holmbom. Hon befarar samtidigt att många privata anordnare inte kommer att erbjuda de sjukvårdsåtgärder som utredningen beskriver.
– Det är ett stort kliv från att vara assistansanordnare till att bli den vårdgivare som utredningen talar om. Kommer anordnarna att vilja det och kommer vården att teckna avtal med alla anordnare som vill det?
Utredningen föreslår att en anordnare redan vid assistansbedömningen ska stå redo med ett avtal där sjukvårdsbehov kan utföras i assistansen. Anna Barsk Holmbom undrar vad som sker med de personer som vill ha en anordnare som väljer att inte bli vårdgivare.
– Om den personen då inte beviljas assistans för det som idag är egenvård, vem ska då ge det stödet? Kommunens hemsjukvård? Då går vi bort från ett sammanhållet stöd för de individerna.
Svårt få assistans utan egenvård eller tillsynsbehov
Anna Barsk Holmbom tycker att hela assistansen riskerar att vridas mot vård och hon tycker att personer som behöver vård och tillsyn prioriteras framför de som ”bara” har fysiska funktionsnedsättningar.
– En stor del av utredningen gick ut på att det skulle bli lättare att få assistans för vård och visst, det är jättefint för de personer som är i det läget. Men samtidigt genomförs ingenting för att personer som ”bara” har fysiska funktionsnedsättningar ska få assistans. Det är i princip omöjligt att beviljas assistans från Försäkringskassan idag om du inte har något egenvårdbehov av grundläggande karaktär. Timmarna som beviljas för av– och påklädning, hygien, matsituationen och för kommunikation är så få.
Vilka åtgärder anser du behövs för den gruppen?
– Det krävs att man frångår dagens minuträkning av grundläggande behov. Varje grundläggande behov måste ses i sin helhet och assistans ska räknas för den tid det faktiskt tar att genomföra behovet, inte bara de minuter assistenten utför aktiva assistansinsatser.
Mycket bra att tvångsåtgärder förebyggs
Utredningen föreslår två nya grundläggande behov inom tillsyn, varav ett är Kontinuerligt stöd som den enskilde till följd av sitt funktionshinder behöver för att förebygga att han eller hon fysiskt skadar sig själv, någon annan eller egendom.
Anna Barsk Holmbom ser detta som ett av de bättre förslagen i utredningen, eftersom det förebygger situationer där tvångsåtgärder kan uppstå.
– Förslaget erkänner att personer med ett utmanande beteende kan behöva kontinuerligt stöd för att det utmanande beteendet inte ska manifesteras i t ex självskadebeteende eller våld mot andra. I nuläget är det så att om det utmanande beteendet minskar riskerar den enskilde att mista sin assistans trots att det är det kontinuerliga stödet som gjort nytta.
Besviken över uppräkningen av timbeloppet
Slutligen vill Anna Barsk Holmbom uttrycka sin besvikelse över att regeringen höjer assistansersättningens timbelopp med bara 1,5 % och att detta är en standardhöjning som ska gälla framöver.
– Jag har varnat för det här länge men blir ändå lite trött och uppgiven när det faktiskt blir som jag varnade för. Det här kommer att innebära en ny trötthet hos assistansanordnarna. Hur ska man kunna rekrytera assistenter när den ekonomiska framtiden ser så dyster ut, undrar Anna Barsk Holmbom.