Jonas Franksson, STIL – ”Tolkningen av föräldraavdraget visar på ett demokratiskt problem”
Att Försäkringskassan tolkar föräldraavdraget på ett helt annat sätt än vad intentionen med lagändringen är visar på ett demokratiskt problem, säger Jonas Franksson.
– Och om detta sker efter tryck från finansdepartementet är det ett ännu allvarligare demokratiskt problem.
Försäkringskassan säger i en intervju på Assistanskoll att de vid bedömning av assistansbehov hos barn först drar av de behov som de anser inte beror på funktionsnedsättningen, därefter drar de av föräldraavdraget som infördes 1 jan 2023. Cecilia Blanck, JAG säger i en intervju på Assistanskoll att detta innebär att det nu görs dubbla avdrag för föräldraansvar och att barn nu beviljas mindre assistans än före lagändringen. Jonas Franksson satt med i expertgruppen i utredningen Stärkt rätt till assistans där föräldraavdraget utformades.
– Det var hela tiden tydligt att det bara handlade om ett vanligt föräldraansvar som inte hade med funktionsnedsättningen att göra, vilket Fredrik Malmberg själv sagt i en intervju på Assistanskoll. Men vi var inte naiva utan visste att det skulle kunna vantolkas av Försäkringskassan, därför försökte vi få så bra skrivningar som möjligt.
Ändrad skrivning i propositionen
STIL och de andra i expertgruppen träffade även Lena Hallengren när propositionen skrevs. Det blev dock en annan skrivning i propositionen jämfört med utredningen. I utredningen (sid 43) står det att avdraget ska dras från barnets totala hjälpbehov, men i propositionen (sid 63) står det att avdraget ska dras från grundläggande och andra personliga behov enligt § 9a LSS. Jonas Franksson säger att det hade varit bättre med skrivningen i utredningens förslag.
– Det sa vi också till Lena Hallengren, men det var inte mycket vi kunde göra när vi väl satt där. Men vi trodde aldrig att det skulle misstolkas på det här sättet.
Vad sade Lena Hallengren om konsekvenserna av den ändrade skrivningen i propositionen?
– Jag minns inte exakt, det var nästan två år sedan. Men det var tydligt att det inte skulle leda till dubbla avdrag, eftersom det var en farhåga som vi såklart lyfte.
Utåtagerande beteende
En annan sak Jonas Franksson trodde skulle rättas till med den nya lagstiftningen är att en personlig assistans inte automatiskt dras in när den har effekten att ett utåtagerande beteende hos den assistansberättigade minskar.
– Det var en annan av de sakerna vi ville rätta till, vi pratade om det absurda i att det hade kunnat uppstå en sådan tolkning. Nu har jag fått signaler om att assistansberättigade fortfarande får indragen assistans om de med hjälp av assistans inte har lika många utbrott.
Vad tänker du om det?
– Jag blir helt matt. Försäkringskassan måste förstå vad de gör, jag kan inte tänka mig något annat.
Antalet assistansberättigade minskar igen
Dåvarande Socialminister Lena Hallengren sade att man förväntade 2000 fler assistansberättigade av lagändringarna 1 jan 2023. Enligt de senaste uppgifterna har antalet assistansberättigade planat ut under 2023 men börjat minska igen, med 24 personer i både aug och sep. Situationen är absurd säger Jonas Franksson.
– Om regeringen vore missnöjd med hur Försäkringskassan tolkat detta, hade man kunnat gå ut mot Försäkringskassan och säga att detta har ni gjort fel, men det har man inte gjort.
KD säger ju att de väntar på en utvärdering som ska komma...
– Ja, hoppet finns kvar om att man faktiskt gör det, men om man inte väljer att vara tydlig mot kassan är det ett politiskt val.
Känner politisk vanmakt
Idag känner Jonas Franksson en politisk vanmakt, funktionsrättsrörelsen har inte kunnat vara mer involverad i arbetet med lagändringarna.
– Vi var med från att frågan lyftes i valrörelsen till att det blev utredning, där vi satt med. Utredningen gav ett bra resultat, och vi var remissinstanser. Sedan blev det en proposition som vi kände funkade. Och så blir det ändå så här i slutändan. Vi har inte kunnat vara mer involverade.
Ett demokratiproblem
Jonas Franksson anser att det är ett demokratiproblem att det genomförs lagändringar och därefter gör ansvarig myndighet en tolkning som helt går emot intentionen med lagändringarna.
– Det blir ett demokratiproblem att Försäkringskassan väljer en annan tolkning än vad regering och riksdag tydligt uttryckt en vilja om.
Tryck utifrån?
Jonas Franksson märker en stor skillnad på 90-talet när assistans verkligen var prioriterat av politiken. Då var det en helt annan atmosfär på Försäkringskassan. Nu verkar de tvärtom kreativa i att hålla ner antalet beviljanden.
– Jag tänker att det skulle de inte vara om de inte fick signaler om det.
Du tänker att de har tryck på sig?
– Det finns regleringsbrev och andra officiella kanaler, men signalpolitik handlar även om att man ger signaler som, ni behöver ju inte ha den mest generösa tolkningen kring det här.
Finansdepartementet
Den starkaste signalen tror Jonas Franksson inte kommer från Socialdepartementet utan från Finansdepartementet.
– Jag tror att anledningen till att finansen kanske väljer att signalera just nu handlar om att försöka hålla nere inflationen. Men det är också ett val att inta en restriktiv tolkning och sedan vänta på ett avgörande i förvaltningsdomstol, som kommer att ta flera år.
Överskottsmålet i statsbudgeten
Jonas Franksson menar att finansdepartementets agerande också kan ses utifrån reglerna kring överskottsmålet i statsbudgeten, vilket han tror bidrar till vad som sker.
– Jag är ingen ekonomisk expert, men jag ser den politiska konsekvensen av ett tak för hur mycket utgifter man får ha, då måste man ta från något annat om det ska göras en reform, eftersom man vägrar att låna pengar.
finansen ska inte styra mänskliga rättigheter
Det är ett problem om finansen har så stort spelutrymme när det gäller grundläggande saker som mänskliga rättigheter, säger Jonas Franksson.
– Mänskliga rättigheter ska inte påverkas av finansen utan vara ett fundament i en demokratisk stat, även detta blir ett demokratiskt problem.
Hur stark är ansvarig minister?
Det är svårt att veta om det varit annorlunda med en socialdemokratisk regering säger Jonas Franksson som tror att det har betydelse hur stark den minister är som är ansvarig för personlig assistans. Han tror att dåvarande Socialministern Lena Hallengren, hade en starkare position i förhållande till Mikael Damberg på finansdepartementet, än vad Socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall har gentemot Elisabeth Svantesson.
– Hallengren var stark i partiet och stärkte sin position ytterligare efter pandemin. Jag skulle säga att hon var på ganska jämlik nivå gentemot finansministern.
Hur orka jobba vidare?
Jonas Franksson har jobbat med assistansfrågan sedan 2009, och har många gånger hoppats att det ska vända och bli bättre. Han ser det som ytterligare ett demokratiskt dilemma när de som jobbar för att stärka rättigheter inte orkar längre.
– Men det hade troligen varit ännu värre om vi inte jobbat på, då hade det nog inte varit mycket assistans kvar, säger Jonas Franksson.