ISF - "oklart hur föräldraavdraget ska tolkas"

Försäkringskassans tolkning gör att föräldravdraget blir för stort. Kraven för att beviljas tid för de nya grundläggande behoven är höga, trots att syftet var att utvidga rätten till personlig assistans. Det visar ISFs första granskning av Stärkt rätt till personlig assistans.

ISF har utvärderat lagändringarna 1 jan 2023, med fokus på assistansersättning och Försäkringskassans handläggning. Rapporten är första delen i ISF:s granskning, en huvudrapport kommer 21 jan 2025.

Något fler beviljas

Jan–sept 2023 nyansökte 53 % fler assistansersättning jämfört med året innan. 526 beviljades jämfört med 330 året innan. Ökningen var störst i början av året för att sedan plana ut. Det är dock för tidigt att säga om ökningen är bestående.
– Det är för tidigt att säga något om effekterna av lagändringarna vad gäller antalet assistansberättigade. Vi kommer att följa utvecklingen i nästa rapport, säger projektledaren Helena Poirier i ett pressmeddelande.

För liten skillnad jämfört med innan

ISF skriver att utformningen av lagstiftning och förarbeten innebär att skillnaden inte blir så stor jämfört med innan lagändringarna. Trots att syftet var att tex kvalificerade aktiverings- och motiveringsinsatser skulle innebära en utvidgning, visar ISFs granskning att det är svårt att avgöra om aktiverings- och motiveringsinsatserna är tillräckligt kvalificerade för att kunna utgöra en del av ett grundläggande behov.

För höga krav för nya grundläggande behov

Den 1 jan 2023 infördes två nya grundläggande behov, dels "Förebygga skada" och dels "Löpande stöd" pga ett medicinskt tillstånd. Tom sept 2023 har 103 personer beviljats tid för det nya grundläggande behovet "förebygga skada", varav 73 barn. Motsvarande siffror för "Löpande stöd" var 112 personer (varav 63 barn). ISF skriver att kraven är höga i förhållande till att reformen skulle innebära en stärkt rätt till personlig assistans.
– För att till exempel bli beviljad löpande stöd krävs påtaglig risk för livshotande tillstånd eller omedelbar försämring utan stöd. Assistenten ska också behövas i personens direkta närhet under minst 12 timmar per dygn, säger Helena Poirier i pressmeddelandet.

Oklart hur föräldraavdraget ska tillämpas

ISFs granskning visar att det är oklart hur det schabloniserade föräldraavdraget ska göras. Propositionen som låg till grund till lagändringen innehåller motsägelser, dels står det att schablonavdraget för föräldraansvar ska göras från sådana hjälpbehov som kan bero på barnets assistansgrundande funktionsnedsättning. I propositionen uttalar regeringen också att det ligger i sakens natur att avdraget ska göras från barnets samlade (totala) hjälpbehov och att det därför inte behöver anges i lagtexten.
– Bestämmelsen om schablonavdraget för föräldraansvar kan tolkas på olika sätt. Oavsett hur bestämmelsen tolkas leder det till problem i tillämpningen, säger Helena Poirier i pressmedelandet.

Försäkringskassans tolkning ger för få beviljade timmar

ISF skriver på sid 86 i rapporten: Att Försäkringskassan inte gör schablonavdraget från barnets totala behov av hjälp utan från det assistansgrundande hjälpbehovet får till följd att avdraget blir stort i förhållande till det totala antalet timmar som barnet behöver hjälp. De intervjuer som vi har genomfört med tjänstepersoner på Försäkringskassan ger en bild av att schablonavdraget leder till att färre barn beviljas assistansersättning efter att schablonavdraget för föräldraansvar infördes.

Problem om föräldravdraget görs från det totala hjälpbehovet

En alternativ tolkning är enligt ISF att schablonavdraget görs från barnets totala behov, alltså även hjälpbehov som inte beror på funktionsnedsättningen. Problemet då är enligt ISF att beslutet om assistansersättning efter en tid grundar sig på hjälpbehov som inte längre finns, eftersom de inte berodde på funktionsnedsättningen och att barnet har blivit äldre. Och Försäkringskassan har i dagsläget inte någon laglig möjlighet att göra regelbundna omprövningar, vilket innebär att beslut om assistansersättning kan vara livslånga.

ISF:s slutsatser

• Implementeringen hos Försäkringskassan har fungerat väl, men stödet är i vissa delar begränsat.
• Antalet nyansökningar från enskilda och nyanmälningar från kommunen har ökat och fler personer har beviljats assistansersättning.
• Kraven för att beviljas tid för de nya grundläggande behoven förebygga skada och löpande stöd är högt ställda i lagtext o förarbeten.
• Hur schablonavdraget för föräldraansvar ska göras är oklart beskrivet i lagtext och förarbeten.
• Påtryckningar på uppgiftsskyldiga verksamheter från anhöriga och att Försäkringskassan gör få hembesök kan leda till att myndigheten inte får fullgoda underlag i utredningar om assistansersättning.
• Den nya egenvårdslagen har ännu inte lett till bättre underlag.
• Det kan vara svårt att göra barn delaktiga i utredningar om assistansersättning eftersom olika bestämmelser som rör barn inte är helt samordnade. Det saknas stöd inom Försäkringskassan för hur barn med funktionsnedsättningar och kommunikationssvårigheter kan göras delaktiga i utredningen.

ISF:s rekommendationer till regeringen

• Överväga att tydliggöra regelverket gällande schablonavdraget för föräldraansvar och se över möjligheterna att ompröva rätten till assistansersättning.

ISF:s rekommendationer till Försäkringskassan

• Utveckla arbetet med att göra barn delaktiga i utredningen av det egna ärendet. Det innebär bland annat att ge praktiskt stöd till försäkringsutredarna om hur barn ska komma till tals, även barn med en nedsatt kommunikationsförmåga
• Ta ett samlat grepp om arbetet med hembesök. Försäkringsutredare behöver få tydligare stöd för sina ställningstaganden om de ska göra hembesök, och även stöd för hur besöken kan genomföras. Försäkringskassan bör överväga att genomföra hembesök i större omfattning i ärenden om assistansersättning, eftersom de kan bidra till bättre underlag i utredningarna.

Text: Kenneth Westberg 2024-01-23